Perigord Vert
Är en benämning på en del av Dordogne i Frankrike. Perigord som ord är lite som Österlen eller Roslagen. Lite diffust, lite traditionellt. Här tillbringade vi för ett par år sedan några dagar i den lilla byn Talivaud, så liten att den knappt finns. Och får naturligtvis anledning att hälsa på i granngården. Som har en djurbesättning. Och det är mjölkkor. Som får gå ute den mesta delen av året. Om inte står det i ett öppet stall. Och tuggar.
Att driva ett lantbruk i Södra Frankrike är lika knepigt som i Sverige och problemen verkar vara ungefär de samma. Här råder dessutom stenhård koll på användning av antibiotika. Ett enstaka piller i en kossa utan noggrant redovisad anledning och det är stängt i en månad. Inte bara i Talivaud utan i alla andra gårdar som levererar till samma mejeri. Snacka om att ha tummen i ögat på varann. Och vore det nu så att det är motiverat med antibiotika, det ska vara ett veterinärbeslut bakom, så hamnar kossan såklart direkt i karantän.
Ett intressant projekt som monsieur funderar över är ett lokalt metangasdrivet elverk. Vilket inte borde vara helt omöjligt med en besättning om sextio rapande idisslande kor. Ja, det är nu gödslet han tänker utnyttja. Rapandet är knepigare att hantera. Vi får återkomma om det nån gång.
Madame odlar de finaste tomater man kan tänka sig. Och vi har frön därifrån som vi fortsätter att odla.
(Det får bli både färg och svartvitt idag. Tomater gör sig inte så bra i svartvitt. Vilket och varför för övrigt var och är ett bra sätt att förklara likheten i luminiscens mellan röda tomater och gröna paprikor.)
Jag skulle gärna tillbringa några semesterveckor i en fransk by, men kan ju inte språket. Och mina erfarenheter av Frankrike från äventyr på 80-talet avhåller mig lite från att göra verklighet av det. Men det kanske är lättare att göra sig förstådd på engelska nuförtiden.
Nåja, vi måste först bekämpa det där viruset innan vi kan resa som vi vill igen.
Trevlig helg! /Thomas
Som tur är har jag en slags låtsas-släkt i Frankrike med förgreningar åt alla möjliga håll. Och ”släkten ” blir bara större och större. Och som extra plus har jag en frankofil fru som talar franska som en infödd. Så jag åker bekvämt med. Sanningen är dock att den yngre generationen fransoser gärna vill tala engelska. De äldre är det i bland lite svårare med. Lathet, blyghet? Oklart varför.
Våra egna framtida resor kommer begränsas till vad man kan nå med tåg, och det kan man snart nog göra i hela Europa med omnejd. Det där med flyg kors och tvärs, ja det var väl kul så länge det varade, och lite egendomligt att tillhöra en generation som fick uppleva de 15-20 åren.
Trevlig helg!
/Gunnar S
/Bengan
/Gunnar S