Om processfoto

Tillbaka i människobyn och en titt på en aktuell utställning på Köttinspektionen ( en fristående konshall inrymd i den av stadens främste och omhuldade arkitekt Gunnar Leches ritade byggnaden för just köttinspektion. Nu snackar vi tjugotalet och en annan livsmedelssituation.)
Det är inte alltid man (jag) är på humör för performativ nutidskonst som visas den här gången, men det finns andra saker som fångar ögat.

Nere i centrum är det lite granna förströdd verksamhet. Man flaggar för den kommande kortfilmsfestivalen. Och en liten manifestation med och för Synskadades Riksförbund. Nog så viktig. För även om kommunen vinnlägger sig om att göra tydliga markeringar i gator och torg så finns det andra sabotörer i form av gatupratare och inte minst,  el-sparkcyklar. En fotograf är städslad för att dokumentera eventet kan jag förstå. En fotograf som uppenbarligen har både blick och fokus på 100 procent. Smygande gatufotografer gör sig icke besvär...
Och processfoto ja, kameran på magen och så får man se vad det blir av det...

Jag skriver ibland att jag gillar bilder som har den där lite krafsiga stilen, som ritkol på grängat papper. Med det menar jag så klart inte att det ska se ut som om så vore gjort. Den effekten fanns redan i Photoshop 3.0, kanske rent av tidigare. Det handlar mer om tilltalet. Det ruffiga, krafsiga. Inte såsigt och inställsamt. Inte onödigt mycket dynamiskt omfång.

(Fuji Xpro 2 23/2.0. På gator och torg behövs inte så kort skärpedjup så då får 1.4 stanna hemma. Lite pyssel i Silver Efex.)

2021-10-15 20:05   Måns H

Leche tillhörde en generation stadsarkitekter som inte bara var byråkrater och planförfattare utan också ritade hus. Det t o m förväntades allt som ofta att stadsarkitekten skulle jobba så och kanske t o m försörja sig så.

Det kom successivt ur bruk. Det fanns ju en problematik i att nån ojävig och i så fall vem? borde granska stadsarkitektens ritningar innan det blev bygglov. Och då han inte längre var enda arkitekten i stan uppstod nog en situation att somliga ändå vände sig till stadsatrkitekten för att säkert få bygglov. Hans kollega i Karlstad fortsatte oförtrutet och tyckte att dom som rynkade pannan var fel ute.

"Uppsalas arkitekter och arkitekternas Uppsala , från Domkyrkan till Ångströmlaboratoriet" är en supergedigen och samtidigt lättillgänglig arkitekturhistorik. Rekommenderas för den som har det intresset.

Svar från mombasa 2021-10-15 21:09

Hej. Jag bor nu i ett Leche-hus sen mer än trettio år tillbaka. Ett av Leches tjugotalshus. Festonger, lisener , rusticeringar , rikt dekorerad är en underdrift. En tråkig grej är att fönstren, kopplade, öppnas utåt. Ingen grej för sjuttioåringar med intensiv svindelkänsla och fönsterputs på agendan. Här är möjligen rut-bidraget motiverat. Annars är huset snyggt och trivsamt med i vår lägenhet fungerande kakelugnar, men medger inte installation av hiss. Fast trappor är en bra gratismotion det med.
Ha det gott
/Gunnar S

2021-10-15 22:50   Måns H

Du bor i ett hus han ritat!

Boken jag nämnde nnehåller 27 djupt insatta sidor om Gunnar Leche. Den finns säkert på bibblan.

Svar från mombasa 2021-10-16 22:12

Jamen den ska jag kolla efter. Lars Lambert har annars skrivit en läsvärd biografi om Gunnar Leche. Kvarteren där jag bor rymmer en hel del av Leches tjugotalsarkitektur. Det är mycket utanverk. Men i ett par andra områden, Salabackar och Tunabackar kan man se riktigt fin arkitektur som funkar på flera plan, allt från hur barn ska känna igen sin port till hur huskropparna i sig orienterar sig efter topografi, ljus och hushöjd. Han kunde han, den där Leche.

Måns H 2021-10-16 23:23

Kollade nu om det var Lambert som skrivit om Leche i boken ifråga så att jag inte lurar dig att kolla på nåt du redan läst.

Avsnittet skrevs av Carl Erik Bergold.

Lars Lambert var bokens huvudredaktör.

Den lärare som betytt mest för mig, Göran Lindahl, har skrivit om domkyrkan.

Svar från mombasa 2021-10-17 21:34

Tack för det. Jag har blädderläst boken tidigare. Jag läste faktiskt konstvetenskap i samma kurs som Carl Erik Bergold. Lars Lambert är inte helt obekant.
Vi brukar morsa lite så där när vi mötts på gator och torg.