En liten strimma ljus

Fotovädret har inte varit optimalt på sistone men i söndags tittade solen fram på eftermiddagen. Ganska sent, vid tvåtiden, tittade jag ut på fågelbadet och insåg att från en sned vinkel i köket fick jag en strimma sol genom häcken bakom badet.  

Hela vår tomt ligger annars i skugga så här års på vintern, men just här når solen ner under ca en halvtimme. En svartmes kom ner för att dricka och gav ifrån sej en liten strof.   

När jag tog den här bilden insåg jag att jag måste gå ut och flytta på stenen i badet. De små fåglarna vill inte gå i om det är för djupt, därav stenar i fågelbadet. 

Jag passade också på att flytta min portabla matstation så den hamnade i ljuset. Jag tänkte att någon liten fågel kanske kunde sätta sej där motljuset var som finast, på den gröna mossan.

Men nej, de satte sej högst upp i restaurangen. Jag borde ha riggat med bordsmargarin där jag ville att de skulle sätta sej, men det får bli en annan gång. Tiden var knapp om jag skulle få några bilder.

En blåmes slog sej ner i badet och de är minsann redan igång med sången. Tyvärr missar man ljudet när man sitter inne. Jag kan inte fota i denna vinkel ute, för jag kommer för nära.

Blåmesen sköljer strupen för att ta nya tag med sången.

Men den ser också lite badsugen ut...

Den kliver ner på en annan sten som ligger strax under ytan. Badet är fullt efter de senaste regnen och den vill inte ha så djupt badvatten.

Sen blir det bada av!

I det här läget kom jag på att jag kan ju testa att underexponera rejält för att framhäva vattendropparna extra i motljuset. 

Jag gick från 1/500 s till 1/1250 s. Nu önskade jag förstås också att badet hade varit större, eller i alla fall längre i djupled. 

Blåmesen badade av hjärtans lust.

Nu återstod bara minuter av ljuset och min lilla fotostund genom köksfönstret. Jag trodde aldrig att det skulle gå att fota så snett genom treglasfönster och i motljus dessutom. Man vet ju dock inte förrän man har testat. När solljuset blir starkare och solen står högre på himlen när den passerar denna glipa, mellan grannens hus och växthuset, kommer nog förutsättningarna att ändras. 

Avslutar med en talgoxe som tog det lite mera piano. Min solstrimma var på väg att försvinna, men den här vinkeln måste jag testa fler gånger. 

Hälsningar Lena

Motljus

Jag tar också fram några arkivbilder, eftersom dagarna inte räcker till och vädret är riktigt trist. De är från mitten av november i år, innan det hade kommit så mycket snö. Jag besökte en fågelmatning utanför Salbohed för att spana på nötkråkor. Där finns alltid ett helt gäng med småfåglar och just denna dag kom solen fram en stund och då satsade jag på motljusbilder. Så här ser den del av matningen ut där jag la ut lite extra fina frön och nötter.  

Det var full fart hela tiden och bilderna i detta inlägg är tagna inom några minuter (sedan gick solen i moln). Eftersom jag var själv på platsen kunde jag gå runt som jag ville. I normala fall tror jag de flesta fotar denna plats från andra hållet, i medljus. 

Som vid tidigare besök var nötväckorna särskilt aktiva och de ville inte ha sällskap vid matbordet.

De bjöd på en del fin action.

Jag vet inte hur många nötväckor det var, antagligen minst 10. De var för det mesta herre på täppan i denna restaurang. Det finns flera platser att äta på och en jättestor fröautomat där det kunde sitta många fåglar samtidigt.

Det fanns också en del svartmesar, enstaka tofsmesar, hackspett samt de annars mest vanliga gästerna talgoxe och blåmes. Så fort en nötväcka lämnat kom dock en annan inflygande för att ta plats.

Lite mer snö hade varit kul, men precis på denna plats var det mesta av den pudriga snön bortflaxad av de ivriga gästerna. 

Här är det i alla fall svartmesar och en talgoxe som tyckte att det blev för trångt kring maten.

Men de hinner inte mer än göra upp förrän en nötväcka kommer inflygande för att ta för sej.

Nötväckan skulle alltid ha sista ordet.

Hälsningar Lena

Lucka 11. Det underlättar om de kommer nära

När man fotograferar i rådande halvmörker med höga ISO blir det ju klart bättre om motivet är nära, så man inte behöver beskära så mycket. Exponeringen ska också vara så bra som möjligt. Småfåglar är ju inte direkt sådana att de sätter sej precis intill fotografen, men det fick jag uppleva idag. Efter en kvart vid den mörka skogsmatningen intill campus satte sej plötsligt en svartmes ett par meter från mina fötter.

Den hörde ljudet från kameran när jag tog de första bilderna. Jag vågade inte röra mej mer än att jag försökte huka mej ner för att det inte skulle bli bilder rakt uppifrån och ner på den lilla fågeln.

Svartmesarna är små men kaxiga och den lät sej villigt fotograferas....

...sedan gick den runt och plockade på marken precis där jag stod. Inte ens koltrastarna kom så nära.

Den gick bakom en mossig trädstam och tittade fram på andra sidan. Lucka 11 blir alltså den modiga lilla svartmesen som efter att den poserat på marken flög upp och drack vatten ur ett fat i ögonhöjd med fotografen. Det kändes som att den tittade rakt på mej. När jag sakta höjde kameran drog den mot fröautomaterna. Man kan ju inte ställa upp på vad som helst.

Hälsningar Lena