Chemin de St Jaques

Vi vandrar med näsan  mot väster. Nån gång kanske vi kommer fram till Santiago di Compostela. Vi vandrar åter utmed Chemin de St Jaques, pilgrimsvägen. Den här gången en bit av anslutningsleden från Arles till Toulouse. Vi borde ha gått längre västerut och rent av nått fram till Saint-Jean-Pied-de-Por. Men som sagt, det finns nått som heter logistik även i denna enkla vandrarvärld. Vårt skäl och syfte är inte direkt religiöst, kanske mer det faktum att lederna är välmarkerade och har man tur träffar man trevliga människor. Särskilt om man som vi bor på Gites eller hemma hos folk. Då kan man tillbringa en kväll i ett franskt lantkök med massor av skratt och god mat ( det enkla franska bonnköket är inte att förakta). Vi övernattar  på en bondgård strax utanför Viviers-lès-Montagnes hos det här trevliga paret. De driver en gård med ett sjuttiotal mjölkkor och de lever med samma bekymmer och problem som de flesta bönder. Men som sagt, glädje och skratt är det som förenar.

2017-10-29 10:40   Margareta Cortés

Låter som ett trevligt sätt att vandra på.
Har du läst Paulo Coelhos bok Pilgrimsresan, läste den och det låter som det är en äventyrlig vandring.

Svar från mombasa 2017-10-29 21:10

Jo det är ett trevligt sätt att se världen på. Vi har vandrat ett antal gånger genom Frankrike utan att komma fram. Lätt packning, bra på fötterna, dubbla strumpor av ull minimerar skoskav och blåsor. Ett, bröd, en bit ost, en korvbit, nån tomat och en flaska vatten, det blir lunchen nånstans under en ek. Chemin de St Jaques är väl utmärkt, lätt att hitta. Dessutom finns det bra böcker med noggranna kartor och upplysningar- ”Miam,miam,dodo heter den bästa”. Tack för boktipset!