Gatufoto. Lång tråd.
Har någon lyckats missa den milslånga tråden om gatufotots hälsa och välstånd? Uppenbarligen en fråga som engagerar. Det fascinerar att om det nu hade handlat om naturfoto hade tråden svalnat efter ett par timmar. Förutsatt att det inte hade handlat om manipulationer och liknande.
Det är bra att fotografisk bild diskuteras. Det har det gjort ganska länge. Och kommer att göra. Det är väl som sagt om inte annat ett friskhetstecken, att det lever.
Men diskussionerna utgår väldigt ofta från fotografens perspektiv. Mer sällan från en förmodad läsares perspektiv. Läsaren-den andra komponenten i det kommunikativa dramat som är fotografi. Bo Bergström och Stefan Ohlsson skrev för sex sju år sedan en intressant bok "Tala om bilder".( I redaktion av Lena Erlingson. Carlsson Bokförlag). Om bildkommunikation och fotografisk teknik. Intressant och läsvärd.
På Valand i Göteborg bedrevs (bedrivs?) ett intressant projekt om bildförståelse, kameraförståelse. Gå in på deras hemsida och klicka vidare mot bildförståelse, där finns massor som borde vara intressant för en fotograf.
Man får inte glömma den kommunikativa biten av fotografi. När bilder publiceras. När det är dags för mottagaren-betraktaren att ta över bilden. Och vem är betraktaren?
(Bilden ovan kan nog anses som en bild i gatufotosegmentet. Den är nog dessutom att betrakta som straight photo. Eller realism som jag skulle föredra att kalla det. Den saknar måhända både knorr och komposition. Men efter en stunds tittande tyckte jag att den på nåt sätt fungerar. Lite oklart ännu varför. Jag kan känna ett visst mått av fotografisk nöjdhet. Vilket känns rätt bra efter att ha lidit av lite "postkreativ trauma" den senaste månaden. Staten Island Ferry.)
För övrigt undviker jag att vara dogmatisk i mitt fotograferande. Ibland blir det straight och ibland kan jag se möjligheter i en bild som efter lite handpåläggning får betraktas som pictorialistisk ( om jag nu uppfattat termen rätt).
Beträffande din bild är det en vinnerilängdenbild. D.v.s betraktare stannar upp vid bilden och lägger in sina tolkningar i den.
Nej jag tror nog också att man ska ha åtskillnad mellan sin roll som fotograf och som betraktare. Det är väl främst vid beställningsbilder det kan bli aktuellt att i någon mån "tänka betraktare". Ungefär som när man skriver en copy.
Men som fritidsfotograf håller jag mig borta från betraktarperspektivet.
Däremot ser jag på många bilder. Då är jag betraktare, inte minst här på FS. Det är många bilder som passerar näthinnan.
Min tro är att det skulle behövas ett mer strukturerat bildförståelsetänkande i svensk skola. Man säger ofta att alla lärare är svensklärare i det att man har ansvar för språket. Men hur ser det ut med den bildspråkliga utbildningen? Det är nog rätt illa vill jag påstå.
Ok, mycket av den moderna verksamheten drivs ju på internet idag. Även fotografi.
Och det har både för och nackdelar. Mycket av nackdelarna, tycker jag i alla fall, är frånvaron av bra diskussioner. Sannolikt beroende på att många ännu inte är så vana att diskutera? Tycker det är synd. Men jag brukar försöka att ta de här för mig viktiga diskusionerna vid olika fikaträffar typ, tycker det blir en bättre diskussion då, speciellt när man ser den person man talar med. Oftast blir det här både trevliga, men även hetsiga, men i slutändan konstruktiva diskussioner.
Diskussioner på internet fungerar ofta även som en "personligt marknadsföring", fast litet inbäddad, och då blir det extra rörigt i diskussionen. :)
/B
Ps. Håller med om bildförståelse! :) Men det här e också ett känsligt ämne! ;)
Jo det är nog så sant som det är sagt, diskussioner bedrivs bäst IRL, som det heter numera.Det är mycket kroppspråk som går förlorat på nätet. Och så kan man inte avbryta heller.
Bildförståelse borde inte vara så känsligt egentligen. Vi lär oss att läsa flera olika språk oftast med handedning i skola eller på kurser. Jag tycker att det intressanta med bildspråk och bildförståelse är hur processen går till, hur vi avkodar och i slutänden tolkar bilder. Och att vi ofta gör det så olika.
Men alla fotografer vill inte förmedla ett budskap utan en del, särskilt konstfotografer, tar bilder som är öppna för tolkning. Eller så tar de bilder för sin egen skull och skiter i hur de uppfattas.
Ja, kommunikation är knepiga grejer, men intressant hur bilder kan tolkas på så olika sätt av olika betraktare. Såklart beroende på vilket "ordförråd" och vilken "grammatik" betraktaren har eller är van vid.
Vissa bilder ska vara öppna för tolkning som du säger, som konstbilder eller poesibilder, medans till exempel rena faktabilder helst ska var slutna i den mening att de inte medger alltför vidlyftiga tolkningar. Och däremellan finns en stor gråzon med bilder. Dokumentärt foto och då i viss mån inräknat gatufotot har ganska ofta den tveksamheten inbyggd, är det dokumentation eller år det en bild för sin egen skull-en konstbild med öppen tolkning? Och det är som du skriver, en del fotografer skiter kanske i hur deras bilder uppfattas men det betyder ju inte att bilderna kommer att avkodas och tolkas i alla fall. För det är väl det som är poängen med att publicera bilder.
Ha det gott!
Gunnar S