Så här pysslar jag. Hur pysslar du? Eller är det jpg direkt som gäller?

I väntan på en fruktbar diskussion här i bloggarna om bilders språk, om berättandet med mera. Har jag missat nåt? Hur börjar jag? Det ska ju helst till lite bilder innan det är dags att publicera och få berättelsen att rulla i gång. Så här gör jag. 

Förutsatt att jag har plockat hem några som är värda lite möda. ( Nålsögat är strängt, det är många parametrar som helst bör stämma.)
Jag läser in bilderna, konverterar till DNG på en gång. Snabbtittar i Bridge. Kastar en hel del. Ibland hela fångsten. Markerar alla som ser ungefärligen likadana vad gäller exponering. Öppnar i CR. Ställer in färgtemperatur. Beroende på kamera kan det bli lite olika. Gör en generell grundskärpning. Går in i varje bild och gör en liten beskärning om så behövs. Kollar kurvan och drar in svart och vitpunkt. Justerar för kromatisk abberation. Öppnar sedan de bilder som ska gå vidare.( Om jag redan nu bestämt mig för svartvitt ökar jag kornet och gör om till gråskala. Då kan det vara motiverat att dra lite i röd respektive blåreglagen. Oftast spar jag svartvittkonverteringen till PS.

I PS kollar jag alltid storleken och ändrar den efter syftet. Jag kan såklart exportera direkt från CR och det händer då och då. Jag kontrollerar nivåer och histogram. Gör helst justeringen med kurvor. Om det nu ska bli svarvitt, något jag har en viss faiblesse för blir det en sväng i Efex Silver som är ett bekvämt verktyg för den operationen. Det är inte omöjligt att det blir en liten fuskare med Fuji Acros eller om motivet medger, en liten tri-x manipulation. Jag skärper alltid bilderna, antingen med smart skärpa eller den förträffliga metoden med högpassfilter och sedan klart ljus. Då är det enkelt att justera effekten med opacitetsreglaget. Ibland kan det vara en poäng med att öka skärpan på vissa delar i bilden ( Var detta något vi gjorde i det analoga mörkrummet?) Då gör jag ett skärpelager och sedan en lagermask så kan jag måla fram önskad skärpe-effekt. Särskilt användbart i porträttfoto när man ha lite mer stuns i blicken.
Om det nu gäller färgbilder på uppdrag så har jag gjort åtminstone en gråkortsexponering att justera mot. Annars litar jag på mina kamerors förmåga. Min D800 är förvånansvärt bra på det mesta trots sin ålder och det behöver inte rattas särskilt mycket i efterhand. Bilderna från Fujin Xpro1 behöver ofta lite mer kontrast som jag lägger på redan i CR.

Ungefär så går det till hemma på min kammare.

I nästa blogg ska jag skriva om kameror och objektiv. Sen ska jag skriva lite grann om de färdiga bilderna. Om i vilket kontext mina bilder eventuellt kan hamna i. Om formsaker. Om bilders konnotationer. Om hur vi läser bilder utifrån tolkningsmodeller.  Hade jag åtminstone tänkt. Och lite annat trams.

Bilden förresten. Ett gäng ensamkommande från både här och där. Om allt gått rätt har de stannat kvar här i vårt land. Jobbar och drar in skatt.  Och gör en massa nytta.

Livets gång

Så nås man av dödsbud och begravningarna radar upp sig. Så kommer ”sjuan”, en liten krabat på tre och ett halvt kilo. Ny i världen.  Ibland stannar tidens gång för en litet, litet ögonblick.

Ett tvärvetenskapligt projekt som undersöker relationen mellan människa och berg.

ANASTASIA SAVINOVA "High Land". Ett tvärvetenskapligt projekt som undersöker relationen mellan människa och berg. 
En mycket fin utställning till stor del fotobaserad, I Åhuset Walmstedtska gården Uppsala. Sevärd!

Det är alltså Anastasia man kan se på bilden. Och så det här med fönster som ljuskälla. Och Silver Efex med Acrosfilter. Som jag har börjat gilla skarpt.)

Det är snyggt ljus i katedraler

Eller domkyrkor, kan man också säga. Jag brukar göra en liten fotopromenad i katedralen  då och då. Alltid medsols. Det är alltid på ett eller annat sätt snyggt ljus därinne. Och lite folk som liksom oavsett religion eller annat går ner en aning i tempo. Och eftersom en domkyrka ligger i en urban miljö och har gott om spår av mänskligt liv, både nutida och dåtida så kvalar miljön in i gatufotografins domäner. Borde man kunna tycka. Denna dag är det asiatiska inslaget påfallande.
Till kvällen tog jag mig för att mixtra lite i "shoppen". Och nånstans i den processen så lämnas det dokumentära till förmån för något annat. Exakt när bilden gör hoppet är dock för mig förborgat. (förstora)

Första bilden är originalbilden. Raw som nästan alltid. Även om ljuset alltid är fantastiskt i detta rum så är det vissa dagar påfallande svagt varför det blev lite granna för mycket ISO, och lite mer brus än önskvärt. Fast nu fortsätter oskärpans år på obestämd tid har jag tänkt...

Bild 2 har blivit svartvit. Inget nämnvärt krångel med den. De välbekanta dragen i spakarna för att få in svart och vitpunkt. En del justering  och beskärning är så klart redan gjord i CR. En liten manipulation dock. Jag lägger på ett högpassfilter och ställer in det som klart ljus. Därefter gör jag en lagermask och målar på lite lite extra skärpa på flickans ögon.

Bild 3. Eftersom jag tycker att bakgrunden är lite rörig bestämmer jag mig för att dra ner ljuset. Det får bli ett nytt övertäckningslager med lagermask så kan jag måla på mer mörker och applicera lagom mycket opacitet på lagret så effekten känns rätt. Och det är väl här nånstans berättelse, tolkning byter spår. En denotation tillkommer. Mörker.

Bild 4. Nu drar jag på ytterligare svärta med ett nytt övertäckningslager. Och lite gammal hederlig efterbelysning. Fast här slog det kanske i taket. Eller? Det är inte lätt att veta när bildens trovärdighet upphör. Och den här bilden är kanske mer av ett skolexempel än en väl vald genomtänkt utvald bild. En hel del mer finlir kan man så klart göra och en originalbild med högre kvalitet är aldrig fel. En god nytta har jag alldeles oavsett av min gamla friköpta laptop som har ritskärm och penna. Ibland är det roligt med lite pyssel på kammaren.

Gatufotografihistoria

Den som följer den här bloggen kan ju tro att skribenten är helt besatt av frågan om gatufotografiets väsen och uttolkning. Och, nej så är det inte. Det är faktiskt fritt fram att fotografera och skildra som man vill efter eget huvud, förutsatt att man inte kränker någon eller begår något brottsligt. Punkt efter det.

Nyfiken farbror. Piazza Camillo Prampolini. Reggio Emilia.

Men jag är lite intresserad av fotohistoria kan inte låta bli att grunna på sånt här, till exempel när uppstod genren gatufotografi. Det finns ett skäl till och det har med läsningen av bilder att göra. Bilder kan så att säga få en "manual" i hur de ska eller bör läsas. Det är nog för övrigt också den "manualen" som kan påverka oss när vi läser äldre tiders bilder tagna i urban miljö.
Sannolikt är det så att genren gatufotografi är  rätt mycket yngre än vad man kan tro, men det  finns en skillnad mellan USA och Europa, genren uppstår troligen tidigare i Amerika. 
Om man gör en liten snabb, högst ovetenskaplig bläddring i svensk fotolitteratur och fototidskrifter så dyker begreppet upp anmärkningsvärt sent. I Aktuell Fotografi 1-88 återfinns ett snabbporträtt om Harry Callahan signerat Rune Jonsson. Där nämns ordet gatufotografi. I tidningen Foto 9 2006, ett reportage om Eric Meola läser man att han fotograferar gatuscener. I Aktuell fotografi årsbok 79, ett reportage om Winogrand skrivet av Ralph Nykvist nämns inte ordet alls. Vilket kan tyckas konstigt.
I tidigare utgåvor av Fotografisk årsbok lyser även där begreppet med sin frånvaro. Vågar man sig på en gissning att gatufotografi som definition uppstår någon gång under 1980-talet första hälft? Och när uppstår den som "instruktion"? Det är högst sannolikt att "instruktionen" eller manualen uppstår ett antal år senare. Den tysta överenskommelsen om hur ett gatufotografi bör se ut. Det kan såklart betraktas som en fråga av kuriosakaraktär. Som jag upprepar med en dåres envishet. Men jag hävdar med bestämdhet att definitionen av en bild styr läsningen mer än själva utförandet. Bilden befinner sig alltid i ett slags limbo mellan fotograf och betraktare. Instruktionen för läsningen finns inte inbyggd i bilden. Den ligger så att säga utanför, i konnotationen och bildens kontext. 
Det blir enklare så.

Fortsättning lär följa...