Orkneylandskap.
När vi kuskade runt med bussarna på ön så såg vi naturligtvis många fina landskapsvyer. Ofta var det bara att sitta och njuta av dem, men ibland så kunde jag inte låta bil att försöka få lite minnesbilder även om det var genom fönstret.
Bussarna på ön hade få fasta hållplatser förutom de där de startade och dit de skulle, däremellan var det bara att plinga på klockan eller säga till föraren så stannade han där man ville kliva av. Likaså var det bara att ställa sig vid vägkanten och vänta för att få bussen att stanna. Den här mannen kom från Kirkwall och skulle tydligen ut till sina djur så han hoppade av där.
Där fanns också ett fint litet hus, men han bodde tydligen inte där. När vi åkte tillbaka samma väg lite senare på dagen så hoppade han på igen, på samma ställe.
Det finns många minnesmärken och resta stenar från långt tillbaka i tiden. Några syns uppe på den här kullen.
Landskapet är inte så öde som jag hade trott före resan.
Men det finns många områden med betesmark.
Landskapet där är helt i min smak också, lite väl blött då vi var där men fint.
Hälsn!
Av det jag läst så försvann skogen redan innan det blev bosättningar på ön.
Berodde troligtvis på väderförändringar, redan då före bilar och utsläpp.
Det kan nog vina en hel del under vintermånaderna där, inte så farligt blåsigt i juni dock.
Men vädret växlade väldigt fort när det inte fanns så mycket som hejdade vinden.
Kan bara instämma där i med att gill det landskapet.
Fönsterfilter kanske är bra det också.