Spår

På lätta fötter är vi ute på däck långt före frukost. Under natten har vi rundat Sorkappland och färdats norrut upp till Boltodden.  

Efter frukost kollar vi av en bukt mot Kvalvågen...

...och hittar spår. Det som knappt syns diagonalt på denna bild är spår efter en isbjörnshona med två ungar. Vi är alla spända av förväntan....

En stor flock ejdrar flyger lågt över vattnet.

Det är tredje dagen utan vind och vattnet ligger som en spegel.

Vi hittar ingen isbjörn och åkte därför vidare. Det är inte rätt sorts is så vi fortsatte norrut. Svalbard fortsatte att imponera. Is, vatten och himmel kan ge oändligt med variation.

Det var i det närmaste magiskt att stå på däck och titta ut över vattnet...

På bryggan jobbade Fredrik och Björn böjda över sjökorten.

Kaptenen sover och då är det Sophie som för befälet och styr fartyget bland isflaken. Den stora fina ratten på bilden nedan är bara något folk står och hänger mot, styr gör man med tummen på en liten joystick.

Som Margareta berättat från sina resor är man välkommen upp på bryggan när man vill.

Det är ju skönt att se att de har rätt prioriteringar på bryggan. Isbjörn, säl på is, kaffe och tårta.

Havet är stilla. Den här bilden skulle kunna vara tagen vilken tid på dygnet som helst...

Susanne sitter i salongen och redigerar bilder. 

Arne tar för sej av nygräddad drömtårta och kaffe. Det satt ofta bra med lite fika mellan måltiderna fast vi inte rörde oss särskilt mycket ombord...gott var det i alla fall.

Vi passerade några riktigt stora isberg

...och då var man ute på däck igen och spanade.

Kocken gör förrätter inför middagen.

Baren är uppdukad. Tänk vad lätt det är när det inte gungar....allt på sin plats och inget som rasar...

Klockan är halv sju och kocken berättar vad som kommer att serveras till middag.

Förrätten var en paté med kockens egen cumberlandsås och en liten "surprice" på toppen.

Till middag serverades fläsknoisette med bakad ristimbal, någon slags god sås och blomkål. Maten var mycket god och konstigt nog var man hungrig varje gång vi satte oss till bords. De vegetariska alternativen såg också toppenfina ut och de fick beröm.

Vi har inte riktigt svalt sista tuggan när Björn tar en kopp kaffe och ger sig ut på däck med kikaren. Vi har kommit in i packis vid Hayesbreen och ska ligga där och driva. Här säger han något om hur stora (eller var det hur många?) isbjörnar vi snart skall få se...

Efter ca 30 minuter öppnade han dörren och frågade om någon vill se isbjörn, det rörde sej en stor hanne på packisen....Nu blev det fart i salongen minsann!

Hälsningar Lena

Blankt vatten och möte med storsäl

När vi åt lunch färdades vi en kortare sträcka till en annan vik nära toppen Påskefjella. När vi ankrade på denna nya plats var det helt stilla. De enda krusningar man såg på vattnet kom från vibrationer av Malmös motorer.

Svalbard visade upp ännu ett magiskt ansikte som kändes helt nytt. Inga snöklädda toppar eller glaciärer liknade något vi sett tidigare och så skulle det förbli. Ingen spegling var den andra lik.

Gummibåtarna var snabbt i vattnet och nu kände vi ju till rutinerna och kunde effektivt fylla båtarna. Det var en speciell känsla att forsa fram över det blanka vattnet, trots att vi tillbringade den mesta tiden med att bara "nosa oss fram" med båtarna.

Ganska snabbt fick vi syn på några lunnefåglar och stannade upp helt och hållet för att få titta och fotografera dessa fåglar en stund. Jag är mycket förtjust i lunnefåglar och njöt av denna stund.  

Vi närmade oss en glaciär och miljön ändrade återigen karaktär.

Vår norska guide Björn Nymoen förde oss sakta genom det spännande landskapet och gjorde sitt bästa för att alla fotografer skulle få de bilder de ville ha.

Den här platsen gick verkligen hem hos mej...men det var det många som gjorde.

Här kan man bara ligga still med båten och njuta.

Några ejdrar sveper förbi över ytan med glaciären i bakgrunden.

Vår systerbåt ger lite perspektiv åt den storslagna glaciären. Ibland kände man sej liten...Glaciären såg ut som en spettekaka som när som helst kunde gå sönder...men det gjorde den inte.

Stormfåglar följde hela tiden båtarna och utmanade varje fotograf till flyktbilder.

Vi spanade bort mot MS Malmö och saktade in, ingen brådska att återvända....

Vi puttrade in i en liten vik för Björn hade i kikaren fått syn på något som låg på isen...Vattnet såg ut som en spolad isbana.

En storsäl dök plötsligt upp bredvid vår våt. Den tittade lite misstänksamt mot oss...

Det som låg på isen var också en storsäl. De långa morrhåren krullar sej när de torkar och man kan se några som börjat göra det på den här individen. Vi närmade oss oerhört sakta och Björn stängde sedan av motorn helt.

Vi låg helt stilla och storsälen betraktade oss med viss misstänksamhet. Björn sa att de ofta struntade i båtar om man bara var försiktig.

Den här tycktes tveka en stund men bestämde sej sedan för att ta det säkra före det osäkra och ta ett bad.

Det var dagens bildskörd från Svalbard och nu är det fredag allihopa och det är visst någon slags fotbollsmatch har jag hört.

Hälsningar Lena

Is är mer än bara fruset vatten

Efter frukost var det dax för en tur med gummibåt. Mellan isflaken kunde vi spana bort mot MS Malmö.

Vi har upplevt glaciäris i Alaska och den skala av blå färgtoner som den kan innehålla, men man blir ändå lika fascinerad.  

Vi passerade långsamt den ena förunderliga formationen efter den andra.

Det gick att använda alla tänkbara objektiv för att föreviga bilder av isen. Jag hade en vidvinkel och ett tele med. Det sista mest för de eventuella fåglar och djur som vi kunde stöta på. 

Glaciäris med tele blir så här läckert. Den är verkligen blå.

Det var hög aktivitet bland båtens fotografer och vi hade pratat om det där med att stå i båten....Här var det Arne, Marie och Brutus som jobbade med isfalken från lite olika vinklar.

Arne Bivrin verkar trivas. Solen tittade fram ibland och det var ganska lugnt mellan isflaken.

Solen gjorde att kontrasterna ökade och isflaken ändrade karaktär. Vi fotade mer is...

Båten gled fram i stilla mak (båtmotorn var förvånansvärt tyst) och tobisgrisslorna kom mycket nära.

Glaciärer ska man hålla ett visst avstånd ifrån, även om de kalvar betydligt mer sällan den här tiden på året än när det är sensommar. Glaciärväggen är pampig.

Vi får syn på ett gäng tretåiga måsar på ett isflak och närmar oss sakta.

Måsarna tyckte ändå att vi var lite väl påträngande ....

Dessa satt däremot på ett högre isflak och brydde sej inte alls om vår närvaro när båten gled runt deras hållplats.

På håll fick vi syn på två knubbsälar på ett stort flak med is och snö. De lyftade sina huvuden och tittade förstrött åt vårt håll. 

Inget att oroa sej för verkade de tänka. Sälen som ligger på rygg såg verkligen ut att njuta.

Vår guide och båtförare närmade sej isflaket vädligt sakta och sälarna tycktes ta det med ro när kamerorna smattrade på.

Det var också knubbsälar i vattnet som nyfiket spanade på oss.

Ibland tittade de upp lite extra högt för att kolla in oss ordentligt. Isbjörn äter säl och här fanns det i alla fall en del isbjörnsmat, ett gott tecken hoppades vi.

Vi hade nu varit ute så länge att det började närma sej lunch. Kocken var noga med måltiderna och att vi skulle vara i tid till dessa, så efter sälarna var det bara att åka tillbaka till MS Malmö.  

Hälsningar Lena

Pyramiden - en rysk spökstad med svenska anor

Pyramiden var en rysk/sovjetisk gruvby på Svalbard, belägen vid Billefjorden några mil inåt landet öster om Ny-Ålesund. Pyramiden hade som mest 1 200 invånare men övergavs hastigt 1989 pga ekonomiska orsaker och har sedan dess varit en spökstad. I gruvan bröt man stenkol och enligt guiden gick man aldrig med vinst, men det var mycket praktiskt att bryta stenkol här och skeppa till nordligt belägna ryska städer.

Orten är så gott som obebodd, men det bor ett fåtal personer på Hotellet, som vaktar och underhåller byggnaderna samt tar emot turister. Sajsa från St Petersburg mötte oss på bryggan för att guida oss genom Pyramiden. Om jag minns rätt har han bott i Pyramiden ca 10 månader om året sedan 2012 och han trivs.

Orten grundades av Sverige 1910 och var svensk fram till 1927 då den såldes till Sovjetunionen. Därför står namnet både på svenska och ryska när man kommer in i staden. Namnet kommer av att berget som orten är byggd vid liknar en pyramid som synns i bakgrunden på denna bild.

Vi promenerade längst en väg som gick i utkanten av staden. Guiden betonade att det var viktigt att hålla ihop gruppen för han var den enda som var beväpnad. Det gick väl sådär...Han berättade att det varit isbjörnar inne i staden tidigare år, bl a en som hade sönder ett fönster och klättrade in till Hotellets bar. Han intygade att det var obehagligt för de sov alla inne i hotellet och han var själv på plan 2.

Pyramidens flygplats används fortfarande för t ex helikoptertransporter.

BBC filmar för sitt reportage. De blev kvar i Pyramiden och övernattade väl antagligen på hotellet. Man kan boka rum där och det går även att boka ett enklare typ vandrarhemsboende om man vill övernatta i spökstaden.

Solen strålade när vi vandrade längst vägen. Det bruna huset är det senaste som byggdes. Det är inte trä utan ser bara så ut. Det finns dock en del gamla träbyggnader kvar bl a från tiden då Pyramiden var svenskt.

Högt uppe på berget bakom det vita huset finns en gul stuga (ses på nästa bild)...

...dit upp går de som bor i Pyramiden för att få tillgång till Internet, det fungerar ibland. Sasja uppdaterar inte sin FB status så ofta :-) Mobiltäckning kan man få uppe på någon bergstopp om man har tur.  

Vi upptäcker efter en stund att några renar nyfiket spanar på oss genom en öppning under en husgrund.

Herr och fru Svalbardripa spankulerar över snön och gör att flera av gruppens medlemmar halkar lite efter.   

Jag antar att det är vatten, värme och avloppsledningar under plankorna. De ligger ovan jord pga permafrosten, det gör de även i Longyearbyen..

Trähusen längs huvudgatan är vackert dekorerade.

Här finns den nordligast belägna Leninstatyn. Den står utanför den kombinerade sport- och aktivitetshallen där vi fick gå in och titta.  

På bottenplanet fans bl a biografsalong och bilden kommer från entrén utanför biografen.

Biblioteket låg en trappa upp.

Här kunde man sitta och njuta av utsikten. Det var mörkt i många av rummen och jag hade ingen blixt med mej. Tänkte inte på att vi skulle besöka övergivna byggnader.

På trappan kunde man blicka ut över staden. Det bruna gräset som växer på esplanaden är sått. Det skeppades in enorma mängder matjord för att anlägga dessa gräsmattor. De skulle inte bara se fint ut utan också bli foder till de mjölkkor som man höll i en ladugård. Renarna gillar inte den sortens gräs men betar örterna som växer mellan grässtråna.

Det här huset var mässen. Dit gick alla och åt gratis. Det fanns inga kök i bostäderna. Jag hade gärna velat titta in i detta hus men fick inte möjlighet till det.

Tretåiga måsar hade tagit över ett hus helt. I varenda fönster bodde tre par såg det ut som. Den lilla lådan i varje fönster är inte en luftkonditioneringsanläggning utan ett kylskåp, dvs stora delar av året ett frysskåp. Lite mat eller möjligen dryckesvaror förvarades sålunda i hemmen. Lägg märke till att måsarna har TV antenner.

Efter ca 90 minuter som gick alldeles för fort lämnade vi Pyramiden.

Vädret var fortfarande strålande och vi såg fram emot båtresan tillbaka till Longyearbyen.

Ren njutning...

Vi gjorde en liten tur in vid ett vackert ställe som hette Trygghamna, för att det oftast var lä för vinden där. Föga anade vi att vi skulle komma att söka skydd där med Malmö några dagar senare då vädret såg helt anorlunda ut. 

Stormfåglar och guidens berättelser följde oss på vägen tillbaka till Longyearbyen. Vi passerade "svenskhuset" där 17 personer dött i svåra plågor för 135 år sedan. Ingen visste vad de dog av men gåtan löstes 2008 då man genom att gräva fram och provta kropparna kom fram till att de dött av blyförghiftning. Bly användes på den tiden i konservburkar.

Innan vi kom fram till Longyearbyen tog också Brazzbanditen upp sina instrument igen och rev av några bejublade nummer.  

Full ös. I morgon skulle vi packa för att gå ombord på vår veckolånga tur med Malmö. Det kändes helt OK att bo på båt om det skulle vara så här stilla och vackert. Nu blev det inte riktigt så....men det började bra.

Hälsningar Lena

Svalbard - genom mina gluggar

Efter en lång förväntansfull längtan var det äntligen dags. Den 20 maj flög vi till Longyearbyen för en tolv dagar lång vistelse på ögruppen Svalbard. Vi skulle både upptäcka på egen hand och mer organiserat, samt tillbringa 7 dygn ombord på fartyget Malmö. Äventyret levde upp till alla förväntningar...

...allt från fågellivet med de ständigt närvarande stormfåglarna till lunnefåglar, praktejder, grisslor, alkekung, simsnäppor, charmiga "fjaereplyttar" mm mm.

Till en storslagen natur som ändrade skepnad var gång man kom ut på däck. Ibland var ljuset bländande vitt och ibland tittade jag ut över det mörkaste kalla vatten. Ljust var det dock dygnet runt och det avspeglade sej på de förvånansvärt låga ISO talen. Miljön kan inte beskrivas med ord, den måste ses.

Slutligen den fråga som man får först när man säger att man varit på Svalbard. Fick ni se någon isbjörn? Ja, genom att ändra den planerade rutten och gå mot platser med mer säkra isförhållanden fick vi se dem, isbjörnar på packis, deras rätta miljö.

I kommande bloggar kommer jag att berätta mer om vår resa och visa mer av det ni sett ett smakprov på ovan. Om ni är intresserade är det bara att följa med.

Hälsningar Lena

PS. För den som undrar så dök vi inte på denna resa. Det går förstås att göra det men inte med det bolag vi bokat båtturen med. Endast ett norsk dykföretag kan erbjuda det och denna gång fick det bli en upplevelse enbart ovanför havsytan.