Lite mer om oskärpa, exponeringar och sånt.

Fredagkväll och en sväng på lokal. En mycket gammal vän och ett soulband står för underhållningen. Det är bra. Och jag tar några bilder vid ringside. Bra? Tja, man kan så klart låta kameran gå som en Kalaschnikov. Eller också i ett slags Hans Gedda-tänk, du har 12 möjligheter, förvalta dem. Och gör man inte det så är det som det är. Att välja bort hängslen och livrem helt enkelt. Om man har råd med det. Och det borde man ha. (  Jag har en digital med tomt minneskort. Och tänker sju-åtta exponeringar, det får räcka. Blir det så blir det. Men kunde inte arrangören ha lite bättre koll på bakgrund och fond, kan man tycka.)

Bild med destination minnesalbumet. Varken mer eller mindre.

Och det pågående objektivtestet, nu  med en D800. Fyra objektiv tycks vara ok vad gäller skärpa, och skärpepunkt. Alltid nåt. Så problemet ligger troligen i ögat. Dioptrilins, till ett hyfsat pris beställt. Om det nu är ögat som felar. Sannolikheten att två likvärdiga NikonF kamerahus har samma fel? Eller att sökarna, en Photomic och en basic prismasökare  har samma fel? Felsökning pågår.  Det ena hörnet av fotografi – det tekniska, i det andra –bildens berättande, oavsett tekniska eller andra formella kvaliteter. Fotografi rymmer många dimensioner. Eller hur?