Zodiakkryss
Efter besöket på St.Kilda och inmundigandet av en god lunch var det dags för en zodiakkryssning. I dag kunde vi välja mellan fish and chips och pizzabitar till lunch. Passade inte det så fanns det olika sallader eller varför inte starta med en varm soppa och som kronan på verket kaffe och brödpudding.
Sedan var vi redo för att äntra gummibåtarna igen, för en runda vid de närliggande öarna. Vi kanska kan få se havssulorna som lär häcka här i mångfald.
I sundet mellan de två öarna, på första bilden, kommer vi inte igenom. Det är lågvatten nu.
Vi hittar några knubbsälar som ligger och vilar på klipporna.
De är ena riktiga tuffingar, kan simma upp till 5 mil för att hitta mat. Den här tycker att det är dags för ett bad nu.
Lite nyfiken är den även om det bara är ögat som syns.
Fastnade för färgen och mönstret på klippan och när jag sedan tittar på bilden i datorn så ser jag att där uppe på klippan så sitter det två sillgrisslor.
Dimman lättar för en stund och nu kan vi se vad som finns högst upp på berget av ön Hirta. Den som vi var iland på nyss och där min man gick vägen upp tills han försvann in i dimman.
Vi försöker åka igenom tunneln men även här är vattennivån för låg.
Kan man inte komma igenom så får man gå runt det. Vi rundar klippkanten och utposten där uppe håller koll på oss.
En zodiak på var sida men det var väldigt så liten den ser ut. Tunneln är stor.
Men hjälp!!! Våra kamrater på andra sidan sjunker...
En sådan tur det var bara vågorna som spelade oss ett spratt.
Det finns gott om säl och ett litet nyfiket huvud kikar upp. Ser nästan ut som en dykare.
Det var inte så mycket fåglar som jag trodde men en stackars ensam lunnefågel lyckas vi skrämma iväg.
Ser några havssulor som flyger runt...
Tänk vilken prestation av en säl att klättra upp så högt på klippan.
Den kikar också lite nyfiken ner på oss, tror kanske att det är stora fiskar som kommit på besök.
Vi hamnar mitt i havssulornas inflygningsstråk men de är så högt uppe att det är hopplöst att få några bilder på dem.
Är det här havets gansters i det här området? Vi kollar vad det är de kalasar på och ser att det är en lunnefågel de tagit.
Men det verkar inte vara någon fara för fortbeståndet, här simmar en hel flock lunnefåglar.
Vi återvänder till vårt fartyg för att hissa ankar och dra vidare. Hoppas på att få se fler havssulor då.
Föregående inlägg om St.Kilda - Nästa inlägg som handlar om havssulorna
Du blev inte sjösjuk?
De fåglarna som åt av lunnefågeln var stormfåglar.
Daniel
Jo jag vet nordlig stormfågel, de tubnosade med egen saltvattenrening. Riktiga busar emellanåt.
Hälsningar Lena
Första gången jag såg en säl dyka upp så där var i Svalbard. Jag stod i styrhytten och spande efter packisen. Då plötsligt ser jag något dyka upp framför båten och försvinna lika snabbt. Vad var det, frågar jag och Styrman frågar
-Hur såg det ut.
-Som en dykare.
-Då var det en säl, säger han.
Minnen som dyker upp och i går bokade jag en resa till Svalbard för nästa år...;)
Ja vi människor är små i dessa trakter med tunnlar som visar det.
Sälarna är helsköna få se.
###Gun-Inger
14 maj var en jobbig dag för mig så det är väl förklaringen till sent tack.
Spännande natur var det verkligen i dessa trakter.