Mellandagar. Och sen, oxveckorna.

En intressant blogg från Bengt Björkbom och en intressant länk. Det är mycket Bourdieu i den. Om analogt foto alltså. Det finns mycket att hämta ur teorierna, även om vetskapen om teori inte står särskilt högt i kurs i dag när polarisering och brösttoner dominerar diskussionen oavsett vad det vara månde. Ja, kanske inte här på FS så klart.

Den övre bilden skulle kunna vara en analog bild, men ett vant öga ser nog de digitala spåren, även om metoden att kringgå den lite smetiga digitala gråskalan går att runda med lite mer kontrast. Kurvverktyget är oöverträffat såväl här som där. Den undre bilden, en beställning av en mera studiomässig bild av skeppet i fönstret skulle vinna på mer av digital teknik för just den här genren, produktfoto och liknande gynnas verkligen av den digitala tekniken. I den här bilden kan man se några brister i skärpan, ett ”analogt” objektiv med fyrtio år på nacken levererar kanske inte just den där eftersträvansvärda skärpan hela vägen. Väl medveten om att det kan finnas brister i ögat bakom okularet också. Ljussättningen kan väl närmast beskrivas som redovisande. En lite skrynklig linneduk får associera till segel, förmodligen en fungerande berättarkomponent.