Risfält
Vi lämnar den lilla byn och den trevliga familjen som vi hälsat på, promenaden genom risfälten kommer jag bevara som ett fint minne när vinterkylan sätter in där hemma. Nu ska vi åka högt upp i bergen och titta på UNESCO-erkända risterrasserna. Vi åker småvägar dit och genom pittoreska byar.
Byggnaden på stolpar, som syns bredvid butiken, liknande finns i så gott som varje by och de verkar användas som samlingsplats. Ser att det i de flesta sitter det män och pratar. Gissar på att de eventuellt var busshållplatser på den tiden då de små bussarna körde här.
Överallt på vår färd ligger det ris på tork.
När vi kommer upp till Jatiluwih som fått UNESCOs världsarvsstatus får vi betala vägtull. Enligt vår chaufför så är tanken att avgiften ska gå till vägunderhåll men han är tveksam till vart pengarna går.
Nere i dalen där det var torrt såg risfälten ut ungefär som så här.
Lite längre upp där vi kunde börja ana bergen bakom det tunna molntäcket skiftade de färg till lite mer grönt men med inslag av gult.
Ju högre vi upp vi kom desto grönare blev fälten.
Här uppe i bergen där risfälten är vidsträckta skiftar de i många sköna färger.
Trots att det odlas så mycket ris här på Bali så räcker inte den inhemska odlingen till utan de måste importera.
Här kan du gå ner och ta en promenad bland risfälten, ser att många som stannar här väljer att göra det men man får se upp för det är halt i leran och några får en ofrivillig kana ner. Vi har redan promenerat bland fina risfält och det börjar kurra i magen så vi åker istället iväg för att äta lunch.
Hälsningar
Bjarne
Risfälten var vackra att betrakta. Mycket handakraft som går åt där.
Balis natur är mycket vacker och risfälten var en önskan att få se.
På många ställen där vi åkte fram torkades det ris även trottoarer användes för ristorkning.
Inte mycket maskiner där utan man spr och skördar för hand.
Ha de gott
//B-O