En blog om undervattensfoto i första hand, men livet pågår ju även mellan dyken...

Fantasifullt på Fotografiska

Vi fick tid för en tur till Stockholm under semestern. Jag ville se hur det såg ut vid Slussen. Det var länge sedan jag passerade där och jag har sett på Jans bilder att det är helt annorlunda nu. Fin promenadslinga men skulle man råka trilla i vattnet (där det inte finns räcke) såg det inte ut att finnas någonstans där det fanns en chans att man kunde ta sej upp. 

Jag står med ryggen mot Guldbron och antar att det här är Vattentorget. En tilltalande plats med gott om utrymme för cyklister, gångtrafikanter och de som bara vill slå sej ner och vila fötterna. 

Vi hittade en utställning under bron med vad jag tror är kanonkulor och glas. Det här tror jag Jan har nämnt. Det fanns ingen information om vad det var eller vem som gjort glaskonsten, för en del såg nytillverkat ut även om det också fanns gamla flaskor och liknande. 

Vi passerade Vattentorget och gick sedan till Fotografiska. Först såg vi Shepard Faireys utställning Photo synthesis. Kraftfullt och ganska intensivt. Han berättade själv om sitt sätt att jobba och om verken som visades i en film. Intressant och givande när man sedan gick runt och tittade. 

Det här är nog inte riktigt min grej men jag drogs ändå in och tillbringade en hel del tid vid denna utställning.

Prix Pictet är en tävling och det visades bilder av 12 olika fotografer på temat Human. Det var väldigt blandat men definitivt några som var väl värda att se t ex den isländske fotografen Ragnar Axelsson och Federico Ríos Escobar från Colombia. 

Men den egentliga anledningen till att jag ville besöka Fotografiska var Markos Kay och hans Nature portals. Det är ett drömlikt videoverk, där man omsluts av ett magiskt landskap med fantasidjur och mystiska växter över 200 kvm projektionsyta. Motiven ändras hela tiden och man sitter eller halvligger på mjuka möbler och bara förundras om den mannens fantasi. 

– Med Nature Portals ville jag skapa en fridfull och omslutande resa genom ett fantiserat artificiellt nervsystem. Verket utforskar en värld där natur och teknik har blivit så intimt sammanflätade att den grundläggande skillnaden mellan det konstgjorda och det naturliga ifrågasätts, säger Markos Kay (på Fotografiskas hemsida). 

Jag har alltid varit svag för fantasidjur och sagoväsen så det här passade mej perfekt. Det fanns också en del motiv som påminde om sånt som vi ser under ytan som olika sorters koraller och små besynnerliga djur t ex nakensnäckor, anemoner och havstulpaner.

Undervattensdjuren har dock sällan stora ögon, som många av dessa djur hade. Det kändes mer likt djur i regnskog. 

Det här fick mej att minnas ett häftigt (men kort) dyk på Tasmanien då vi fick möta en värld vi aldrig sett tidigare. Det var dock på 42 meters djup och med luft i flaskorna fick vi bara 8 minuter med direktuppstigning. Det blev en minnesvärd "resa" även med Markos Kays fantasivärld och den räckte tre minuter längre (11 min). Den går att beskåda fram till 11 augusti.  

Hälsningar Lena

Inlagt 2024-07-31 10:26 | Läst 576 ggr. | Permalink


(visas ej)

Hur många stjärnor ser du här? * * *
Skriv svaret med bokstäver
Åh wow ..verkar sevärt. Ibland passar det inte in i tiden även om man skulle vilja.
Det är några år sedan jag var där och såg wonderland kirsty mitchell.
/N
Svar från Lena Holm 2024-08-02 21:28
Tack Nini,
man hinner inte alltid med allt man skulle vilja se. Jag har t ex inte sett K Mitchell.
Hälsningar Lena
Har tyvärr aldrig varit på Fotografiska, men någon gång ska det nog ske. Gillar sagovärlden, vet du hur de är gjorda är de gjorda digitalt eller är de målade och filmade? Stilen påminner om en lokal konstnär här i Rydebäck som har färgsatt gångtunnlarna med undervattensmotiv och sagovärld. Kom också att tänka på en väggmålning som var i hotellrestaurangen i Eliat som jag själv målade när jag kom hem.
Svar från Lena Holm 2024-08-02 21:31
Tack Peter,
det är ett digitalt "videoverk" som hela tiden förändras när man tittar på det. Du skulle nog ha gillat det för det är en fascinerande värld han visar.
Hälsningar Lena
Fint ändå, och inget regn heller.. Att du inte ser några 'fasta badstegar' vid själva Vattentorget tror jag är ett strategiskt medvetet val, och inget annat.. Däremot är alla vattenytor där omgärdade av staket, som också känns högre än 'normala' staket.. Så druttar nån i just där så är det nog ett 'medvetet' val att just hamna i vattnet.. Och skulle det finnas typ 'fasta' badstegar där så skulle det garanterat inbjuda även 'normalbegåvade' och/eller 'överförfiriskade' personer från stadens krogar i närområdet där, till ett eller flera bad.. Detta kan jag lätt garantera! Vilket egentligen är förbjudet runt stadens alla kajer, utom där det specifikt finns ett utomhusbad! Det här 'Vattentorget' är ju en anläggning för att hantera stora flöden vatten ut från Mälaren när det plötsligt kommer, likt regnovädret Hans förra året i augusti, så stängda dammluckor där kan öppnas med väldigt kort varsel, då kan det bli kaos om 'folk' tror att man också kan/får bada där, och sen lätt ta sig upp efteråt, och jag vet ändå att det finns flera lösa räddnings/badstegar där att hänga ner mot vattnet, ihop med 'frälsarkransar' (Trygg Hansa) att kasta till nån som ändå lyckats hamna i vattnet, vill minnas att man ser såna i mina Fisktärnebilder i en tidigare blogg från området här.. Men går man 'Munkbrokajen' bort mot Gamla Stans tunnelbanestation så tar staketen slut som skyddar/hjälper någon från att drulla i, där är det 'fritt' liksom även hela Stadsgårdskajen, Skeppsbrokajen och troligen alla övriga kajer runt staden.. 🙃

'Fotografiska' har jag aldrig varit på.. Minns inte att jag någonsin varit på en fotoutställning, jo förresten de utomhusbilder på natur som står utställda just nu på Riddarfjärdssidan av Gamla Stans tunnelbanestation har jag ju sett, några gånger nu efterom jag ofta promenerar även på den sidan av Gamla stan och Riddarholmen, även nere vid Nybroplan har det under flera år funnits fina utomhusbilder på natur utställda, osäkert dock hur det är nu i sommar..?
Hälsn!
Svar från Lena Holm 2024-08-02 21:36
Tack Jan,
jag menade sträckan där det inte finns staket, mot Gamla stan. Men jag tänkte nog att det ganska skulle inbjuda till bad. I övrigt tyckte jag torget var fint och de ljusa trämöblerna har inbjudande former.
Fotografiska är kul någon gång ibland, när det finns något specifikt man vill se. Sedan får man ett par andra utställningar "på köpet" om man vandrar igenom hela stället.
Hälsningar Lena
ehrsa 2024-08-08 19:23
Hej! Lena. Gick förbi Vattentorget igår och kom då från 'Riddarfjärdssidan' av Gamla Stans tunnelbanestation. Då gick jag hela Munkbrokajen bort till Vattentorget, sedan 'Guldbrons' västra sida upp mot Hornsgatan, och höll koll lite på såna här 'räddningsstationer' modell Trygghansa med en 'räddningsstege' att hänga ner från en brygg/kaj kant, och en frälsarkrans med 'kastlina', och även en flera meter lång 'båtshake' med en 'krok/hake' i ena änden. Jag blev själv förvånad, det fanns hela 5 såna 'räddningsstationer' jämnt utspridda utefter Munkbrokajen närmast Gamla Stan, och 5 'staioner' utspridda inne på själva Vattentorget, dessutom ett flertal infällda stegar utefter själva 'slusskanalen' för fritidsbåtarna som slussar där nån gång framöver, det är nog där flest personer kommer 'dratta' i vattnet gissar jag! Dom stegarna är infällda i kajen för att inte köras 'sönder/bort' av båtar som slussas.. Sen gissar jag att det finns några 'Trygghansa stationer' även på saltsjösidan av Guldbron, men detta kollade jag aldrig..
Hälsn!
Länge sedan jag var till Fotogafiska, kanske dags för ett besök igen. Fast visst ser de fantasifulla figurena kul ut men gillar nog riktiga djur på bild mer.
Svar från Lena Holm 2024-08-02 21:38
Tack Margareta,
Jag gillade de fantasifulla rörliga motiven för de påminde om djur och växter som finns, men det var bara lite mer extrema. Jag läser även böcker i Fantasy genren ibland. Inte allt, men vissa författare har jag fastnat för.
Hälsningar Lena
Hej Lena.
Jag har även följt de många bilder som Jan har visat. Min yngsta dotter har precis tillbringat några dagar i Stockholm. Jag rekommenderade starkt ett besök vid slussen. Jag har inte sett hennes bilder än.
Jag kan lätt förstå din fascination av Markos Kays verk. Med din erfarenhet från undervattensvärlden.
Med många vänliga hälsningar från Erik.
Svar från Lena Holm 2024-08-02 21:41
Tack Erik,
jag tyckte det var väl värt en tur till Stockholm, både att passera slussen som den ser ut idag och en tur till Fotografiska. Markos Kay var en höjdare, en 11 minuter lång flykt från verkligheten ut i en sagovärld som kändes väldigt levande. Han kan sina tekniker.
Hälsningar Lena
Oj då, har man inte tänkt på att någon kan trilla i vattnet? Nature Portals verkar vara otroligt spännande och annorlunda. Vilken värld! Kul att det påminner om ett av dina dyk. Det säger en del om hur det dyket var!
Hälsningar, Bjarne
Svar från Lena Holm 2024-08-04 19:28
Tack Bjarne,
som Jan skrev är det antagligen för att inte inbjuda folk att bada frivilligt. Markos Kays förställning var verkligen speciell, men man måste uppskatta fantasiväsen.
Hälsningar Lena
Nature portals ser ut som något i min smak, påminner mycket om mitt sätt att måla ibland, när jag lever ut, men det orkar jag inte så mycket längre. Men jag förstår konstnärens tänk direkt. Ibland när jag ser på naturen är den minst lika fantastisk som den är, i sig själv.
Svar från Lena Holm 2024-08-04 19:31
Tack Stefan,
det vore kul att se några av de verken. Jag älskar den här typen av fantasifulla skapelser, som nästan ser ut som något som skulle kunna finnas. För det finns en massa udda och spännande varelser i världen, och alla är inte upptäckta ännu.
Hälsningar Lena
Vibybo 2024-08-04 21:28
Det är som jag gjort till barnen innan, men görs så att vid första blicken ser det normalt ut för en vuxen, barn ser detaljer mycket fortare och upptäcker då att där har insmugit sig andra saker, blir lite mer spännande då.
Fantasidjuren var ju häftiga. Där kunde man nog få mycket inspiration till målning, jag gillar ju att fantisera när jag sätter igång.
Ing-Marie
Svar från Lena Holm 2024-08-04 19:32
Tack Ing-Marie,
jag tror att du hade gillat den utställningen, eller snarare upplevelsen, för man befann sej mitt i den.
Hälsningar Lena