Simma lugnt

...och festa med förstånd i helgen. Se så trassligt det kan bli om man är lite för ivrig med serpentinerna.

Midsommarhälsningar från Lena

Packa inför dykresa

Midsommarhelgen firar vi med dykning på västkusten. Om vädret tillåter blir det dykplatser runt Väderöarna, något som jag längtat efter under hela våren. Mycke prylar ska förberedas och packas. Dykutrustning för kallvattendykning är en tung ”prylsport” och om man ska vara borta en helg eller en vecka har ingen betydelse. Allt ska med i alla fall (+ någon reservgrej, utifall…). Till det följer en normal DSLR utrustning med makro och vidvinkelobjektiv, kamerafodral med olika portar för olika objektiv, dubbla blixtar, fokusljus, blixtarmar och lite annat smått och gått. Plus ett antal olika batteriladdare, skarvdosor, dator och förstås Loggboken. Bilen blir proppfull.

Förhoppningsvis börjar vattentemperaturen bli mer dräglig så man kan ligga länge i vattnet och njuta till sista dykminuten. I loggen från förra årets midsommarhelg kan jag se att det var 13 till 15 grader, vilket är toppen!

Ur Loggboken: Stora Knappen, Väderöarna Dyktid: 61 min Djup: 27 m

Solen strålade från en blå himmel men det blåste lite väl mycke. På dagens första dyk mötte vi en kaxig hummer som stegade fram ur sin håla för att mötas av ett gäng fotoblixtar. Den tog det med ro och poserade fint med sina klor.  Den trodde nog att den var lite större än den egentligen var.

 
En ganska stor nakensnäcka (Janolus cristatus) rörde sig sakta på botten. De är vackra och tacksamma motiv som man kan jobba runt för de sitter i stort sett stilla.

Det fanns även en del fisk som t ex småtorsk och snultror. Fisken på bilden är en stöddig liten snultra som simma upp framför kameran. De är rätt söta med sina huggtänder och de är ganska lätta att få framför kameran om man bara ligger still. Men det blir ju en hel del suddfiskar förstås...

Avslutar med en favorit, en blyg tejstefisk som kikade fram ur sitt gömställe. Förhoppningsvis får vi möta en eller annan även denna Midsommarhelg.

Hälsningar Lena

Fascinerande fiskögon

Kan fiskögon verkligen bjuda på några överraskningar tänker nog många som ser de döda ögonen i en fiskdisk framför sej. Bedöm själva. Bilderna nedan kommer dessutom från fiskar som är vanliga i skandinaviska vatten (utom en). Den första bilden är t ex en simpa. Simporna ligger stilla och låter ibland dykaren/fotografen komma väldigt nära. Bilden är tagen med 60 mm makro och en försättslins (Raynox DCR-250).

Sjökockhannen är mycket vackert gul och blå mönstrad. Ögat kan få de mest spektakulära färger i skenet från blixtarna.

Det finns också fiskar som har båda ögonen på samma sida, vilket ger dem en synnerligen udda utseende. När man ligger stilla och tittar på en plattfisk inser man också att de kan vrida sina ögon oberoende av varandra dvs titta åt två olika håll samtidigt. Det kan andra fiskar också men det blir väldigt tydligt när man ser en plattfisk göra det. Dessa bilder blir dock inte så bra så ni får hålla tillgodo med en plattfisk som iakttar mej genom att titta "bakåt".

Det här coola ögat hör till en knaggrocka. De är inte så vanligt att se dem i Sverige men man kan stöta på dem i t ex Sognefjorden i Norge. Gropen brevid ögat är ett utandningshål.

Slutligen en bild från Kanada, närmare bestämt ett område som heter Queen Charlotte Strait vid den nordöstra änden av Vancouver Island. Det är faktiskt en simpa igen. Den heter passande Red Irish Lord och är spektakulärt rödrosa i färgen. Ögonen är fascinerande, eller hur?

Hälsningar Lena

Den tålmodige, alltid närvarande Parkamraten

Man dyker aldrig ensam och i loggboken finns en rad för just detta. Där står det ”Parkamrat”: En mer internationell term är ”Buddy”. Den som är Buddy till en undervattensfotograf ska älska långa, långsamma dyk, oavsett vattentemperatur, och ha en ängels tålamod. Buddyn ska också villigt ställa upp som modell, assistera med extraljus, leta upp roliga motiv och, en viktig funktion, se till att fotografen inte glömmer att titta på sina dykinstrument. Alla fotografer som läser detta har säkert upplevt att vissa motiv får en att glömma både tid och rum. Det är inte OK när man har ett begränsat förråd med luft och många meter med vatten ovanför huvudet.

Sedan några år tillbaka har jag den bästa Buddy man kan tänka sej. Han heter Fredrik och uppfyller alla egenskaper ovan med råge. Han är dessutom en väldigt erfaren dykare, som jag har stort förtroende för under vatten. Han har varit/kommer att vara delaktig i de allra flesta bilder jag kommer att visa här. Det är lätt att glömma att även när det gäller makrobilder så finns det en Parkamrat någonstans ”i bakgrunden”.

Ur loggboken: Trolleskär, Väderöarna, Datum: 20100514. Dyktid: 60 min. Parkamrat: Fredrik Gihl

Nästan helt stilla och solen strålade när vi bröt ytan efter en timme. Trots att vattnet höll hela 6 grader blev det kallt mot slutet och i det här läget ville vi bara bli upplockade av dykbåten. Jag håller upp kameran och tar några bilder, den tålmodige Buddyn får återigen vara med på bild 

 Ur loggboken: Vraket Havda. Sognefjorden, Norge. Datum: 120405. Dyktid: 43 min
Djup: 24m. Parkamrat: Fredrik Gihl

På vrakdyk får Fredrik agera modell och han rör sej då genom vraket enligt instruktion. Det är handsignaler som gäller, om man inte kommit överens om vad man vill åstadkomma innan dyket. Dagen till ära så regnade det, men vad gör det när man ska dyka. Sikten var strålande och det blir mer om detta vrak en annan dag.

Dagen efter dök vi på vraket Frankenwald, där sikten tyvärr inte alls var lika strålande. Det här är också ett vrak med en fascinerande historia, som jag kommer att berätta mer om en annan dag. De orangefärgade (eller vita) fingrarna med vitt ludd som växer på vraket är en läderkorall som heter död mans hand.

Hälsningar Lena     

Välkomna ner under ytan

När man går en dykkurs får man inpräntat att vissa uppgifter ska nedtecknas i en loggbok efter varje avslutat dyk. När man har gjort det några hundra gånger, och inte längre tänker gå några kurser där en prydlig loggbok måste visas upp, tappar en del intresset för att plita ner dessa uppgifter på papper. Då kan man övergå till att ansluta sitt avancerade dykarur (läs dykdator) till sin dator och tanka ner tiderna och en profil, eller successivt dra ner på loggboksplitandet tills t o m de häftigaset dyken förblir ologgade. Men så fungerar inte jag. Jag älskar min loggbok och efter drygt 10 år med regelbundna dykturer har jag en hel stapel med tummade böcker. Plats, tid, dyktid, maxdjup, vattentemperatur, väder och vind, sikt, dykkompis och allt man minns av kritter och annat liv, beskrivningar av oidentifierbara vrakdelar, skrot, linor och ibland (ve och fasa) havererande utrustning eller (värst av allt) läckage i kamerafodralet. I denna blogg vill jag bjuda in Er alla till ”min” undervattensvärld, som jag ser den genom min kamera och beskriver den i min loggbok . Eftersom man inte dyker varje dag så får nytt blandas med gammalt.

Ur loggboken: Jordfall, Gullmarsfjorden. Datum 120505. Vattentemp: 7 grader. Djup: 4-35 m

Här finns troligen  Sveriges mest fotograferade tångsnärta. Fisken håller till i en skreva och om man har tur tittar den fram så mycket att man får till en bild. Vi hittade den i samma skreva även denna vår.

 Jordfall bjuder också på pampiga cylinderrosor, denna gång med en krabba på besök.

Som alltid är botten full med eremitkräftor. De verkar ha vårkänslor för flera hannar har kopplat kärleksgreppet på en liten hona. Den här var särskilt beskyddande och höll hårt i sin lilla tjej

Hälsningar Lena