Kungsholmen runt.
Det är söndagsmorgon och det spritter i benen, vad gör man då. Vi drog in till stan för att ta en promenad. Startade på Hornsbergs strand, där började vi promenaden på en nybyggd strandpromenad. Det glittrade i vattnet och jag såg även morgonpigga som tog sig ett dopp.
Spåren av en fyrbent badare försvann in under Essingeleden.
Där träffar vi på en ledsen Bamse, undrar vad han gråter över.
En skylt som vi passerar citerar Bodil Malmsten: "Karlbergssjön skimrar milt emaljblank, rusningstrafiken hade inte startat och på andra sidan vattnet hägrade Karlbergs slott utan synliga militärer." Det stämmer även i dag. I citatet nämns även kolonistugorna och de finns kvar, trots allt nybyggt runt omkring dem.
Här nere vid vattnet känns det som en idyll, men då får man tänka bort de höga husen och kranarna som sticker upp där bakom.
Ett pampigt stort hus med stor inbjudande gräsmatta traskar vi förbi.
Men deras minigolfbana ser inte lika inbjudande och spelvänlig ut.
Sedan kommer vi fram och ser ett än mer pampigt hus som ståtar där på andra sidan vattnet, det ser ganska militärtomt ut trots att flaggan är hissade och vajar friskt i vinden.
Sjön är verkligen "emaljblank" i dag.
Karlbergs slott lockar till ett besök, men det får bli en annan dag.
Vi fortsätter på den tänkte rundan och kommer fram till Kungsholms strand.
Funderar på att följa uppmaningen att ta en Tulo, men har ingen så vi promenerar vidare.
Vill man inte gå så mycket längre kan man ta in på Hotell MS Monika.
Här i Sportpalatset fanns Polar studios där ABBA gjorde nästan alla sina inspelningar.
Blir man hungrig på promenaden kan man slinka in på pråmen Harö krog, fast där var det inte öppet nu...
...så vi fortsätter vår promenad bland joggare och hundägare.
På andra sidan Barnhusviken ser jag ett bekant hus. Bonnierhuset, där var jag åtskilliga gånger för att träna upp min opererade fot. Tack vare hjälpen jag fick där så kan jag ta riktiga promenader nu, så jag sänder över en tacksam tanke dit.
Där på Torsgatan ligger även det pampiga huset som byggdes för Stockholms vatten, men de finns inte kvar där nu utan har flyttat till Prippshuset i Ulvsunda.
Grubbensringen och Grubbens trädgård är namn som jag funderat på var de kommer ifrån och nyfiken som jag är så blev jag tvungen att kolla upp det. Det var inte alls något konstigt, år 1759 fick Wilhelm Grubb ta över det här området ända ner till Klara sjö. Då var det ett område med åkrar, ängar och tobaksland och det kallades då för Grubbens gärde. Där sticker nu S:t Eriks torn upp som ett landmärke.
I dammen nedanför slappar änderna...
...medan joggarna hastar förbi på gångvägen. Hoppas de hinner njuta av allt det vackra denna sista augustihelg.
Sothönsen verkar vara vana vid besökare, för när jag sätter mig ner för att ta en bild på de simmande fåglarna så kommer den här upp på land för att kolla in om det ska bjudas på något gott.
När hon inser att jag inget har med mig så återvänder hon ner till sin unge.
Har man gått långt och börjar bli trött i benen så kan man passa på att vila lite.Bra att ha egen modell med sig på promenaden.
Nu var det ingen sol att lapa och vi var inte tillräckligt trötta heller, så vi traskade vidare. Skymtar Stadshuset.
Alla broar i stan är inte så vackra, speciellt inte under dem.
Men Stadshuset där framme lockar till ett besök.
Det var inte så mycket sol i början på promenaden, men nu strålar den med all sin glans och motljus är kul att testa.
Stadshuskällaren är stängd så här dags, men jag hälsar på Bacchus på sitt lejon.
Vi kikar upp på Sankt Örjansleken. Hade vi varit här klockan 12.00 så hade vi kunnat lyssna på Örjanslåten.
Men så mycket har klockan inte hunnit bli ännu, så vi kikar på Birgerskansen och den tomma sarkofagen över Birger Jarl. På andra sidan ståtar frihetskämpen Engelbrekt på kapitälet.
Ångbåtarna vid Klara Mälarstrand ångar på.
Solen strålar också frikostigt över Norra Riddarholmshamnen och Birger Jarls torn.
Det är inte mycket turister i farten på morgonen, men ett gäng asiater fotar flitigt.
Falungong har en aktivitet utanför stadshuset, de verkar bara vända sig till de kinesiska turisterna, för all information är på kinesiska.
Vi ska ju runt hela Kungsholmen så vi fortsätter på Norr Mälarstrand.
Här får du inte dumpa bilen ut över kajen.
Husen utefter Norr Mälarstrand är ganska fina om man verkligen tittar efter.
Lyfter man blicken och tittar upp på husfasaderna så ser man det man inte ser när man åker förbi där med bil.
Nu börjar solen värma och sitter man i lä kan det vara riktigt skönt.
Fler och fler joggare dyker upp.
Vår promenad fortsätter på Smedsuddsvägen.
Strax efter Smedsuddsbadet kommer vi till Triewalds malmgård, som nu härbärgerar sjöscoutkåren S:t Göran.
Vi passerar under Mariebergsbron, som leder ut till Lilla Essingen.
Utefter stranden vid Fredhäll har det byggts en del lättgångna trägångbroar.
Fast vissa sträckor är inte så handikappvänliga.
Här borta har vi fin utsikt över Mälaren och bron mellan Bromma och Essingen.
Uppe på Snoilskyvägen träffar jag på en bekant från början av promanden, inte nu heller får jag veta varför Bamse är så ledsen.
Vid Tranebergsbron kikar jag över till Tranebergs strand och Annikas båt.
Bron ser ganska pampig ut i det här perspektivet.
Någon har haft lite handarbete för sig. Ser trevligare ut än klotter.
Det går tydligen hett till i Kristineberg.
Ute på fjärden seglas det för fullt. Är det kappsegling...nej det är lör..söndag.
Så där, då har vi nästan gått runt hela Kungsholmen. Bara en liten bit kvar.
Innan vi återvänder till bilen och återfärd hem, kikar vi på en liten fyr som flyttats hit från den lilla ön Sandö Sugga i farleden Sandhamn och Stockholm.
Många bilder blev det, men promanden var en mil lång och det fanns mycket att se på vägen.
Kan man gå så gäller det att passa på. ;)
Får väl utöka promenadområdet till Solna också och se hur där ser ut.
Hälsningar Annika
Var tvungen att klättra upp bland buskarna vid bron och kika om jag kunde få syn på et båt där över.
Ska tänka på erbjudandet om vi mot förmodan skulle slå oss på båtlivet.
Det var en fin promenad och jag fick se delar av stan där jag sällan eller aldrig är.
sköna bilder,,,,,
mvhRolf
Jodå mitt promenadsällskap höll jämna steg med mig. ;)
Ängby camping passerar jag ofta på mina promenader.
Kul att se Stockholm med dina ögon
Marianne
Promenaderna blir roligare då man upptäcker lite detaljer och även då jag hittar nya stråk att gå på. Blir nog fler rundor inne i stan.
Hälsningar Lena
Har nyligen nått mitt mål att kunna gå en mil så nu känner jag mig rätt nöjd över fotens återhämtning, även om den inte blivit helt bra än. Kul att kunna se lite nya delar av stan också.
https://sv.wikipedia.org/wiki/Mariedal,_Kungsholmen
Kul att få följa med på promenaden. :)
-affe
Tack också för länken till det huset, jag undrade vad som var där men hittade bara att det var budisterna som höll till i grannhuset.
Finns Kafé Solstugan kvar på bergknallen ovanför Kungsholms strandstig!
Vet du?
/B
Det är skönt med rejäla promenader och fint att kunna gå också. Man uppskattar det nog mer efter långt uppehåll.
Kafé Solstugan finns kvar men är stängt för säsongen, det fina vädret till trots, men halvelva kaffet kunde vi ta här hemma efter avverkad runda.
Må så gott!
Visst är det härligt med promenader och även att kunna gå också.
Då har du bra läge på din arbetsplats, det är som du säger fint på Kungsholmen.
Varningsskylten för bil över kajkant vid Kungsholmstorg behövs.. För drygt 15 år sedan en regnig och kall morgon vid 07-tiden den 29 november så plockade jag ut en drunknad kvinna ur en bil som just rullat ut över kajkanten där.. Bilen låg 15 meter ut och på c:a 6 meters djup. Den var lätt att hitta eftersom lysena fortfarande fungerade, och bilen stod upprätt med hjulen neråt, så det var även lätt att öppna förardörren. Det första jag fick tag i var en drunknad hund.. men sedan fick jag tag i den livlösa kvinnan och fick med henne fort upp till ytan, där mina kollegor snabbt fick upp henne på kajkanten, där två ambulanser med personal direkt påbörjade återupplivningsarbetet. Man fick igång hjärtat och transporterade henne till St. Görans sjukhus, där en synnerligen kompetent kvinnlig läkare tog sig an henne. Patienten vaknade upp mer och mer dagarna efter men hölls nedsövd i några dagar. Efter tre veckor kunde hon lämna sjukhuset helt återställd.. Kvinnan var då i 50-års åldern, hunden dog trots återupplivningsförsök även på den.. Familjen hade en till hund av samma sort. Bilen hade troligen kommit i rullning utan att kvinnan märkte det i mörkret och regnet, och sedan råkat glida över kajkanten.. Hon blev antagligen knockad också av smällen ner mot vattenytan, och kunde därför inte ta sig ut.. en bil flyter ett tag innan den sedan sjunker. Ofta när en bil sjunker så roterar den framåt och hamnar på taket, vilket kan göra det svårt att öppna en dörr när kanske taket och övre delen av dörrarna sjunkit ner i dyn.. När jag kom ner till bilen var allt enklast tänkbara, bara att öppna dörren och plocka ut henne! Minns att t.o.m. vindrutetorkarna gjorde sina svep där nere.. Enligt den som larmade (en förbipasserande) så tog det 12 minuter från det han larmade tills kvinnan var uppe på kajkanten igen. Det kalla vattnet bidrog till att utgången blev bra, det minskar syrebehovet för hjärnan radikalt. Och körtiden från Kungsholmens brandstation där 'länets' vatten/räddningsdykare finns är bara någon minut dessutom..
Året efter gick ytterligare en bil med två personer över kajkanten där, varav en följde med ner i djupet och drunknade.. Den gången stod jag på kajkanten och var dykar/linskötare till den dykare som plockade ut den killen från bilen, även han blev återupplivad, och klarade sig helt efter en tids sjukvård..
För två vintrar sedan så dog en polis när hans 4-hjuling gick över kajen där, när han råkade få i backväxeln istället för en framväxel, med påföljd att han föll ner på isen baklänges och sedan fick 4-hjulingen över sig.. Så skylten fyller sin funktion som en varning för kajkanten där!
Hälsn!
Otäcka upplevelser du berättar om, men trevligt med de som det gick bra för. Imponerad att du följt upp deras öde också.
Förstår att skylten fyller sin funktion, om de som behöver den bara ser den också. Man ska vara försiktig vid kajerna, själv undviker jag att köra på ställen där det finns risk för att hamna i vattnet, för en obehagskänsla på dessa ställen.
Hälsn!
Jag har enbart varit på Kungsholmen när min mor bodde på Stockholms sjukhem
där hon fick en fantastisk vård. Hon blev mer och mer senildement så det var
många resor hem med tårar rinnande.
Tänk att du orkade gå runt så länge kändes väl underbart.
Jag är så tacksam fått se alla dessa bilder du visar.
Västerbron brukar jag åka över när jag varit i Stockholm för där är vacker utsikt.
Visst är det så att mycket vackert sitter högt på hus undrar egentligen varför.
Ha det bra med hopp om fler promenader.
Gun-Inger
Det är så skönt att kunna gå ordentliga promenader numera, foten är inte helt bra men den håller att gå på. Blir återbesök till fotdoktorn snart och då får jag veta om den förblir så här eller om jag kan slippa ha ont. Hur det än blir så kommer det bli fler långa promenader och även då med kameran i hand. Finns många ställen kvar inne i stan som jag vill traska runt på. Fast snart väntar nya äventyr och då ska vi få med oss äldsta barnbarnet, ska bli sååå kul.
Hälsningar, Bjarne
Nu är det visserligen inte lika fint väder som i söndags, men har du bara med dig rätta kläderna så kan jag rekommendera den promenadrundan. Den är troligtvis "Hälsans stig" också, men den skyltningen var mycket bristfällig och vägvisare saknades på de flesta ställen.