mer Gillespie

Den andre gästsolisten på Uppsala Storbands konsert, saxofonisten Per "Texas" Johansson lirar basklarinett i Dizzy Gillespies ovanligt softa komposition "Con Alma". Som sagt storbandsjazz på hög nivå.

Gillespiana

Peter Asplund i Night in Tunisia. Peter Asplund, Per "Texas" Johansson och Uppsala Big Band i Gillespiekonsert. Storbands på topp.

Köpenhamn december 1977

Jag jobbar mig ner i gamla negativpärmar. Gamla bilder och historia. Det är sjuttio och åttiotal mest. Kvaliteten är inte alltid på topp. Mer sällan faktiskt. Att hinna ikapp. Innan jag kan börja teckna på riktigt igen måste jag ta mig igenom detta. Ge fotograferandet ett namn, en betydelse.

Köpenhamn. Vi lirar på "Huset". Början på december. En stad som på sitt borgerliga vis går in i andra advent. Man spelar Vivaldi – vintern i varuhusens högtalare. Ströget. Lite snöblandat. Gatorna där omkring. Salvation Army. Bleckblås, mjuka tubor och horn. Vi lirar som sagt på kvällen. Rock. Gick hyfsat, eller? Trötta själar äter smörrebröd från ett natttöppet café. Öronen ringer. Sover över i en utkyld rivningslägenhet på Norrebro. Vintern kom till Skandinavien.

Sista bilden

Den sista bilden Den är ofrånkomlig. Någon bild måste vara den första och någon den sista. Sista bilden på pappan tagen någon månad innan han gick bort. Synen som bara blir sämre och sämre. Läsningen, det sista halmstrået i ett värdigt liv. Allting stannar sakta av. Persiennerna dras ner. Ljuset upphör sakta. En mycket långsam nedtoning.

2004 gav Moderna muséet ut en bok med bilder som föreställer "någon eller någonting innan han, hon eller det har förändrats eller försvunnit för alltid". Bilder som på uppmaning skickats in av allmänhet.
Den sista bilden ( ISBN 91-7100-698-2). Ett projekt av konstnärerna Miriam Bäckström och Carsten Höller.

Fjällfärg

Den vederkvickande fjällveckan är till ända. Gott om snö men blåsigt och kalfjället i bistraste laget. Efter nu kommer ljuset. Ljuset, vår råvara. Men knepigt är vad för färg snö och himmel egentligen har? Jag letar efter nyansen i akvarellådan. Nånstans mellan Paynes Grey och Indigo. En del försöker att måla akvarell i minusgrader. Det är vanskligt att måla vattenfärg i minusgrader men med lite rödsprit och socker i vattnet går det att få någorlunda flyt på färgen.

För fotografen är för en gång skull rawformat en belastning. Att ställa färgtemperaturen i efterhand är en gissningslek. Ett gråkort eller color checker har man inte alltid till hands i anoraken.