En blog om undervattensfoto i första hand, men livet pågår ju även mellan dyken...

Det randiga djuret i skogen...

Efter en helg tillsammans med sambons familj på Värmdö var jag ivrig att komma ut till mina kantarellställen för att kolla läget. Jag tog med en kamera och valde 100 mm makro, för det kunde väl vara lämpligt för svampar och annat smått i skogen tänkte jag. Redan innan första potentiella svampstället ser jag att något rör sej i grönskan och upptäcker en ung grävling som nosar runt i växtligheten. Jag suckar över mitt val av 100 mm makro men grävlingen har inte upptäckt mej...

Jag har rejält med pixlar i min Canon R5, så jag vet att jag kan beskära bilderna (första bilden är kraftigt beskuren).  Jag släpper svampkorgen och står stilla för att kolla vad grävlingen tänker göra. Den lufsar runt i grönskan och kommer faktiskt mot mej. Vinden är till min fördel och den ser ju inte så bra, har jag läst någonstans. Det verkar stämma. 

Den verkar inte heller höra så bra för jag kan smyga fram några steg och den har fortfarande inte upptäckt att jag är där. Kameran är ju tyst så det är inte ett problem. Jag försöker sätta mej på huk för att få en finare vinkel eller kanske en glimt mellan växtligheten, men det är för mycket ormbunkar och annat. Dessutom vill jag inte röra mej mer än nödvändigt. 

Här stelnar den till och jag tror att den börjar ana oråd. Den står helt stilla en stund och kikar ut under grenen. Jag avvaktar och rör mej inte ur fläcken. 

Sedan lyfter den svansen och lämnar en hög...antagligen doftmarkerar den också. Den är uppenbarligen inte överdrivet stressad av min närvaro, men jag ser att den vet att jag är där.

Den här bilden är obeskuren och kan ge en viss uppfattning om hur nära jag var. Den lyfte på svansen i flera riktningar. 

Sedan lufsade den iväg med något raskare steg och jag såg hur den försvann bort mot skogen. Jag står kvar och ser den grå rumpan försvinna i växtligheten. Ett mysigt möte med ett djur som jag oftast bara ser påkörda vid vägkanten.

Huvudsyftet med den här skogsturen var ju att kolla in kantarellställena och visst fanns det en del att skörda. Några stod väl dolda och dessa hittar jag bara för att jag vet att det brukar finnas kantareller just här. Det är också den tidiga, bleka men knubbiga varianten, som ger mycket i korgen när man hittar dem. 

De här lyste dock på lång väg och trots att det här är bredvid en ridväg hade ingen varit där och plockat ännu. En del var ganska små och de fick stå kvar. Jag behöver inte mer gula kantareller i frysen utan plockar mest för att det är roligt. Det blir också fina presenter.

Det blev inte en full korg men det är tidigt på säsongen ännu. Mötet med den unga grävlingen var mer spännande än svampen och nästa gång jag åker till skogen kommer jag förstås att bära ett tyngre objektiv med större brännvidd. Men vad är chansen att jag möter grävlingen då...?

Hälsningar Lena

Inlagt 2024-07-15 21:08 | Läst 564 ggr. | Permalink

"Vilket fint möte, ovanligt att de är så orädda. Vi har grävlingar som kommer till tomten och de är otroligt skygga. Fina bilder fick du trots fel objektiv. Rejält med svamp dessutom. Vi är på Ingarö och trodde att vi skulle kunna plocka både kantareller och blåbär. Sägs att det finns så mycket nu. Men inte här, våra säkra svampställen är tomma och där det brukar finnas massor av blåbär är det bara små ynkliga och inte många."


(visas ej)

Hur mycket är tre plus två?
Skriv svaret med bokstäver
Kul möte i skogen, grävlingar är häftiga djur. Brukar träffa en på Reimersholme på natten ibland. Det gäller att se till så att hunden inte blir för närgången bara.
/Affe
Svar från Lena Holm 2024-07-16 10:21
Tack Affe,
häftigt att möta "vilda djur" i stan, men jag har hört att de finns även där. Hunden ska nog inte provocera en grävling.
Hälsningar Lena
Vilket fint möte, tror aldrig jag har sett någon levande grävling, det blev ju fina bilder trots makro. Jag valde också mitt makro i senaste skogsturen, känns som en vettig allround om man nu bara har med sig ett objektiv. Gott med kantareller också, har inga bra ställen just nu, tittade efter sopp men såg inga
Svar från Lena Holm 2024-07-16 10:25
Tack Peter,
jag bär bara ett objektiv när jag är i skogen, men det kan hända att jag har ett annat i bilen och får då bestämma mej innan promenaden. Det finns en hel del vilt i denna skog men oftast blir det ändå makro eller möjligen en extrem vidvinkel. Det är nog för tidigt för sopparna än. Unga grävlingar är uppenbarligen inte så skygga och har man bara vinden från rätt håll fungerar det ju att smyga på dem.
Hälsningar Lena
Hej Lena.
Det är konstigt att du möter djur på väg ut för att fotografera andra motiver. Nu senast var det köer :-)
Jag tycker att det var modigt att stå så nära det "farliga" djuret. Men du fick en fin serie av det.
Med många vänliga hälsningar från Erik.
Svar från Lena Holm 2024-07-16 21:05
Tack Erik,
att grävlingar skulle vara farliga är bara skrönor och om de någonsin gjort ett utfall har det garanterat varit antingen en jägare eller en jakthund inblandad som stressat den. Om man närmar sej ett vilt djur ska man se till att det kan backa undan och det var inga problem på denna plats.
Hälsningar Lena
Roligt med Grävling så här! Tycker bilderna är riktigt bra, det är ju så här man oftast ser dom och inte för nära, annars blir det lite 'djurparkskänsla'.. Ett fast objektiv blir ofta bra, låg vikt och ofta riktigt skarpt! Och beskära funkar fint även med min lilla APS-C kamera Z50 med sina 20,9 milj. pixlar..
Hälsn!
Svar från Lena Holm 2024-07-16 21:10
Tack Jan,
jag har 45 Mp i den kamera jag använder mest och det har jag aldrig ångrat, även om filerna tar stor plats. Jag visste att det fanns förutsättningar för att få bilder på grävlingen i dess naturliga miljö och jag hade ingen brådska. Det var kul att se den nosa runt i växtligheten utan att den förstått att jag var så pass nära och 100 mm makro är ett mycket skarpt objektiv.
Hälsningar Lena
Fina bilder. Ibland känns det som man alltid har "fel" objektiv med.
/Ulla
Svar från Lena Holm 2024-07-16 21:02
Tack Ulla,
visst blir det "fel" ibland men det går ju kanske ändå. Man får testa sej fram och med många pixlar kan man beskära om man inte kommer tillräckligt nära. För mej var det ett krav när jag bytte kamera senast och det ångrar jag inte även om filerna blir stora.
Hälsningar Lena
Wow, så häftigt att möta en grävling bara så där.
Kul att du hade kamera överhuvudtaget med. Man får inte bli alltför besviken över att man inte får den där bilden som man kanske hade önskat. Jag har aldrig kameran med mig nu för tiden på mina svamprundor men den ligger alltid i bilen. Så i söndags blev det lite fjärilsfoto vid bilen efter att vi fått några stackars kantareller och lite smultron i korgen.
Ing-Marie
Svar från Lena Holm 2024-07-16 21:14
Tack Ing-Marie,
det var inte helt självklart att kameran var med kan jag intyga. Jag har den ofta med mej i bilen, för det kan dyka upp roliga motiv längs vägen till mina kantarellställen. Då sitter oftast telet på. Nu hade jag makro på men kände egentligen inte för att släpa på kameraväskan. Jag låste faktiskt bilen utan kameran men ändrade mej :-) Jag mötte grävlingen efter ca 10 minuter och kunde glädjas åt att jag faktiskt hade en ordentlig kamera med mej, trots att brännvidden var 100 mm.
Hälsningar Lena
Gillar bilderna på grävlingen i sin naturliga omgivning. Okonstlat och oplanerat. Tur du hade kameran med dig. Makroobjektivet använder jag ibland till "vanlig" fotografering. Brännvidder runt 90-100 mm är trevlig och kompressionen lagom.
/Torbjörn
Svar från Lena Holm 2024-07-17 12:48
Tack Torbjörn,
jag håller med om att 100 mm makro är användbart i många lägen som inte är makro och här var det nog mer turen att kameran var med. Jag tänkte lämna den i bilen, men hängde på mej väskan utifall. Jag hade ju inte direkt bråttom heller.
Hälsningar Lena
Det är ett djur jag inte stött på under promenad hemmavid, men så överraskande fantastiskt att få göra det! Den verkar reagera ungefär som en igelkott ju. Jättebra du delar med dig!
Svar från Lena Holm 2024-07-19 11:28
Tack Stefan,
det är så sällan jag ser en grävling så här att jag måste förstås visa den för er alla. Vi har haft en på tomten som ville åt fågelmaten i cykelförrådet. Den brydde sej inte när vi öppnade ytterdörren men när jag kom med kameran drog den sej tillbaka in i mörkret.
Hälsningar Lena
Vilket fint möte, ovanligt att de är så orädda.
Vi har grävlingar som kommer till tomten och de är otroligt skygga.
Fina bilder fick du trots fel objektiv.
Rejält med svamp dessutom.
Vi är på Ingarö och trodde att vi skulle kunna plocka både kantareller och blåbär. Sägs att det finns så mycket nu. Men inte här, våra säkra svampställen är tomma och där det brukar finnas massor av blåbär är det bara små ynkliga och inte många.
Svar från Lena Holm 2024-07-19 11:33
Tack Margareta,
vi har haft en grävling som ville åt fågelmaten i cykelförrådet och den var rätt stöddig fast vi hade belysning som tändes när vi öppnade ytterdörren. Den ville dock inte vara med på bild. Vi var på Vindö för några dagar sedan och då hittade jag ljusa, stora kantareller, den tidiga sorten, längs en skogsväg på väg till en badplats. Jag letade inte svamp utan råkade få syn på dem. Jag hade inte tillräckligt bra skor för att gå ut i skogen men nästa gång vi åker dit ska jag kolla mer seriöst. Blåbär såg jag en del men det brukar vi köpa för det är så tråkigt att plocka.
Hälsningar Lena