På prärien

Vi brukar åka iväg ett par dagar när vi är i Texas och åker man söderut från Richardson måste man alltid tråckla sej igenom korsningen "High five". Om man ska rakt fram går det för det mesta bra så länge man ligger i en av mittfilerna och inte åker av åt öster eller väster av misstag. Det gick bra denna gång.

Vi körde söderut mot en liten stad som heter Eagle Lake strax väster om Houston. Restid fyra och en halv timme med en snitthastighet på drygt 100 km/timmen. Vi passerade genom jordbrukslandskap med betesdjur och en del spannmålsodlingar. Skyltar med Trump 2020 skymtade på en del gårdar och staket.

När vi kom fram till Eagle Lake fortsatte vi direkt till den nationalpark som vi ville besöka. Det finns bara ca 1% naturlig prärie kvar i USA numera och detta område försöker man bevara bl a för en utrotningshotat fågelart som heter Attwater prairie chicken. När vi kom fram var det molnigt och solen var på väg att gå ner. Vi gjorde en kort tur och orienterade oss lite.   

Prärie ska betas av djur och eftersom man inte längre har bison i området låter man nötkreatur beta.

Vi kunde se stora flockar med småfåglar (oklart vilken sort) som flög närmare Eagle Lake, men det började mörkna så vi fick lämna prärien för att återkomma nästa dag. 

Vi bodde på ett motel som helt klart sett sina bästa dagar men det var det enda som fanns i Eagle Lake. Det hängde en doftgran i sängbelysningen (som inte gick att tända) men lakanen kändes rena och vi hittade ingen synlig ohyra. Det fanns ett kylskåp, som utlovat, där vi stoppade in medhavd frukost. Middag åt vi på den enda restaurang som vi kunde hitta som inte var ett snabbmatställe. 

Nästa morgon var vi ute redan i gryningen men tyvärr var det mulet och trist ljus när solen gick upp vid halv åtta. Alldeles utanför nationalparken stötte vi på en vitstjärtad vråk.

Här kan man se hur den fått sitt namn. Det är en vanlig rovfågel i området och vi såg flera stycken. 

Det är våtmark i en del av parken och det finns en liten pöl med vatten. Det hade regnat ovanligt mycket på sistone så det var rejält med vatten i pölen samt en del grönt gräs. En vanlig gråhäger lättade när vi kom och gick.

Här promenerade vi längs en markerad rutt och stötte på vitsvansade hjortar. Det var uppenbart att de sett turister förut även om vi var de enda besökarna just då. Det var inte direkt högsäsong för djur- och växtlivet i slutet av december och några präriehöns såg vi förstås inte skymten av. 

Hjortarna stötte vi på lite här och där. Det ska också finna "coyote" och "bobcat" men de är nog alltför skygga för att man ska se dem när man går till fots.

Det svepte förbi en kalkongam, kontinentens vanligaste gam. De såg vi mer av på ett annat ställe så det får komma i en annan blogg. Staketet är för att vi befinner oss i kanten av det som hör till nationalparken.

I den del som är riktig prärie, dvs gräsbevuxet slättlandskap, kör man bil runt en slinga. Man genomför kontrollerad avbränning varje år för att hålla nere buskar och sly. 

Det här är en bra bit från våtmarken och vindkraftverket pumpar upp vatten till en tråg som nötkreaturen nyttjade. 

Så här ser det alltså ut på prärien, det lilla som finns kvar. Här växer ffa tre sorters präriegräs och man samlar in gräsfrön från dessa varje år för att försöka återskapa prärie i delar av parken som tidigare varit uppodlad. 

Vi spanade förstås efter präriehönsen men såg aldrig några. Den här fågel (ängstrupial, möjligen östlig ängstrupial) skymtade vi ibland och just här sjunger den dessutom för full hals. 

Den är vackert gul även på bröstet men ville inte visa upp sej ordentligt. Det var allt från Texas prärien så länge.

Hälsningar Lena

2022-01-08 15:50   Mats Axelsson

Kul att se bilder från dessa trakter!
MA

Besvara

Svar från Lena Holm 2022-01-10 07:28

TAck Mats,
amerikanska "landsbygden" är minst lika intressanta som storstäderna.
Hälsningar Lena

Svara

2022-01-08 16:14   pdahlen

Det brukar faktiskt vara enklare att köra i USA med deras vägnät i många olika nivåer än tex i Frankrike i de små byarna. Det var väl en gång jag svängde åt vänster i Saint Petersburg i Florida och upptäckte att jag stod rakt emot en femfilig väg där alla filer gick mot mig, det var att snabbt göra en u sväng.

Intressent med din utflykt, vitsjärtad vråk och den sista fågeln var ju extra vacker. Nu bär det väl snart hemåt. Dottern hade -13 för någon dag sedan men nu har det blivit varmare

Besvara

Svar från Lena Holm 2022-01-10 07:30

TAck Peter,
det är förhållandevis enkelt att köra i USA och definitivt lättare än t ex Paris och London. Det är väl egentligen bara när hastigheten är hög och trafiken tät som det blir lite jobbigt. Bilarna ligger ofta alldeles för nära och man byter inte fil i ett nafs när man inser att man ligger fel.
Jag är hemma sedan i fredags och det var -11 när vi kom vid lunchtid men nu är det varmare och vi har snö.
Hälsningar Lena

Svara

2022-01-08 16:56   Lionmats

Alltid kul med miljöombyte, fortsätt skicka bilder Lena, här hemma är det grått och tråkigt (Skåne). Covid-19 har satt klorna i många och resultaten från teststationerna har dröjsmål i i sina svar. Mindre inspirerande.

Besvara

Svar från Lena Holm 2022-01-10 07:31

Tack Mats,
jag är hemma sedan i fredags men det kommer några bloggar till från Texas, det finns mer värt att visa tycker jag.
Hälsningar Lena

Svara

2022-01-08 22:19   gunte

Jösses om man tar fel avfart här :)
Telefonstolpen med fåglarna och sista pippin var ju extremt bra..
Dom vet verkligen var dom ska sätta ner fötterna..
HaD/Gunte..

Besvara

Svar från Lena Holm 2022-01-10 07:33

Tack Gunte,
det har hänt vid mer än ett tillfälle att vi har svängt av motorvägen av misstag och då hamnat på en ny flerfilig motorväg på väg åt ett annat väderstreck. Då får man åka av och vända tillbaka vilket ofta går ganska smidigt. Jag gillar också stolpen, de flesta är faktiskt krokiga ute på landet.
Hälsningar Lena

Svara

2022-01-09 16:00   sears

Spännande korsning, där får man nog ha fokus på körandet. Häftigt med prärien. Synd att inga cowboys var ute. Ängstrupialen var mycket vacker. Snyggt fångat!

MvH
Johnny

Besvara

Svar från Lena Holm 2022-01-10 07:35

Tack Johnny,
jag hade gärna haft en ensamt ryttare på någon bild men man får inte rida i reservatet (inte heller campa, åka motorcykel, cykla osv). Vi såg en del andra fåglar också så det kommer väl något mer inlägg.
Hälsningar Lena

Svara

2022-01-09 18:19   Bjarne

Gott om intressanta djur där, både tama och vilda. De där små vindkraftverken känns väldigt typiska och blir bra på bild. Sista bilden är super!
Hälsningar, Bjarne

Besvara

Svar från Lena Holm 2022-01-10 07:38

Tack Bjarne,
jag gillar de små vindkraftverken och visst är de typiska. I Texas ser man också små oljepumpar på gårdarna men nu står de flesta stilla och det är tankar där man instället använder sej av "fracking" för att få upp olja. Det fanns sådana precis utanför detta reservat (tyvärr).
Hälsningar Lena

Svara

2022-01-13 00:53   Måns H

Spännande reportage!

Vindpumpen Aermotor har tillverkats i miljontals exemplar sen 1888 och många fungerar fortfarande runt om i världen. Konstruktören Thomas O. Perry hade testat sig fram med 5000 tester av 61 olika konfigurationer. Den har visat sig vara extremt pålitlig. Den tillverkas fortfarande nånstans i Texas. Eftersom den är byggd för att pumpa har den många blad och ganska lågt varvtal, vridmoment i st f högt varv som de småsnurror som tillverkar ström.

Besvara

Svar från Lena Holm 2022-01-13 08:07

Tack Måns,
det var intressant att få veta. Jag blir lite sugen på att ta reda på var i Texas den tillverkas. Jag vet att vi passerat ett ställe där det stod mängder med vindpumpar men vi har kört runt så mycket att jag inte har en aning om längs vilken väg det var. Det kunde vara kul att se, ungefär som när vi av en slump hamnade i Nocoma, där den enda tillverkaren av handsydda basebollhandskar finns.
Hälsningar Lena

Svara

Måns H 2022-01-13 09:55

Länk till tillverkaren:

https://aermotorwindmill.com/

Enligt Tore Wizelius, Vindkraft i teori och praktik, fanns 1995 en miljon vindpumpar i drift runt om i världen. I västern fanns ett talesätt att en kvinna som inte kan avlossa ett gevär eller klättra upp i en vindpump har ingen framtid här. Utom vatten till djuren och hushållet behövdes vatten till ångloken där järnvägarna drogs fram.

Svara