Och hur gick det här då?

Det här är Hamed. 2015 tog han sig ,som många andra ungdomar, från Afghanistan till Sverige, en resa som i runda slängar tog tre månader. Inte alldeles enkelt alla gånger. Jag tog bilden nån gång hösten 2016. Åtta år senare visar statistik från SCB att det gått förvånansvärt bra för de här ungdomarna. oväntat bra skulle man kunna säga med adress till integrationsolyckskorparna.

Isobel Hadley-Kamptz fristående kolumnist i Dagens Nyheter skriver så här idag:
”...De ensamma unga fick i väldigt stor utsträckning hjälp av svenska familjer och det svenska civilsamhället. Det fanns mentorsprogram och kyrkor och idrottsföreningar hade språkinsatser som på grund av det akuta behovet fångade upp de ensamkommande betydligt mer än andra. Där staten vägrade ta ansvar klev vanliga människor in.
Jag vill aldrig igen se svensk offentlighet ta sina händer från enskilda utsatta människor på ett så tydligt sätt som man gjorde med de ensamkommande barnen. Men civilsamhällets insats var fantastisk, och jag är övertygad om att den bidragit till gruppens framgångar. Det säger något om hur vi generellt borde ta emot invandrade, för att över huvud taget ge en möjlighet till snabb integration.”
   Onekligen något att väga in. 

( Bilden och ett tjugotal liknande togs utomhus i befintligt ljus en halvmulen septemberdag 2016. Fuji Xpro1 35mm 1.4)

2023-12-05 00:11   per-erik åström

Tack för inlägget. Ett ljus i det mörker som numera råder i migrationsdebatten. Fint porträtt.
/per-erik

Svar från mombasa 2023-12-05 17:02

Hej och tack!
Hur det har gått för Hamid vet jag inte men flertalet av de som kom har lyckats klamra sig fast i Sverige. De ville bli poliser, läkare, sjuksköterskor (och så klart fotbollsproffs). Väldigt många fick arbete inom vården. Hoppas lönen räcker till för att få fortsätta vara kvar här.
( Ett par av de jag plåtade pallade inte och fortsatte till Frankrike. En har sannolikt och tråkigt nog fallit offer för drogerna.)
/Gunnar S