Dom andra? Dom som alltså inte ryckts med av nazismen.

Här kan jag inte motstå frestelsen att påpeka, att det är den lättaste sak i världen att vara antinazist i det fredliga Sverige 80 år efteråt. Man kan vara jättemycket antinazist men bara få en axelryckning som respons – med rätta. Det var något helt annat att vara antinazist vid tiden ifråga och under den järnhårda diktaturens paraply.
Hjältemodig tyskar gjorde ett tjugotal attentat mot Hitler. Alla misslyckades, och dom fick betala priset. Det mest proffsiga gjordes av greven och översten Claus von Staufenberg, som av moraliska samvetsskäl försökte spränga Hitler i luften i hans högkvarter i öst den 20 juli 1944. Bakom sig hade han en bred militär organisation som stod beredda med trupper för att ta över samhället och arrestera SS-ledningen i deras högkvarter i Berlin – bara man fick signalen att Hitler var död. Det fick man inte. Hitler klarade explosionen på ett helt osannolikt och mirakulöst sätt.

Detta var hjältarna – dom som inte lät sig hänryckas.