Gäst hos dåtiden
Häromdagen fick jag en Zeiss Ikon Nettar till skänks, helt utan förbehåll. En 517/16 W22954 med Novar 1:4.5 i gott skick med läderväskan i behåll. Sånt här sätter igång många tankar. Med en Nettar drog jag mina första lärdomar om foto, oftast rätt hårdhänta knäppar på näsan om vikten av rätt bländare eller tid. Och en del annat. Learning by doing kan man också säga. Och man kan fråga sig om riktigheten i den pedagogiska tanken att sätta en sån apparat i händerna på en åtta-nioåring. Men så såg den fotografiska verkligheten ut. Det var bara att lära sig. Att förstå. Om än det tog tid…
En annan tanke dök upp, om det nu blir så att jag laddar den med en rulle film. I vilken miljö, i vilket fotografiets utsnittsvärld hör en sån här apparat hemma? Och det är liksom en del pysselmed såna här apparater, som att starta en tändkulemotor. Det är inte bara att trycka av. Som med en modern digital kamera, eller en numera obsolet Instamatic för den delen.
Jag ser ett landskap, en landsbygd, aningen underexponerat med sina invånare i helfigur gärna lite uppställda,och förväntansfyllda, eller lite besvärade, där den omgivande miljön är mycket viktig, men för den oinvigde oidentifierbar. Bilder i kvadratiskt format som ett olösligt pussel. En sån här kamera når sällan eller aldrig ända in till närbildens avslöjande. Och med närgränsen 1,2 är vi ofast i tryggt avstånd från armlängdens begränsning.
För visst är det så att allt som syns i en bild och dess utsnitt är berättarkomponenter. Det som skapar berättelsen.
Jag fick låna den nån gång då han var med. Och sen låna på riktigt tills jag fick egen kamera. Jag gillade, och gillar idén med fällbar kamera där de viktiga komponenterna förvaras väl skyddade och kameran får plats i fickan tills man fäller ut härligheten.
Din ser ju ut som ny! Verkar rätt så modern med sökaren fast monterad.
Min nybekantskap är nog från nånstans på femtiotalet. (Och efer vad jag förstått av den tidigare ägaren och dennes efterkommande var den tidigare ägaren kanske inte en utvald fotograf eller hur man nu ska uttrycka det. Slutaren slöts nog inte så mycket.
Men roligt att få ta hand om.
/Gunnar S
Objektivet är en trelinsig anastigmat. Väl nedbländad till f:8 kan den ge ett skarpt och fint resultat över hela det stora negativet. Den har alltså potential till riktigt fina bilder, inom ett begränsat område - för den som kan.
/Gunnar S
Västtyska Zeiss tillverkade Contax, som hade sina rötter i det tidiga 1930-talet, fram till 1962 - medan Kamera Werk i öst redan 1952 presenterade en spegelreflex-systemkamera av modernt utförande; som utbytbara sökare, vetenskapliga tillbehör, två motorer, mycket stort objektivprogram - nämligen Praktina. Den hade allt det som uppfattas som Nikon-nyheter - fast sju år tidigare.
Varför var det då Nikon som vann racet? De östtyska kamerorna tvingades av politiska skäl in i en lågprisprofil i väst. Praktina kunde inte mera bära sina höga tillverkningskostnader.
Tommy S.
/Gunnar S