Flexibilitet

....är nyckeln till en lyckad expedition! Är en fras man ofta får höra då man reser med PolarQuest. Inget undantag den här resan. Planerade landstigningarna var tvungna att ändras den här dagen. Solen sken men vinden var hård. Klassas som något mellan styv kuling och halv storm med sina 20 s/m. Trots att det blåste ordentligt kunde vi njuta av solen ute på däck men det gällde att klä på sig rejält.

Isbergen drev omkring och fler och fler syntes i diset. Stora som höghus och ibland knappt synliga tornar de upp sig. Man måste nog förstora för att se det största i bakgrunden.

Pingvinerna verkade älska vädret och studsade fram på vågorna.

Vi älskade att titta på dem.

Vi siktar in Coppers Bay där vi planerar en landstigning.

Glada pingviner gör oss sällskap.

Jag undrar lite vad de tänker då de spanar in gänget på däck med sina kameror.

Så var det, det där med flexibilitet. Vädrets makter styr här, planerna ändras, det går inte att göra någon landstigning. Det är för mycket is och för hårt väder. Det är inte smuts på linsen som gör att den här bilden ser vitprickig ut, det snöar dessutom.

Många var först besvikna över den missade landstigningen men nu är vi på väg mot det riktiga Antarktis och då måste man vara försiktig. Alla var nog mycket tacksamma över vår ryska kaptens beslut om försiktighet då vi vid resans slut fick höra om Explorers förlisning. Tack och lov räddades alla men då de satt där i sina livbåtar visste de inte om det var någon räddning på väg eller om de skulle få tillbringa både dagar och nätter i livbåtarna. Oscar Westman  som vi hade som expeditionsledare på en resa uppe i Svalbard sommaren efter berättade och visade bilder från händelsen. Han hade inga egna bilder för hans kamera ligger nu på 1137 meters djup.

Fåglarna trivdes i det här vädret.

För att få ett litet grepp om hur stort isberget är så förstora och titta på den låga delen till höger. Där finns det en hel pingvinkolloni. Jag vet de syns knappt, ser mer ut som en liten smutsfläck men är ett helt gäng med pingviner, det visar lite av isbergets storhet.

Fåglarna gillar när det blåser friska vindar. Här en brokpetrell.

En sydlig stormfågel.

Första ispetrellen dyker upp.

Två dagar till havs, den första med friska vindar, sol och snö och den andra i ganska stilla och lugn sjögång. Sydorkneyöarna missade att få se oss. Där låg isen tjock och kompakt så vårt fartyg som visserligen var isgående men ingen isbrytare fick ge sig. Vi satte kurs mot Elefantön istället. Där går det troligtvis inte att gå iland men att få se ön dit Shackleton och hans mannar kom efter deras skräckfärd över istäcket och havet från det förlista skeppet, bara det är en bonus.

2013-05-14 18:22   Sten E

Fina bilder av en bister miljö.

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2013-05-15 09:02

Tack Sten för din kommentar!

Svara

2013-05-14 20:02   sabbis

Åh vad läckra bilder! Själv skulle jag inte våga ge mig iväg på en sådan resa så jag beundrar er som gör det..!

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2013-05-15 09:04

Det gäller att beväpna sig med sjösjukepiller och hoppas på att det finns en trygg läkare med sjösjukesprutor med ombord, då känns det tryggt sedan. Fast vi hade ganska mycket tur med vädret sjösjukan bröt inte ut före sista dagen.

Svara

2013-05-16 16:22   Gun-Inger Arvidsson

OM en del var besvikna är inte jag det som får se alla dessa bilderna som berättat så mycket
Flexibel är bra kunna vara varje dag men helt klart mest på äventyrsresor.
På det viset hade jag klarat mig bra faktiskt.
Var ni aldrig sjuka.
Undrar
Gun-Inger

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2013-05-16 17:20

Tror inte att besvikelsen var så värst stor hos många. Alla var så glada över vad vi ändå fick se.
En person var sjösjuk nästan hela tiden, men hon tålde inte sjön, så hon var den tappraste avvisas alla som reste hit ändå. Att få se pingviner och allt annat här uppvägde tyckte hon. Annars klarade vi oss ända tills sista dagens orkan. Men mer om det kommer.

Svara