Bokeh

Törs man skriva något om bokeh? Det är uppenbarligen något eldfängt och det finns uppenbarligen vissa fotografiska frågor som så att säga ruskar om. Vilket är ganska kul.
Men bokeh, som inte uttalas eller skrivs bokéh, vad finns det att tycka om det? Att det rent tekniskt har att göra med brister i objektiv, vare sig de har uppstått genom konstruktionsmissar, skador hos det enskilda objektiven. Eller i kombination med kamerorna. Eller en önskad effekt av lämpligt antal bländarlameller kombinerat med en tillräckligt stor bländaröppning. 


   Men nåt intressant runt begreppet bokeh är kanske mer kulturellt än tekniskt.
   Förr i tiden nöjde vi oss med skärpedjup som kunde vara kort eller långt, allt på en glidande skala. Och vi konstaterade att skärpedjupet hängde intimt samman med objektivets brännvidd och inte minst, med vald bländaröppning. Men i början av tvåtusentalet dyker ett nytt begrepp upp. Bokeh. Från Japan dessutom. Ett ord för just det där med oskärpa på vissa ställen i bildutsnittet. Och kommer något från Japan bör man haja till för något som är utmärkande för japansk kultur är den här förfiningen med inslag av icke instrumentella inslag. Ja, vare sig det är att komponera en bukett, anlägga en trädgård, koka te, vika papper så nog finns det en aningen högre form av sådana verksamheter i japansk kultur. Så även oskärpa. Om det här har något med shintoismens påverkan vågar jag mig inte in på, det finns kanske någon religionkunnig därute i FS.
   När bokeh når västerlandet så händer det som så ofta. Man analyserar, sorterar oskärpor, bokeh, i olika sorter och härleder dem till teknikaliteter. Och döper om fenomenet till bokéh. Lite grann av appropiering som det talas så mycket om.
   Redan i Photoshop 3.0 fanns flera filter som kunde åstadkomma nåt som liknade bokeh. Inte lättanvänt.
Ett försäljningsargument numer är som bekant att ett objektiv levererar en ”krämig bokeh”, underförstått att objektivet har tillräckligt många bländarlameller.

Jag måste nog erkänna att det japanska aningen mer relationella förhållandet till bokeh faller mig mer i smaken. Bokeh är något subtilt i bildberättandets verktygslåda. ( Och sen är det den där frågan om vilken kameratyp som är mest skickad att hantera kort skärpedjup. Något att återkomma till.

Inlagt 2023-09-29 19:29 | Läst 1816 ggr. | Permalink
[rant]
Ursäkta, men hela debatten är ju rent infantil. Det är inget nytt, oavsett om man har använt just själva begreppet bokeh, båkke, boké osv. Det är bara att titta på vad Nikon höll på med i början av 90-talet med autofokusobjektiven 85/1,4 och 105/2 DC och 135/2 DC - objektiv som i hög grad fokuserar just på hur oskärpan ser ut, oavsett vad man väljer att kalla saken. Man kan jämföra med samtida makroobjektivet 105/2,8 som rent krasst sett inte alls har särskilt snygg oskärpa, men det syns inte så mycket om man använder det för huvudsyftet. Med 105/2,8G VR blev det dock betydligt bättre på just den punkten.

Är det någon som tror att konstruktören av det klassiska 105/2,5 inte brydde sig alls om hur oskärpan såg ut, och att ingen köpare brydde sig? Det tycker jag faktiskt inte bär trovärdighetens prägel. Samtidigt är det givet dess ålder är fånigt skarpt. Sedan är det inte lika perfekt som en helt ny konstruktion, men det är ju inte att vänta heller.

Att gapiga eventuellt västerlänningar inte förstod förträffligheten, eller att använda ord direkt nedstigande från japanska, må vara en annan femma. Eller att många blir så till sig i brallorna att de ska ha maximal oskärpa oavsett vad. Vi hade för några år sedan skämten om "Toneh" när Tony Northrup gick lös med 50/1,2 till RF med autofokus i video, vilket blev rent löjeväckande.
[/rant] ;)
syntax 2023-09-29 20:38
Håller med fullständigt. Debatten bestod på grund av en viss person av "Blameh".
Svar från mombasa 2023-09-30 17:13
Hej. Jag skulle nog hellre se det som en diskussion eller dialog snarare än debatt. Lite grann av ett kunskapsutbyte.
105/2.5 är ett fantastiskt objektiv som står sig än i dag. Är lycklig innehavare av ett.
/Gunnar S
Vad många inte har förstått är att bokeh som begrepp har att göra med egenskaperna i ett objektivs oskärpa. Så fort det finns en synbar oskärpa i en bild kan man börja beskriva oskärpans kvalitet och egenskaper. Inte svårare än så.

Jag ser ofta folk resonera att om ett objektiv har som största bländare f/1,2 så blir det en massa bokeh om man fotograferar vidöppet. Det blir mer oskärpa att beskriva och kanske lättare att identifiera dess egenskaper. Men mer bokeh blir det inte.

Att ett objektiv tecknar oskärpa på ett angenämt sätt är väl trevligt men av helt underordnad betydelse för det slutgiltiga fotots kvalitet. Enligt min uppfattning och erfarenhet.

Gunnar, jag tror inte att det är så lätt att bara smacka på med fler bländarlameller. Men det hjälper nog. Viktigare är andra saker och så handlar det också slutgiltigt om en dos personlig smak.

Uttalet lär vara som man uttalar de första stavelserna i de engelska orden ”bottle” och ”kettle” enligt en engelsman boende i Japan.

Mvh
Fredrik
Svar från mombasa 2023-09-30 17:20
Ja det ska nog skrivas med grav accent, bòkeh. En snygg oskärpa är ju inte bara ett resultat av objektiv och kamera. Nån måste sätta skärpan och utnyttja brännvidd, bländare för att det ska bli ”snyggt”.
/Gunnar S