Mellan hägg och syrén och lite typografi

Nattens regn sköljde undan häggmispelns moln av vita kronblad. Gökärten blommar och vi skördar skogslök som vi steker i olivolja och strör lite flingsalt över. Allting blir gott om man gör på det viset, det verkar vara tv-kockarnas mantra. Och helt apropos, läser jag inte ett inlägg och en tråd om det där med koldioxiden som livets gas på Facebook. Vad missade skolans NO-ämnen? Fotosyntesens  alla komponenter må vara komplicerat men grundförståelsen borde vara enkel. Och var tog Elsa Widding vägen? Sånt kan man tänka när ”Den blomstertid nu kommer” är bokstavligt och bedövande smärtsamt. (Och att en solig dag kan tillbringas inomhus med såpskurning av golv. Med lite korsdrag torkar golven snabbt.)

Men nu ska det handla om hur man kan tänka om hur man sätter text på en sida eller ett uppslag i en bok. Nån därute som funderar på att göra en fotobok kanske. Bilderna är säkert inga problem med men texthanteringen kan kanske vara hjälpt av några råd. Jag börjar med sidans format. Satsytan placeras så att marginalerna, sidhuvud och fot ”knuffar in satsytan i formatet. Då tänker man optisk mittpunkt. (Den som vill utnyttja tankar om gyllene snittet är inte helt fel ute men hur det förhåller sig är i detta exempel överkurs. Och hur ska man då tänka runt texten, som oftast är oundviklig även i bilderböcker och följaktligen fotoböcker?
   En rad bör hålla sig inom 60-70 tecken, inklusive blanksteg. Att den ska göra det har med läsförståelsen att göra. Det blir då såpass långa rader att läsaren förstår innebörden i en rad och kan koppla samman den med nästkommande rad och att radens längd kan uppfattas av ögat utan att behöva flacka från start till radslut. Ögat ska också med lätthet kunna vandra från rad till rad. Därför behöver avståndet mellan raderna vara tillräckligt stort, dock inte för stort, så att ögat obehindrat hittar tillbaka till vänstermarginalen och nästkommande rad. Radavståndet som också kallas för kägel kan varieras men bör helst vara 120% av typgraden. Typens grad är måttet på bokstavstecknets höjd uttryckt i punkter. En punkt är 0,3528mm (picapunkt) eller 0,376mm (didotpunkt som numera inte används i sättning). Så praktiskt uttryckt, en text satt i 10p behöver ett kägel på 12p eller tio på tolv som man uttrycker det. Återkommer till det i nästa blogg.

Ett ganska vanligt misstag är att använda för stora tecken i tron att det blir mer lättläst på det viset. Office Word-normen använder 12 punkter som standard oavsett typsnitt. Radlängden är dessutom över nittio tecken, oftast mer. Men det här är en kontorsnorm som utgår från A4-formatet. Det skulle faktiskt gå att krympa en sådan sidas text till tio punkter och få luftigare marginaler och samtidigt också krympa radlängden. Prova den som vill.

Slutligen den här gången; rak vänsterkant, rak vänster och höger, utsluten som det heter kan man fundera över. Textintensiva publikationer sätts gärna med utsluten text (eng. justified) medans en fotobok med färre och kortare texter kanske hellre sätts vänsterställt. Vill man sätta text i tvåspalt väljer man utsluten. Bildtexter sätter man för övrigt gärna högerställt så att högerkanten linjerar med bildens högerkant.
Fortsättning följer. 

2024-05-27 10:05   bildsten

Det här utvecklas ju till en snabbkurs i grafisk formgivning. Läser med intresse. Läste f.ö. Akke Kumlins bok för väldigt många år sedan.

2024-05-27 15:21   Lena Holm

Tack för matnyttig information. Seriffer i tryckt löpande text (i alla fall på papper) och sans serif på skyltar eller i power point, eller? Åtminstone det senare brukar jag tillämpa i alla dessa presentationer som man nu förväntas ha som lärare. Men enbart kortare bildtext i en fotobok, hur ska man tänka då? Att bildtexten skulle vara högerställd känns konstigt, nu måste jag kolla i några professionella böcker. I vetenskapliga (naturvetenskapliga) publikationer är bild/figurtext alltid vänsterställd.
Hälsningar Lena

Svar från mombasa 2024-05-27 19:47

Tack och kul att det gillas. Seriffer eller antikvor som vi säger i löpande text generellt och sanserif i skyltar, rubriker och liknande. Hur man kan tänka i fotoböcker får jag återkomma till, det är ett intressant ämne för oss på FS.
I en vetenskaplig publikation är typografisk konsekvens viktig och där sätter man mycket riktigt bildtexter vänsterställda. I fotoböcker med mer lyrisk framtoning kan man göra annorlunda. Men det handlar väldigt mycket om en fingertoppskänsla och inlevelse i text och bild.
/Gunnar S

2024-05-27 20:20   Anders F. Eriksson

Intressant!

En betraktelse i sammanhanget är att din (och andras texter) visas sanserif på översiktssidan med bloggar, medans i själva bloggen och kommentarerna blir det serif (om inte författaren väljer annat) :)

Svar från mombasa 2024-05-27 22:30

Ja visst är det så och helt i linje med typografisk tanke och mening. Men precis, man kan välja sanserif även i löpande text. Det finns några saker man bör tänka på då, men det får jag återkomma till i nästa blogg.
/Gunnar S