Strömholm igen

Det blev en sväng på Nationalmuseum i helgen, Christer Strömholms Parisbilder och konstnärsporträtt. (kommer man efter två blir det lite billigare entré, vilket får en att osökt tänka på den nya regeringens musei-inträdespolitik. ytterligare en sak att återkomma till.) Det är mycket bilder och inte de mest visade bilderna ur Strömholms oeuvre vilket är extra intressant. Snyggt hängt också. Den parallella utställningen med Vasaris teckningssamling har ett intresse den också även om kopplingen renässansteckninger och Paris på femtiotalet känns lite långsökt. Man måste inte se bägge.
Utställningskatalogen till Strömholm är dessutom väldigt välgjord och bilderna i frekvensmodulerat raster är en fröjd att bläddra kring i. Och man slås av hur tryckteknik och bildåtergivning har utvecklats under de senaste digitala decennierna.