Fantasifullt på Fotografiska

Vi fick tid för en tur till Stockholm under semestern. Jag ville se hur det såg ut vid Slussen. Det var länge sedan jag passerade där och jag har sett på Jans bilder att det är helt annorlunda nu. Fin promenadslinga men skulle man råka trilla i vattnet (där det inte finns räcke) såg det inte ut att finnas någonstans där det fanns en chans att man kunde ta sej upp. 

Jag står med ryggen mot Guldbron och antar att det här är Vattentorget. En tilltalande plats med gott om utrymme för cyklister, gångtrafikanter och de som bara vill slå sej ner och vila fötterna. 

Vi hittade en utställning under bron med vad jag tror är kanonkulor och glas. Det här tror jag Jan har nämnt. Det fanns ingen information om vad det var eller vem som gjort glaskonsten, för en del såg nytillverkat ut även om det också fanns gamla flaskor och liknande. 

Vi passerade Vattentorget och gick sedan till Fotografiska. Först såg vi Shepard Faireys utställning Photo synthesis. Kraftfullt och ganska intensivt. Han berättade själv om sitt sätt att jobba och om verken som visades i en film. Intressant och givande när man sedan gick runt och tittade. 

Det här är nog inte riktigt min grej men jag drogs ändå in och tillbringade en hel del tid vid denna utställning.

Prix Pictet är en tävling och det visades bilder av 12 olika fotografer på temat Human. Det var väldigt blandat men definitivt några som var väl värda att se t ex den isländske fotografen Ragnar Axelsson och Federico Ríos Escobar från Colombia. 

Men den egentliga anledningen till att jag ville besöka Fotografiska var Markos Kay och hans Nature portals. Det är ett drömlikt videoverk, där man omsluts av ett magiskt landskap med fantasidjur och mystiska växter över 200 kvm projektionsyta. Motiven ändras hela tiden och man sitter eller halvligger på mjuka möbler och bara förundras om den mannens fantasi. 

– Med Nature Portals ville jag skapa en fridfull och omslutande resa genom ett fantiserat artificiellt nervsystem. Verket utforskar en värld där natur och teknik har blivit så intimt sammanflätade att den grundläggande skillnaden mellan det konstgjorda och det naturliga ifrågasätts, säger Markos Kay (på Fotografiskas hemsida). 

Jag har alltid varit svag för fantasidjur och sagoväsen så det här passade mej perfekt. Det fanns också en del motiv som påminde om sånt som vi ser under ytan som olika sorters koraller och små besynnerliga djur t ex nakensnäckor, anemoner och havstulpaner.

Undervattensdjuren har dock sällan stora ögon, som många av dessa djur hade. Det kändes mer likt djur i regnskog. 

Det här fick mej att minnas ett häftigt (men kort) dyk på Tasmanien då vi fick möta en värld vi aldrig sett tidigare. Det var dock på 42 meters djup och med luft i flaskorna fick vi bara 8 minuter med direktuppstigning. Det blev en minnesvärd "resa" även med Markos Kays fantasivärld och den räckte tre minuter längre (11 min). Den går att beskåda fram till 11 augusti.  

Hälsningar Lena