Vissa foton fordra färg. Pride till exempel.

Som sagt, den mest inbitne svartvitpuristen får stryka flagg inför en prideparad. Det går liksom inte att tänka svartvitt. (Jodå, det går så klart att fotografera färg i svartvitt, men pride är färg. Och gärna mycket.) Man blir befriande glad av såna här kärleksfulla manifestationer, ja det är svårt att undvika.

Att vara förryttare för ett helt tåg av människor och gränsla en sån här maskin är väl rätt avundsvärt. Be proud!

En mild och varm septembersol. 29 grader varmt. Say no more.

Prideflaggor gör sig bäst i motljus.

Och man kan passa på att addera något extra. 

Så finns det såklart en orm även här. Den här farbrorn är jättearg, milt sagt osammanhängande och man kan undra om han inte för eller senare tappar rösten eller åtminstone blir hes. Men icke då. Och det kristna kärleksbudskapet verkar ha gått honom förbi. Han får bli svartvit. Ungefär som hans själ kanske.

Det är kul när det händer saker på stan. Prideparader är väl ett av få tillfällen där en gatufotograf kan härja fritt, ja det är som om det vilar en tydlig uppmaning i luften .

2024-09-08 18:49   per-erik åström

Wow - vilken hoj! Förutom all färg och allt liv i paraden skulle enbart den locka ut mig på gatan.
Fina bilder!
/per-erik

Svar från mombasa 2024-09-09 23:01

Tack! Ja en hoj med raka rör. V2:an fick jobba. Men ruggigt dålig vändradie.
/Gunnar S

2024-09-09 17:04   Erik Madsen

Hej Gunnar.
Det var både din rubrik och puffbilden som fick mig att klicka.
Jag håller helt med – vissa motiv skriker efter färg och här har du gjort rätt val.
Att du har valt svartvitt till slutet är ett bra val och passar din text - gillar.
Med många vänliga hälsningar från Erik.

Svar från mombasa 2024-09-09 23:03

Hej Mats. Kul att du gillar både text och bild. Vad gäller den svartvite farbrorn skulle jag nog manglat honom en stund i Silver efex också. Han behöver det.
/Gunnar S