Kakaduor - vita, svarta och rosa
Om man reser i Australien, även kortare resor och mer stadsorienterade än vår, är det nog tämligen omöjligt att inte stöta på kakaduor. Gultofskakaduor (sulphur crested cockatoo) är stora, ca 50 cm långa, lysande vita och mycket högljudda. De trivs i städer t ex i villaområden och stadsparker, men även på landsbygden förstås.
De här fotade jag i Hobart, Tasmaniens största stad, och det är ett bostadsområde som syns i bakgrunden. De hade bestämt sej för att äta äpplen till kvällsmat och gick hårt åt det här trädet.
Ett par hus längre ner på gatan satt alla deras kompisar och åt fikon. Ni kan säkert föreställa er vad ett gäng så här pass stora fåglar kan göra med ett fruktträd.
I synnerhet som de har en näbb som kan klippa sönder vilken frukt som helst på nolltid. När vi tittade på dessa verkade de inte ens äta fruktköttet utan de var ute efter kärnhuset. Äppelbitarna släppte de bara och det blev äppelmos på gatan när bilar passerade under trädet.
Det går bra att variera kosten med ekollon och diverse nötter eller små kottar som växte på stora trädgårdsenar.
De bjöd också på annan underhållning. Jag tror inte att de egentligen hade svårt att sitta på vajern utan det verkade mest som att de dinglade runt lite för nöjes skull.
Den starka näbben gör också att de kan åstadkomma skada på annat än fruktträd t ex kan de klippa sönder såväl trä- som plåtdetaljer på hus och antenner av olika slag. Trädgårdsmöbler är inte heller säkra. Men de är roliga att titta på och jag hade väldigt svårt att slita mej från den här flocken.
Vackra att se på men också intelligenta, antagligen väldigt svåra att "bli av med" om man nu skulle vilja ha några äpplen eller fikon för egen del.
Det finns även svarta kakaduor, flera olika sorter. För att hittade dessa krävs lite mer letande på "rätt ställe" och en del tur. Det här är en gulstjärtad sotkakadua (yellow-tailed black cockatoo), som vi råkade få syn på när vi körde med bilen genom ett skogsområde på Tasmanien. Det var ett par men jag lyckades inte få båda på bild.
I Cairns har de rödstjärtade sotkakaduorna ökat rejält i antal de senaste åren och vi fick veta att de ofta höll till längs en huvudled, i synnerhet när solen började gå ner.
De var inte alls svåra att hitta för det var hundratals fåglar som flög runt mellan de stora lyktstolparna som stod i mitten av den fyrfiliga vägen. Det var tyvärr mulet och dåligt kvällsljus då vi var där.
Hannarna har mer rött i sina stjärtfjädrar och honorna mer gult mönster. De är stora, ca 60 cm långa, och skränar nästan lika mycket som de gultofsade.
Strax norr om Perth, i Yanchep, fick vi möta Carnaby black cockatoo (kortnäbbad sotkakadua) som bara finns i sydvästra Australien. Den klassas som hotat och de vi såg hade just klarat en omfattande skogsbrand (ca 3 veckor innan).
Här är det en hanne som fått syn på en särskilt fin hona. Hannar har en rosa ring runt ögat, men när man ser dessa två "live" behöver man inte den vetskapen. Det är helt uppenbart vilken som är hane och hona. Jag har en serie med bilder då hanen flyttar sej närmare och närmare honan. Hela tiden visar han upp sina vackra stjärtfjädrar. Till slut verkar han få viss respons....de småpratar i alla fall med varandra....
...men just då dög han inte, eller så spelar hon bara lite svårflörtad. Det fanns trots allt inte så många av dem att välja bland just här.
De som nog ändå hade det kärvast var Kangaroo Islands underart av glanssotskakadua (glossy black cockatoo). Via ett galleri fick vi veta att det fanns 12 st glanssotskakaduor väldigt nära där vi bodde. De hade klarat sej trots bränderna men uppehöll sej på privat mark där man inte ville ha besökare för man hade inhyst familjer som mist sina hem i bränderna. Det var dock helt OK att spana från vägen. Vid sjutiden brukade de vara aktiva....
... och det var full aktivitet en kort stund, de flög rakt över våra huvuden. Dock var det mulet och sent på dagen så exponeringen blev inte alls optimal. Men vi fick i alla fall se dem.
Avslutar med min personliga favorit. Den rosafärgade kakaduan som heter "galah" på engelska eller rosenkakadua på svenska. Det här är en fågel som man nog inte kan missa om man är i Australien för den finns på hela kontinenten och den är vanlig överallt.
Här är det en fin hona som är på strandpromenad i Margaret River (WA). Den enda skillnaden mellan könen är att honor har röd iris medan den är mörk blå hos hanar. De är mindre är de kakaduor jag visat tidigare, ca 35 cm långa, och oerhört mer sympatiska.
Här är den trevliga maken till honan på bilden ovan. De var båda på stranden och hade en fin dag med oss då vi egentligen hade surflektion, men jag smet iväg och njöt av de mer stillsamma händelserna på stranden...Lägg märke till att ögat är mörkare på hanen.
Här syns det bättre. Hanen har mörblå iris till skillnad från honornas röda. Det här är en sympatisk fågel som man kan komma mycket nära, i synnerhet om man sitter i bilen.
Det som gör just den här arten till min favorit är att de pratar så civiliserat med varandra :-) En flock rosenkakaduor är inte en skränande hop utan en flock kvittrande fåglar som slår sej ner och småpratar med varandra. Just som de här två på bilden. Det här är också de fåglar som jag minns bäst från den tid då jag jobbade som "fårfösare" mm på en gård i Australien i början på 90-talet. De rosafärgade fåglarna fanns alltid där, morgon middag och kväll. De skrattade inte ut mej heller, som en del andra...
Hälsningar Lena
Hvilken smuk serie med masser af informationer og oplysninger.
Billedet med den rosafarve hun, som spankulerer så fint på stranden er min favorit.
Med mange venlige hilsener fra Erik.
rosenkakaduan på stranden är en av mina favoriter också. Jag har många bilder på det paret men de var aldrig så nära varandra att jag fick med båda på samma bild.
Hälsningar Lena
det är ju en detalj som gör Australien så läckert att resa i. Det är flockar av papegojor istället för kajor, fiskmåsar eller duvor. Det finns visserligen måsar även där men duvorna ser oftast helt annorlunda ut.
Hälsningar Lena
flockar med papegojor gör det verkligen speciellt att resa i det här landet. Det finns visserligen kråkfåglar även här (korpar och "magpie") men det är gott om roliga, smarta gojor.
Hälsningar Lena
Kul roligt Lena :)
eftersom både det vita och rosa är jättevanliga fåglar betraktas man verkligen som turist då man fotar dem. I synnerhet om man står med ett teleobjektiv i ett villakvarter och fotar gultofskakaduor. Men för oss är de ju så häftiga och exotiska.
Hälsningar Lena
Hälsningar, Bjarne
du skulle älska landet om du gjorde ett återbesök. Det är ju så mycket mer djur och natur än bara fåglarna. Jag är ju inte alls särskilt bra på landskap eller miljöer och det fanns tillfällen då jag tänkte på dej och undrade hur du skulle ha fotat miljöerna jag såg. Jag gillar din stil och du har verkligen öga för detaljer i naturen som jag inte tänker på att de finns där.
Hälsningar Lena
Så sköna bilder av underbara fåglar.
Tack för hjälpen att drömma tillbaka.
Ha det väl
Bob
numera får jag också drömma mej tillbaka när jag går igenom bilderna och lägger ut någon blogg då och då. Jag har en hel del kvar ännu. Du anar inte hur många känguru jag fotat (de små icke inräknade).
Hälsningar Lena
Sista bilden blev väl en tiopoängare, så vacker !
jag har själv fått uppleva hur en flock gultofskakaduor gick lös på radio och TV antennerna samt delar av ett plåttak i början på 90-talet. De kan också föra ett ohyggligt oväsen. De rosa "galah" är mer stillsamma och charmiga.
Hälsningar Lena
de ville åt kärnorna i äpplena och jag vet inte varför. Kanske var det mer energi i dem än själva äpplet. Papegojor gillar söta frukter och jag tror inte att dessa äpplen var tillräckligt mogna ännu. Jag såg flera gånger hur gultofskakaduorna lekte på trådarna men lyckades bara fånga det bra på bild en gång.
Hälsningar Lena
Under Fijiåren bodde vi då och då hos en släkting i Turramurra, Sydney med stor trädgård som var fylld med allehanda papegojor under tidiga morgnar.
Det blev många nya arter under de åren.
- hawk
jag har gjort en del långa resor i Australien och under den senaste på två och en halv månad var det mycket som jag ville fotografera t ex fåglar och absolut papegojorna. Synd att jag inte fick se några undulater men vi var aldrig i de områden där de finns (för varmt just då).
Hälsningar Lena
Hälsn!
det är så annorlunda att möta papegojor bland husen, t o m ute på landsbygden kändes det udda med dessa stora läckra fåglar. Men så är det ju i Australien och det är hur kul som helst.
Hälsningar Lena
Med vänlig hälsning/Gunte..
de ser så sköna ut när de går på marken och visst var det speciell att möta papegojor som vi möter duvor och björktrastar. Just på Tasmanien såg vi dock både koltrastar och steglitser också.
Hälsningar Lena
Toppen bilder!
MvH
Johnny
det var verkligen en upplevelse att få möta alla dessa olika papegojor och ändå har jag bara visat kakaduor i detta inlägg. Det fanns ju parakiter och "rosellas" m fl. Tyvärr fick jag inte se några undulater för vi var aldrig i de områdena (för torrt och varmt).
Hälsningar Lena