Själens obotliga tomhet
Rivningen av Ulleråkers sjukhus-huvudbyggnaden har slutligen satt igång. Ytterligare ett mentalsjukhus som ska lämna plats för nya bostäder, nya människor, nya drömmar, nya besvikelser. Fönstrena är urplockade och nu är det fritt fram för all ångest och alla själarnas djupaste skrik att äntligen slippa ut.
( fotokursen individ val) Vi har fortsatt samtalet om bilder och det dokumentära. Om fotografiet som minne i ett större sammanhang. Vi snuddade lite vid närheten mellan dokumentär bild och prosabild.
Den översta bilden gjorde jag i gråskala. Lite Efex ( kolla inställningarna i kursrummet). De andra bilderna är bara justerade i Camera raw. Jag använde det sätt som några prövade i våras, med lite mer kontrast och sänkt mättnad. Nu tar kursen sommarlov. Några ses igen i höst.
(PS. Lägg gärna de sista bilderna i er bloggar.)