Lite mer om typografi och vad en baslinje kan vara bra för.

I typografi talar man ofta om linjering. Att text och bilder är så placerade att underkanter, sidor, x-höjder^∗ med mera linjerar med varandra. Att det finns en grid eller raster av linjer som så att säga knuffar grejerna rätt. Baslinjer helt enkelt, nog så viktiga. Idag i desktopmiljö är baslinje i praktiken samma sak som kägel eller radavståndet. Så en typgrad på 10 punkter får då lämpligen en baslinje på 12 punkter. Själv föredrar jag att sätta brödtext i 9 punkter och 11,5 punkters baslinje om det är en antikva vill säga. Jag använder nästan alltid Adobe Garamond som är ett opentype-typsnitt och har därigenom alla tänkbara typvarianter inbakade i fonten. Riktig kursiv, kapitäler, gemena siffror och annat typografiskt smågodis. Janson är en annan medievalantikva med rötter i renässansens typografi som också är trevlig att arbeta med. Man hittar sina favoriter, ungefär som med  fotopapper.
   Rubriker, mellanrubriker, styckeingångar och bildtexter sätter jag ofta i sanserifen Helvetica, Max Miedingers typsnitt från 1955, världens mest använda typsnitt faktiskt. I löpande text fungerar det däremot mindre bra, det har slutna former i flera tecken, s,g,e bland annat. Typsnitt med öppna former lämpar sig bättre i sådana fall (bokstäverna ska liksom öppna ”munnen” mot nästkommande tecken). Ett bra öppet typsnitt är Gill, ritat av den engelske bokkonstnären Eric Gill framför allt verksam under det tidiga nittonhundratalet. Trist nog, för typografin, Eric Gill har nu mest gått till historien som en person med  sällsynt liberal syn på pedofili och allmänt erotiskt förhållande till den trängre familjekretsen. Synd på ett bra typsnitt som flera organisationer slutat använda sen Eric Gills eskapader blev kända för några år sedan. En liten parentes bara.

   Det finns två andra välanvända typsnitt att uppmärksamma. Times och Futura. Två typsnitt som trots sina uppenbara kvaliteter blivit lite missuppfattade i sin användning och historiska rötter. Times, sedermera Times New Roman blev Microsoft Words standardantikva, men med kännedom om hur ett standardiserat A4-dokument med radlängd bortåt hundra tecken ser ut, och Stanley Morrisons uppdrag och intention var, nämligen att skapa ett nytt typsnitt för tidningen Times som skulle klara av den nya tekniken rotationspressar med dessas krav hur tryckfärg och pappersbana interagerar, och att dagstidningar sätts med smalspalt, sällan mer än 45-50 tecken kan man förstå att Morrisons tankar inte klaffar helt och hållet med Microsofts.
   Vad gäller Futura, ritat av Paul Renner och introducerat i Bauhaus 1928 har kommit att bli synonymt med stil, klass och modern sparsmakad elegans ritades när den tyska Bauhausskolan var som mest sprittande med typografiska experiment som i dåtidens typografiska värld nog betraktades som halsbrytande.

x-höjd är avståndet mellan baslinjen som tecknet står på och en tänkt linje i höjd med gemena x. Avståndet mellan baslinjer styrs av hur höga uppstaplarna är, och hur långt nedstaplarna sticker ner. det ska finnas tillräckligt med utrymme så att nedstapel inte krokar i uppstapel på nästkommande rad och lite till, så att ögat kan särskilja raderna och få en bekväm och ostörd retur till raden under. Med baslinjen som hjälp kan man linjera bilder på ett snyggt sätt i uppslaget. Men det tar jag nästa gång.

2024-05-30 18:01   per-erik åström

Wow Gunnar!, tack för kunskapen. Och Eric Gill kan gärna få brinna i helvetet.
/per-erik

Svar från mombasa 2024-06-03 10:31

Tack! det finns säkert en krets i helvetet för Eric Gill och hans gelikar.
/Gunnar S

2024-05-30 19:58   Fredrikpersson

Säger också Wow! Intressant läsning. Tack för att du delar med dig av dina uppenbarligen goda och omfattande kunskaper på området!

/Fredrik

Svar från mombasa 2024-06-03 10:32

Tack. Visst är det intressant och något man kan fördjupa sig i länge.
/Gunnar S

2024-05-30 22:16   Anders F. Eriksson

Intressant som vanligt, och kul att få lära sig mer om typografi :)

Personligen ser jag inga problem att använda Gill Sans, då upphovsmannen ändå inte har någon glädje av att jag (eller någon annan gör det).

Svar från mombasa 2024-06-03 10:35

Tack! Hoppas att det kan bidra till allmänbildningen. Om Gill är jag lite kluven.
/Gunnar S

2024-05-31 09:06   Måns H

Verkligen intressant genomgång!

Som handritande arkitekt en gång i tiden så textade man mellan två tunna stödlinjer. En vad jag nu vet heter baslinje och en 3 mm högre upp. Bara versaler utom mm för millimeter.

Jag apade efter Peter Celsings snygga G. Det var lite förenklat genom att stapeln eller vad det nu kan heta nere t h på versala G bara var vertikal, inget invik. Som på Lucida Sans ungefär.

Nuförtiden skriver jag mest med Times New Roman och rubriker i Arial. Det är av gammal vana, det var ungefär vad datororerna erbjöd då dom kom och jag vande mig.

Ett tag hade man eget brevpapper och egna visitkort. Då hade jag Lucida Sans som typsnitt och lade ner avsevärd tid på att finjustera alla mellanrummen.

Behöver förresten byta visitkort, Telia tar bort min fasta telefon i morron. Visitkortet har varit bra att ha då man är ute och plåtar och nån undrar. Kanske funkar än idag.

Svar från mombasa 2024-06-03 10:38

Tackar! Stapeln du är ute efter kallas sporre. Den raka modellen i versalt G är en typisk detalj för Helvetica. Såna där detaljer man letar efter när man vill identifiera ett typsnitt.
/Gunnar S

2024-05-31 22:59   mombasa

Tack alla! Foto är en saknmen den dräkt som den ska ikläda sig är ine oväsentlig. Som skräddarens stygn.
Det du är ute fter Måns kallas för sporre. Och, som alla självutnämnda magnifika… det finns en cirkel i helvetet för er också, Eric Gill.