Om att fotografera gips

Inte sällan förleds man till tron att modern teknik löser problem. Men hur ofta skapar inte modern teknik problem. Känns det igen?
Härom dagen gjorde jag ett test av två objektiv (ett sätt att fördriva tiden kanske) ett Meike 12/2.0 helt manuellt och ett Fuji 23/1.4 som jag körde helt manuellt. Resultatet blev under förväntan, även för Fujin som jag håller för ett kompetent objektiv på alla sätt och vis.
    Vad jag inte tänkt på var alltså att jag nu har nya glasögon sen en vecka tillbaka och att dioptriväljaren inte justerats. Jag skyller inte på någon annan än mig själv. Men i alla fall... Men, en annan grej slog mig och det är något en analog fotograf sällan plågas eller plågats av, jag tror inte ens det finns där. Vad en liten digital kamera kan ställa till. Jag plåtar med en Fuji Xpro2 som jag känner förtroende för (även om den har lite för många inställningsmöjligheter, det tar tid att koppla bort en del av dem). Jag använder nästan jämnt A-läget, jag väljer bländare och med ett autoISO som går att ställa högt så kan man nog säga att kameran sköter sig snällt och bra. Inte så sällan använder jag hyperfokal metod som oftast fungerar lika bra nu som på den analoga tiden. 
   Att manuellt sätta skärpan på vita kontrastlösa ytor som till exempel gips och liknande är inte lätt (oavsett nya glasögon). För att hitta skärpa behövs något som kontrasterar, en liten fläck, kontur eller nåt sånt. Xpro2 har som flera andra kameror en funktion som ska underlätta manuell fokusering, en slags digital mikroprisma som indikerar var fokus ligger. Det funkar rätt bra, särskilt med lite mindre bländare men knappast på största bländaröppning då mycket avgörs var skärpeplanet ligger. Kortfattat uttryckt, med bländare 8 fungerar "microprismat" men behövs egentligen inte. På bländare 1.4 fungerar den inte, där den faktiskt skulle kunna göra nytta. Med kraftiga vidvinklar är det ingen bra metod om man så säger. Nu kommer nån teknikfantast säga fasdetekterande. Och vad svarar man på det? Jo. Kanske det. 
 Bilden ovan är tagen med 23/1.4 med största bländaröppning. Nån som ser var skärpeplanet ligger? :-)

Lite musik på fredagskvällen https://youtu.be/r2GTvVIgs24 kanske. Matti Andersson den oförtröttlige accordeonistens musikjulkalender 2022. 

2022-12-02 20:46   Sven Blomquist

Mycket mer text än jag orkar läsa! Sorry.

Svar från mombasa 2022-12-02 21:11

Det var tråkigt, men lyssna gärna på Matti och Mats Bergström. Lite lagom upppiggande en fredagkväll.

2022-12-03 11:33   syntax

Jag plåtar analogt, och har fått behålla ungdomen skarpa blick. För mig är det sällan problem att hitta skärpan vid 1,4 - där det behövs, som du skriver.
I alla fall en väldigt snygg bild med fin komposition.

Svar från mombasa 2022-12-03 20:07

Tack för bildomdöme. Analoga kameror har ofta betydligt bättre sökare och skärpeindikatorer än den nya digitala som ofta förlitar sig på elektroniska lösningar vilka inte alltid fungerar. Just elektroniskt genererade microprismor visar rätt tydligt den digitala processens problem att efterlikna något. Microprismor i en optisk sökare som exempelvis i en Nikon F är något annat. Jag har själv inget större problem med att hitta skärpan med analog utrustning trots påbörjad konstaterad makuladegeneration på vänster öga men det är ju höger öga som får jobba med sökaren.
/Gunnar S

syntax 2022-12-03 21:05

För mig finns det ingen sökare som går upp mot en bra spegelreflex - verklighetssökaren, som jag kallar den. Jag tittar nyfiket i varje ny digital sökare jag springer på, men hittills har jag blivit besviken. Ingen har en chans mot verklighetssökren i en ESR-kamera.

2022-12-03 12:29   gorred

Fast hur viktig är skärpan? För mig är det är bra bild där jag mer tittar efter ljus och skuggor än efter var skärpan sitter, eller skärpedjupet. 😎
//GöranR

PS: Musiken sitter som en smäck, inte minst hos en dragspelsmusiknörd som jag.

Svar från mombasa 2022-12-03 19:58

Jag är normalt inte så intresserad av skärpa. En snygg oskärpa är ofta en mer intressant berättarkomponent men samtidigt vill jag att min kamera ska vara min lydiga tjänare och det tycker jag inte det här med digitala microprismor bidrar till.
Mattis dragspelskalender är kul, idag var det Camille Saint-Saens. Och du har förstås noterat att det blir en ny dragspelslucka varje deg fram till jul.
/Gunnar S