Magnolia

Jag tror att Dexter Gordon lirat in en låt som heter Magnolia...eller var det White Gardenia? Shit the same... Varje år när magnolior blommar tänker jag på pappan och hans bekymmer över stjärnmagnolian i den lilla trädgården, stammen som klövs en vinter. Och jag tänkte att bekymra du dig, eller gör nåt åt det. Om du kan. Och något hade du nog kunnat gjort. Med lite uppfinningsrikedom och med det handlag, som du hade. Man måste göra nåt för det som är bra.

Hovfotograf

Så blev man "hovfotograf" till slut.

(foto ind. val. När du/ni ska fotografera händelser ska du  tänka på att vara förberedd. Och hela tiden närvarande.  Det är inte fel att tänka platser där objektet kommer att passera och göra kamerainställningar  på just den platsen. Ta gärna ett provskott. Nu är Danne dessutom  en fena på att uppfatta situationer där det dyker upp en fotograf,  det tar en hundradel, så finns den avspända blicken där.)

Gått ur tiden

Olof Hellström har gått ur tiden. Uppsalakonstnären som satt en hel del prägel på det offentliga rummet ( Livets träd i domkyrkan, klockstapeln i Berthåga, monumentet på Martin Luther Kings plan med flera). Den här bilden  tog jag  för ett par månader sedan. En gammal man där blicken växlar mellan den som ser mot oändligheten och den blicken som är lite grann av  faunens, skojarens. Tanken var att ta en bild lite senare i bättre ljus än vad en  takplafond ger. Så blev inte. Det här blev sista-bilden. Men jag har en till. Och den är bättre. Men den håller jag på. Tills vidare.

Tre fotografer, ett bomskott och frågan varför.

Min uppmärksamhet fångas av en egendomlig tråd här på fotosidan. Om ett projekt att i fotografisk bild berätta för Donald Trump hur det egentligen stod till i landet Sverige en lördagskväll för nån månad sedan. En inte oansenlig del av landets befolkning satt mer eller mindre absorberade av finalen i en mycket populär musiktävling, det föddes barn, och några lämnade jordelivet. En och annan olyckshändelse, men vad man kan utläsa från nyhetsrapporteringen, på det hela taget en ganska lugn och sammansatt lördagskväll.

I kväll bläddrar jag i tre fotoböcker, Dorothea Lange: The  American country woman, Sally Mann: Immediate family och Hanna Modigh: Hillbilly, Heroin, Honey. Det blir en afton med kvinnliga förtecken. Gemensamt har de att  de beskriver en amerikansk verklighet, inte hela alltihopa, utan var och en, en liten flisa av en verklighet. Nån slags komplexitet.

Och jag kommer inte förbi den malande frågan, varför går vissa i spinn så fort tankar som mångfald, altruism, komplexitet, empati, humanism kommer på tapeten. Det vore kanske bättre att träffas på ett ställe över en kaffe eller en pilsner. Så att man inkluderar även mimik och kroppsspråk. Det blir enklare så.

Och en bild som inte har ett dugg med saken att göra. Ett bomskott med Rolleiflexen, sent sjuttiotal. En bild det också. Vem är vem? Har inte en susning, men ett är säkert, vi är i ett av dessa marginaliserade förortsområden som man så gärna talar om idag.  (Ett neg som hamnat på avvägar bland annat skrivbordsjox.)

Fortsatta utgrävningar

En lördag på torget. Årtal oklart men någon gång på sjuttiotalets första hälft. I folkhemmet. Arbetarkamp puffar med hemligt dokument, någon vill stoppa tortyren och någon säljer äpplen från den egna täppan. Det känns rätt lugnt och där står en präst också.  Som sagt folkhemmet, och det är fortfarande på väg uppåt.
Pentax spotmatic 35mm tri-x (antagligen slarvigt framkallad, som vanligt)