Tustna del I

Vi körde från Dovre direkt till Tustna, men det blev några fotostopp på vägen. Det är ju så oerhört mäktigt och vackert på visa platser i Norge att man bara måste stanna. Även om det småregnar.

Vädret växlade längs vår resväg.

Framme i Tustna och den gård där vi brukar bo en vecka varje höst. Allt var sej likt.

Sonen är professionell fiskare och hans föräldrar väntar ofta vid kajen när vädret är fint. "Prinsessan" på bordet är lite rundare och gråare om nosen än förra året.

Den här fisken är nog till husbehov.

Ett gäng dykare som tar det lugnt i väntan på lunch. Som ni ser är det mest killar på denna dyk och fotoworkshop.

Men vi var i alla fall tre tjejer och två var just på väg upp ur vattnet. På bilden Annikki och Jonnas kamera skymtar i vattnet.

Det är riktigt kul att dyka under kajen och bryggorna. Där finns en massa spännade liv och även en del bråte förstås.

Så här ser pilgrimsmusslor ut när de är riktigt små. Den här är nog inte mer än en centimeter över skalet. De små punkterna under skalkanten är ögon den har två pyttesmå anemoner på skalet. Musslorna trivs på de överväxta repen som hänger under bryggorna.

Anemoner är alltid tacksamma motiv.

Mängder med sjöstjärnor finns på botten under bryggorna. Här har det nog hittat något särskilt gott och samlats i en imponerande hög. Observera den lilla fisken mitt i bilden.

Det var ju en undervattensfotoworkshop och vi hade fått ett antal teman av Jonna. Hon ville att vi skulle försöka ta bilder som ingen annan tagit, vara kreativa. Det blev alltså en del udda bilder denna vecka. Det här är stenar vid kajen med havstulpaner och bilden är vriden på hög kant. Det är svårt att få till den perfekta speglingen för man måste ju andas och bubblorna rör till ytan. Det kommer mer udda bilder i ett senare inlägg.

På bryggan växer det mängder med blåmusslor och de är vackra motiv, men här har jag varit förut och fotat.

Avslutar med en lurig gäst som "bodde" på badstegen. Det här är en ung sjurygg och den sitter fast med en sugskiva på trästegen. Jag har vänt denna bild till liggande format. Fisken var ca 10 cm

Sjuryggen satt egentligen vänd upp och ner och den var synnerligen besvärlig att få bilder på trots att den satt stilla. Det är bara ca en halv meter under ytan och det är svårt att ligga stilla med kameran på så grunt vatten. De flesta i gruppen gjorde en tur till badstegen så den här går inte under kategorin kreativa/unika bilder, även om jag inte sett eller fotograferat en så liten sjurygg förut. 

Hälsningar Lena

Höstsemester på Tustna

Tustna är en ö i Norge och på väg dit kan man passera Dovre. I år bestämde vi oss för att stanna en natt....

....och gå en tur för att förhoppningsvis få se dessa djur....

....innan vi fortsatte till Tustna och en veckas dykning i det klara vattnet vid Norges kust.

Vi fick även en och annan fågelupplevelse...

....samt möten med både okända...

...och kända undervattensvarelser. Något fylligare rapportering utlovas under veckan och kanske kan jag t o m förklara vad det okända är för något.

Hälsningar Lena

Från småskaligt fiske till sashimi

Under våra dykresor längs Norges kust ser vi en del av det här, tyvärr. Slitna och delvis raserade båthus och sjöbodar är inte heller helt ovanligt. 

I hamnen som vi utgår från på våra dykutfärder på Tustna ligger också fiskebåten Flink. Om jag är rätt informerad är det familjen som äger hela stället som Dykeriet (det skånska gänget som vi dyker med) hyr för sin verksamhet på hösten. Flink är i alla fall en verksam fiskebåt som går ut alla mornar utom söndagar.

Flink har en mans besättning och som jag tror att jag berättade i en blogg redan förra året är den äldre mannen på kajen far till besättningen ombord på båten.

När vi besökte Tustna detta år var krabbsäsongen i full gång. Här har de precis lastat av dagens fångst. Köper ni färsk krabba i affären idag är den troligtvis från Norge, det var den jag köpte i alla fall.

Far var fortfarande med och hjälpte till, lite mer krokig detta år. Gillar den här bilden, vet inte vad ni tycker?

Gamlingarnas hund var lite fetare detta år men fortfarande mycket alert och med full koll på såväl dykare som krabbor och beteslådor.

Här tror jag att det kanske förekom en kommentar om hundens vikt...

Samtidigt som Flink lossade sin last av krabbor rensade vår dykkompis Ronny några nyplockade pilgrimsmusslor.

Hans fru Katerina förbereder med soja och wasabi i tomma musselskal....hunden har förstås koll på det och om det gick att äta...

Sashimi på väldigt färsk pilgrimsmussla kommer strax att serveras.

Det kan knappast bli bättre än så här. Jag vet att ni sett denna bild tidigare men här får ni hela sammanhanget.

Om man har rensat något på rensbordet ska man förstås städa efter sej, spola rent med färskvatten och slänga alla rester. Spola är inte helt lätt om det blåser...

....blåser kraftigt från fel håll....

...och hennes vänner bara skrattar och tar bilder.

Hälsningar Lena

Kan man lägga "motivet" på tallriken?

I Norge får man jaga under vatten, dvs dykare och fridykare får fånga fisk med kniv, ljuster eller harpun. OBS! Man får inte plocka hummer, men krabba och musslor går bra. Marulken på bilden ovan är ganska lätt att fånga för den ligger stilla på botten och litar på sitt camouflage. När vi är på Tustna äter vi fisk eller pilgrimsmusslor nästan varje dag...

Som gäst på Tustna får man gärna bidra med fisk till köket om man inte har något emot att jaga under dyket. Man kollar med kocken på morgonen vad som behövs och det fångas inte mer fisk än vad som går åt till veckans middagar. Det är också helt OK att avstå från jakten. När man fotograferar har man ju ett annat intresse än att döda motivet. Här har min sambo precis hittat  sin första marulk och fotograferar koncentrerat.

Ni inser säkert att kan jag ta bilder av honom i den positionen så kan han ta bilder av mej. Den här bilden är tagen med en kompaktkamera, en Canon G7X med två blixtar. Fotograf Fredrik Gihl.

Några av dykarna i vårt gäng ville gärna ha marulken på matbordet....dock är det inte samma fisk som vi fotograferade på bilderna ovan. Jag har inga problem att äta älg eller rådjur, men jag vet inte om jag skulle vilja äta rådjuren som jag fotograferar i trädgården ...hur fjolligt är nu det?

Så kändes det också med fiskarna, i synnerhet marulkarna,... kanske för att de är så löjligt lättfångade....

Det växte fram en kamratlig överenskommelse mellan fotografer och "jägare". Om vi hittade en fisk samtidigt fick fotografen företräde, 3 minuter tyckte "jägarna" var generöst med tid...:-)

" - Är det någon med ett ljuster i närheten eller kan jag fota i lugn och ro.....?"

Det kunde ju dock hända att man som fotograf råkade skrämma marulken lite....men bara lite vänskapligt....man kunde ju klappa den lite på stjärten till exempel.

Om fisken råkade simma ner mot djupare vatten (under 30 m), kunde de som jagade oftast inte följa efter för deras dyktid på det djupet räckte inte till en säker jakt. Det här gänget var så pass erfarna och professionella att ingen äventyrade dyksäkerheten eller en säker avlivning av fisken bara för att få en fin fångst.

Den här bamsen fick simma vidare och kocken drygade ut fisken i kvällens "curry" med mera grönsaker. Jag hade inte velat sätta ett ljuster i den...

Pilgrimsmusslor känns lättare. Dessa kan jag både fotografera och sedan plocka upp för att tillreda och äta till middag. Det blev en hel del sådana.

Här har vår utmärkta kock förberett pilgrimsmusslorna som en förrätt. Fast jag vill helst ha mina utan bacon...men det är en helt annan diskussion.

Hälsningar Lena

Tustna 2015, del III. Sjurygg

Vädret varierade under vår vistelse på Tustna. En morgon såg det ut så här efter frukost.

Vi passerade en skarv på sin utkiksplats på väg ut till första dyket.

Solen började tränga igenom molnen men det föll fortfarande ett lätt regn när vi gjorde oss klara för att gå i vattnet. Här satt det en till skön fågel och spanade på oss.

Jonna hittade ganska snabbt en sjurygg. De leker under vår-sommar och honan lägger upp till 300 000 ägg som hon fäster omgångsvis under två veckors tid i klippskrevor. Rommen får en tallriksstor, svampliknande form (det gula på bilden), så äggen effektivt kan omspolas av vattnet. När honan är färdig, befruktar hanen äggen och stannar sedan vid dem för att vakta dem mot predatorer och vifta fram friskt vatten. Detta gör han troget under 60-70 dygn, varefter kläckningen äger rum och han drar vidare.   

Under ett senare dyk på ett litet vrak hittade jag denna hanne som också vaktade ägg. De var placerade precis innanför dörren på en liten överbyggnad. En väl skyddad plats och förstås helt omöjlig att fotografera.

Den här hannen höll till i aktern på vraket. Sjuryggen (Cyclopterus lumpus) ser lite egendomlig ut med sin runda kroppsform med tjock delvis förknölad hud. Den saknar fjäll och har rader av taggiga vårtknölar längs kroppssidan och ryggen.

Jag kunde inte se äggen men det var tydligt att den vaktade något inne bland vrakdelarna. Hannen, som kallas stenbit kan bli 40 cm och väga ca 3 kg. Honan, som även kallas kvabbso, blir större och kan väga upp till 7 kg.

Det var mörkt på vraket och svårt att få skärpa på den vackra fisken. Sjuryggen fiskas inte minst för rommen, som saluförs under namnet stenbitsrom, något som är ganska missvisande då det är hanen som kallas stenbit.

Bukfenorna och bukpartiet mellan dem är omvandlade till en stor sugskiva som i synnerhet hanen använder då han vaktar äggen. Här kan man skymta den strukturen mellan fenorna.

Det blev en fin dag till slut och på vägen hem fick vi syn på två rådjur ute på klipporna. Det såg lite konstigt ut men det fans ju gott om mat helt nära.

Skarven satt där och spanade igen men lättade när vi passerade. Det är tydligt att denna boj är ett favorittillhåll för några av dessa fåglar.

Hälsningar Lena