Tankar om fotografi. Oktober 2023.

Jag är en trogen köpare av den utomordentliga norska fototidskriften Fotografi. En publikation med hög svansföring vad gäller layout såväl som tryck. Det numer moderna neutralvita pappret matt bestruket tillåter verkligen den där snygga oskärpan. På matt papper kan man inte få fram riktig svärta, inte alls som på bestruket högglanspapper. Det fungerar i stället som en slags överenskommelse mellan tryck och betraktare. Det här är inte svart men du accepterar det som om det vore. En mjukhet i bilderna uppstår. Hård kontrast blir också en överenskommelse. Bilden i sig blir till en överenskommelse, vilket den naturligtvis också är. Alltid.

Oskärpa. Ibland skrivs det om såväl pictorialism och så kallat rosenlunderi i fotosammanhang. Två sammanhang och uttryck som inte känns helt önskvärda i dagens digitala föreställningsvärld där knasterskärpan i mycket får stå för normen. Men inte alltid. Det finns faktiskt också moderna oskärpor. Något att återkomma till.
    Rosenlundare förknippas ofta med landskapsfotografi överhuvudtaget, gärna lite övervackert som det numera ibland heter. Historien om det och varför det ibland kallas rosenlunderi är nog redan utrett, men ett ålderdomshem på söder i Stockholm och Sveriges Fotografers förbund hade nån slags överenskommelse, lite åt försäkringshållet kan tänkas. Men det där har jag skrivit om tidigare.  Annars är ett övermått av björkstammar i bild en typisk rosenlundsmarkör. Eller ymnig vitsippsblom. Rosenlundare, helst mjukt kopierat, inte en tillstymmelse till korn har ofta en ton av nationalism i den konstvetenskapliga meningen. Man hittar sådana bilder i Turistföreningens årsböcker från fyrtio och femtiotal och liknande publikationer. Och det är kanske denna rätt oförargliga bildtraditionen vårt (?) blåbruna parti hämtar sin bildnäring för sitt kulturkrig?
  Men artonhundratalets pictorialism  med sina främsta uttryck i tekniker som bromoljetransfer och  gummitryck, tekniker som vars främsta syfte var att efterlikna, eller åtminstone hamna i närheten av de sköna konsterna, stafflimåleriet och sådant är något annat. Men där är vi i artonhundratalet, rätt långt tillbaks i den fotografiska historien. Det var väl också den tidens fotografis akilleshäll, att vilja vara konst men inte riktigt nå ända fram. Fotografiet saknar både pensel och palett.

Men hur står det till med nutidens Rosenlunderi? Vad har ersatt det mjuka kopierandet, det oförargliga? En motivkrets som hela tiden simmat i det nationella bakvattnet. Knasterskärpa, aningen överskruvad färgmättnad.Sol upp eller nedgångar, inte sällan med svan i motljus. Samtidigt ska man veta att en svan i motljus kan gestaltas på olika sätt. Alla svanar simmar inte i Rosenlunds böljor. Och hur står det till med det förargliga fotografiet? Korn, svärta, pressad Tri-X ( eller dess motsvarighet i den digitala världen? Något att återkomma till som det heter.)
   Tankar om detta. Och hur står det till blandfotoklubbarna ute i provinsen? Folkbildning och kursverksamhet lever farligt nu. 

Och tillvaron är nu fylld med alltför många frågor för att vara bekväm. Jag tröstar mig med tron att varje steg bakåt mot det mörka möts av två steg framåt. Människor tycks helst vilja leva i egenvald frihet.

 Svartvit konvertering av Kodachrome 64. Lite extra kontrast och korn. Och en del oskärpa som alltsomoftast faktiskt får vara en berättarkomponent. (Du är inte med oss längre. Konstigt att jag överlevde dig. Med råge. Så borde det inte rent logiskt vara.)

2023-10-15 18:49   Benganbus

Fin och intressant läsning på söndagskvällen!
Tack för den!
/Bengan

Svar från mombasa 2023-10-15 21:10

Det gläder mig att fått förgylla söndagskvällen.
/Gunnar S

2023-10-16 08:13   mojje

Här i Oskarshamn finns det knappt någon butik som säljer fototidningar längre sen Pressbyrån försvann. Enormt tragiskt! Ett mycket intressant inlägg detta tycker jag sånt gillar jag att läsa.

Svar från mombasa 2023-10-16 22:04

Tack och bock. Jag ska försöka fortsätta att leverera :-)
Jag läser en del tidskrifter på stadsbiblioteket, men just den norska har de inte.
/Gunnar S