Gammal sjö
Vi lättar ankar och seglar långsamt förbi Boreray, Stac an Armin och Stac Lee, här ska världens största häckningsplats för havssulor finnas och jag lär mig något nytt - jag tycker inte om "Gammal sjö".
Det blåser rejält och man får stå i motvind om man vill ha håret bakåtkammat. Det gungar dessutom ganska mycket och det börjar kännas både i magen och huvudet. Ser inte så höga vågor, men jag får veta att det är det här som kallas för gammal sjö. Det är blåst någonstans och vindvågorna fortsätter fast det slutat blåsa, tills det tar stopp av land. Kallas också för dyningar.
Vi börjar se stråk av havssulor som kommer flygandes.
De är ganska klumpiga då de ska lyfta från ytan och studsar lite på vågorna innan de kommer upp i bra flyghöjd.
Sedan seglar de stora fåglarna fint. De har en vingbredd på nästan två meter.
Flera av dem kommer med bomaterial hängandes i näbben.
Ser att det är trångbott och tätbefolkat på klipporna.
Man undrar hur de kan hålla sig kvar på de små klipputsprången och framför allt hur får de plats med äggen. Jag förstår deras egenhet med att ruva med ägget under foten.
Vi ska in där emellan klipporna, ser lite trångt ut.
Det vimlar verkligen av havssulorna här. Men måste det gunga så......
Uppe i luften är de eleganta flygare.
Mäktiga klippor och gott om fågel är det verkligen.
När havssulan dyker träffar de vattenyta i en fart av 100 km/h. De har luftfyllda celler för att dämpa nedslaget. Fort går det, så fort att så jag hann då inte med när den här träffade ytan.
Frammåtriktade ögon gör att har de ett så kallat binockulärt seende, så den här fågeln kanske ser mig ganska tydligt.
Fast nu ger jag nog upp. Det gungar och det suger i magen och jag klarar inte av att stå här längre.
Jag tar min kamera och skyndar tillbaka till hytten, det var adjöss med den goda lunchen och sjösjukepillren plockas fram. Jag är en erfarenhet rikare, hade visserligen kunnat vara utan den erfarenheten. Fast jag är inte ensam. Hörde att det var ganska glesbefolkat till middagen och kvällens föreläsning fick ställas in. Herman i matsalen, han som sjunger så fint varje gång det är dags för mat, han kommer och frågar om jag vill ha något att äta.Tur att jag inte orkade kasta något hårt mot dörren då. Mat var det sista jag ville ha. Ville bara att tillvaron skulle vara lite mindre gungig. Skönt ändå att man blir så trött av sjösjukepillren.
Vi gungade fram den natten, men nästa morgon var vi redo för nya äventyr.
Föregående inlägg om en zodiakkryssning - Nästa inlägg om Callanish Stones
Sten
Gammal sjö är inte kul
Marianne
Har du provat en typ av tuggummi som dom har på apoteket mot åksjuka, dom blir man inte alls trött av, jag använde dom på havet i Lofoten i vinter. Tog en, tror den verkade i ca 3-4 timmar på mig så tog jag bara en till och det gick så bra .Och jag blir alltid sjösjuk om det är för mycket "dönninger" som vi säger i Lofoten:o)
Hälsning Synnöve
Du dom där fåglarna var det full sula på...och så många och många fina bilder från dig som vanligt Margareta - det gäller att hålla sig i höjd med vattenytan på båten om det är sjögång, ha blicken på horisonten, men det känner du väl till! Ja ja sjösjuka går över ;) // Sören
Hälsningar Lena
Men nr 13 med klippan och alla fåglarna i skyn tycker jag blev extra majestätisk!
/Niklas
Sköna är också alla dessa fåglar som har så brått att bygga.
Att vara sjösjuk är så hemskt. Jag vet. Pillren gjorde en gång att när vi bytte
från båt till tåg så glömde vi gå av så vi hamnade till slut på ändstationen i Malmö.
Spännande vad ni gjorde sedan om du orkade gå upp.
En härligt torsdag önskar jag er
Gun-Inger