Varför nöja sej med bara Planket...

Jag tog tåget till Stockholm för att besöka Planketutställningen. Jag kom fram redan klockan 11 och bestämde mej för att promenera till en butik som jag gillar att besöka på Kungsholmsgatan. Visserligen åt helt fel håll men jag hade gott om tid. När jag sedan gick vidare fick jag tipset att ta Pipersgatan till Hantverkargatan. Passerade plötsligt ett hus som jag bara måste fotografera.

Sedan kom jag till nästa kvarter på Pipersgatan, med putsade hus i varma färger.

Kunde inte motstå huset med klängväxterna över hela fasaden. Allt detta gröna kommer från tre stammar vid skyltarna bakom den mörka bilen. De måste ju ha rötter under hela gatan.

Jag tog vänster på Hantverkargatan och kom så småningom till stadshuset. Det var väldigt länge sedan jag var där, så jag tog en närmare titt.

Här pågick bröllopsfotografering. Bruden såg mej. Notera att mannen har glömt slipsen hemma...

Det här är nog nästan ett "sönderfotograferat" motiv i Stockholm, men jag har aldrig tagit en bild här så därför får ni se dessa pelare och bågar (igen). Det var ett par busslaster med turister på plats, men inte alltför trångt.

Vad som överraskade mej var antalet brudpar. Det måste ske en vigsel i kvarten. Förstora och notera vad de har på fötterna. Pimpade Converse (kopior?) och sneakers med vita skosnören (till kostym!!!), slips? Neeeej, inte här heller.

Nästa brudpar, bara minuterna efter. Ingen slips här heller men mannens sneakers har i alla fall svart snören. Bruden och den lilla brudnäbben har klätt sej för ett bröllop, inklusive skorna. Guldfärgade ballerinaskor passar perfekt till en liten brudnäbb.

Jag lämnade brudparen (fast det var kul) och fortsatte min promenad. Passerade under Centralbron och då måste jag ta fram kameran igen. Ni förstår säkert varför.

Jag knatade på över Vasabron, genom Gamla stan och över Slussbron, eller guldbron. Då började jag möta personer med nummerlappar. Stockholm fotomaraton hade nog startat vid 12 någonstans i närheten. En till stor fotohändelse i Stockholm denna helg. När jag gått över bron fortsatte jag längs Katarinavägen osv tills jag nådde Sofia kyrka. Jag trodde att jag hittade till "Planket" men hamnade vid Vitabergsparkens hundrastgård... 

Till slut kom jag i alla fall rätt och när jag tittade på bilder längs planket upptäckte jag plötsligt några rutor från Kuba som kändes bekanta. Det var förstås "Bengts Bilder" och mannen själv var på plats. Jag stötte också ihop med Göran (som visar Bengts bilder i sin blogg) och Annika Jernström. Jag hälsade på Per Erik Åström, som jag kände igen på den välansade mustaschen, och skymtade Bengt Björkbom i minglet.

Jag hittade också Björn Björnsson coronaselfie...

...samt fotografen i egen hög person. Nu betydligt mer välansad (men han kan ju alltid utbyta barberartips med Per Erik). Jag lämnade planket och gick nästan raka vägen till centralstationen...

Men inte riktigt rakt för jag följde strömmen och hamnade på Nytorget, eller i alla fall på vägen förbi själva torget. Där pågick någon slags matfestival med mängder av "food trucks" och det doftade himmelsk gott. Här är det någon som har lyckats komma på ett sätt att servera den perfekta kombinationen av stärkelse, fett och salt som är i det närmaste beroendeframkallande. Genom att göra en vacker spiral av en potatis, koka den i olja och salta/krydda den kan man ta rejält betalt. Jag hoppas bara att de använde svensk potatis.

Jag vilade fötterna på tåget från Stockholm till Knivsta och promenerade sedan den sista biten hem. Det blev 21 ooo steg och jag njöt av en god middag denna kväll, precis som Bengt gjorde efter motsvarande promenad. 

Hälsningar Lena

Fantasifullt på Fotografiska

Vi fick tid för en tur till Stockholm under semestern. Jag ville se hur det såg ut vid Slussen. Det var länge sedan jag passerade där och jag har sett på Jans bilder att det är helt annorlunda nu. Fin promenadslinga men skulle man råka trilla i vattnet (där det inte finns räcke) såg det inte ut att finnas någonstans där det fanns en chans att man kunde ta sej upp. 

Jag står med ryggen mot Guldbron och antar att det här är Vattentorget. En tilltalande plats med gott om utrymme för cyklister, gångtrafikanter och de som bara vill slå sej ner och vila fötterna. 

Vi hittade en utställning under bron med vad jag tror är kanonkulor och glas. Det här tror jag Jan har nämnt. Det fanns ingen information om vad det var eller vem som gjort glaskonsten, för en del såg nytillverkat ut även om det också fanns gamla flaskor och liknande. 

Vi passerade Vattentorget och gick sedan till Fotografiska. Först såg vi Shepard Faireys utställning Photo synthesis. Kraftfullt och ganska intensivt. Han berättade själv om sitt sätt att jobba och om verken som visades i en film. Intressant och givande när man sedan gick runt och tittade. 

Det här är nog inte riktigt min grej men jag drogs ändå in och tillbringade en hel del tid vid denna utställning.

Prix Pictet är en tävling och det visades bilder av 12 olika fotografer på temat Human. Det var väldigt blandat men definitivt några som var väl värda att se t ex den isländske fotografen Ragnar Axelsson och Federico Ríos Escobar från Colombia. 

Men den egentliga anledningen till att jag ville besöka Fotografiska var Markos Kay och hans Nature portals. Det är ett drömlikt videoverk, där man omsluts av ett magiskt landskap med fantasidjur och mystiska växter över 200 kvm projektionsyta. Motiven ändras hela tiden och man sitter eller halvligger på mjuka möbler och bara förundras om den mannens fantasi. 

– Med Nature Portals ville jag skapa en fridfull och omslutande resa genom ett fantiserat artificiellt nervsystem. Verket utforskar en värld där natur och teknik har blivit så intimt sammanflätade att den grundläggande skillnaden mellan det konstgjorda och det naturliga ifrågasätts, säger Markos Kay (på Fotografiskas hemsida). 

Jag har alltid varit svag för fantasidjur och sagoväsen så det här passade mej perfekt. Det fanns också en del motiv som påminde om sånt som vi ser under ytan som olika sorters koraller och små besynnerliga djur t ex nakensnäckor, anemoner och havstulpaner.

Undervattensdjuren har dock sällan stora ögon, som många av dessa djur hade. Det kändes mer likt djur i regnskog. 

Det här fick mej att minnas ett häftigt (men kort) dyk på Tasmanien då vi fick möta en värld vi aldrig sett tidigare. Det var dock på 42 meters djup och med luft i flaskorna fick vi bara 8 minuter med direktuppstigning. Det blev en minnesvärd "resa" även med Markos Kays fantasivärld och den räckte tre minuter längre (11 min). Den går att beskåda fram till 11 augusti.  

Hälsningar Lena

En promenad i huvudstaden

Det var fint väder i lördags och jag bestämde mej för att ta en promenad i huvudstaden. Ett annat ärende gjorde att jag kunde bli avsläppt här, utanför Svenska filminstitutet. Jag vände ryggen mot filmhuset och började gå över Gärdet...

...men jag vände mej om och tittade på det här komplexet som har små träd och planteringar på taken. Det ser onekligen annorlunda ut. 

När jag passerat över Gärdet kom jag fram till Finska ambassaden. En byggnad som väl inte var direkt estetisk, åtminstone inte de delar jag kunde se.

Jag passerade Tysklands ambassad och fortsatte nedåt gatan. Till vänster bakom det höga gallerstängslet ligger ett stor ambassadbyggnad, den Amerikanska och den röda byggnaden som är något mindre, är den Turkiska. 

Efter den Turkiska ambassaden och granne med den Sydkoreanska ligger den pittoreska Engelska kyrkan. Här svängde jag vänster...

...och kom ner till vattnet där jag följde kanten genom Nobelparken....

....tills jag kom till Strandvägen där jag promenerade vidare längs kajen. Folk njöt i solen.  Jag blev nyfiken då jag såg etiketten i hennes jacka och gjorde en snabbkoll. Hon sitter på en dunjacka för över 8000 kronor. Kaninpäls i huvan så hon är antagligen inte vegan.

Här var det gott om folk, fullt med bilar på parkeringen och två parkeringsvakter som gjorde sitt jobb. Uteserveringarna var fulla med folk

Vid Strömbron träffade jag ett mer bekant motiv och konstaterade att fågelrestaurangen i strömmen fortfarande var öppen och välbesökt. Om jag tänkt till lite här skulle jag förstås gått och tittat på körsbärsträden, men jag hade inte en tanke på att de kanske börjat blomma, som Jan visade en dag senare.

Däremot fick jag syn på dessa två som låg i vattnet och de hade bara ögon för varandra, helt upptagna i sin egen ömsinta ritual.

Det var full ös med måsar runtomkring men de la bara sina huvuden kind mot kind och tryckte sej mot varandra. Svallande vårkänslor! 

En man matade måsarna och jag stannade en stund.

Så här såg det ut från andra hållet och måsarna kom inflygande som på kö, om än lite oorganiserat. 

En ung trut visade upp sej fint med stadens pampiga hus i bakgrunden. Alla bilder i detta inlägg är tagna med 24-105 mm och den här fågeln hade jag nästan kunnat klappa om jag sträckt ut handen. 

Jag gick ner på Helgeansholmen och där satt det här paret och åt lunch.

En och annan person med munskydd finns det fortfarande och här glömde jag helt bort att tänka på fågeln när jag tog bilden. Det är inte en plastpåse i vattnet utan en svan som letar något ätbart.

Jag passerade ingången till slottet men fotograferade inte vakten som så många andra gjorde utan gick ut mot gamla stan. Här kanske jag borde ha stannat och inväntat någon som bar rödgulrandiga kläder, det hade väl varit passande? 

Efter en sväng genom gamla stan, och några trevliga butiker som jag inte varit i sedan pandemin började, styrde jag kosan mot Centralstationen. Där upptäckte jag att SJs biljettautomater inte fanns kvar vid norra änden där man går ut till spår tre (mot Uppsala) och jag fick andan i halsen innan jag hittade dem, tre minuter innan nästa avgång mot Knivsta. 

Hälsningar Lena