Chemin de St Jaques
Vi vandrar med näsan mot väster. Nån gång kanske vi kommer fram till Santiago di Compostela. Vi vandrar åter utmed Chemin de St Jaques, pilgrimsvägen. Den här gången en bit av anslutningsleden från Arles till Toulouse. Vi borde ha gått längre västerut och rent av nått fram till Saint-Jean-Pied-de-Por. Men som sagt, det finns nått som heter logistik även i denna enkla vandrarvärld. Vårt skäl och syfte är inte direkt religiöst, kanske mer det faktum att lederna är välmarkerade och har man tur träffar man trevliga människor. Särskilt om man som vi bor på Gites eller hemma hos folk. Då kan man tillbringa en kväll i ett franskt lantkök med massor av skratt och god mat ( det enkla franska bonnköket är inte att förakta). Vi övernattar på en bondgård strax utanför Viviers-lès-Montagnes hos det här trevliga paret. De driver en gård med ett sjuttiotal mjölkkor och de lever med samma bekymmer och problem som de flesta bönder. Men som sagt, glädje och skratt är det som förenar.
Har du läst Paulo Coelhos bok Pilgrimsresan, läste den och det låter som det är en äventyrlig vandring.