Några tankar om pictorialism.

Pictorialism vs straight photography är en diskussion som bör dyka upp emellanåt. Den är nyttig. Inte för att fotovärlden kommer att uppnå något som ens liknar ett consensus. Men ändå. Historien är viktig. Den kan kanske om inte annat vara en hjälp att vässa det egna bildtänket, oavsett vad man för stunden har sin håg till.
När pictoralismen i första halvan av nittonhundratalet förpassades till reproduktionernas och hötorgskonstens trygga värld hände det i en tid när den fotografiska tekniken stod i full blom. Snabbare material och utrustning. Möjligheten till ett straight photography i alla situationer. Mer lätt hanterligt för både yrkesverksamma som för fritidsfotografen. Massbilden inte att förglömma. ("You press the button-we do the rest.") Men skillnaden mellan de olika förhållningssätten är ju inte enbart teknisk, den är framför allt en skillnad i hur och varför man ens vill berätta något. Inget konstigt i det. Men visst är det intressant att idag när jag som  fotograf vinnlägger mig om att plocka ut jpg direkt ur kameran och publicera direkt så är det en berättarteknik i sig. En process, eller snarare en icke-process i syfte att tillföra bildens något till bildens berättelse.
   Idag i pictorialismens "andra våg", den som hämtar sin näring ur den digitala bildens möjlighet att redigera, där redigeringen mer än en gång passerar manipulationens gränser är det inte bara det fotografiskt medvetna språket, om man får uttrycka det så, utan även massbildens uttryck och möjlighetsbatteri som sätter ribban. 
   Parallellt med en ny piktoralism, postmodern om man vill kalla den så, lever och frodas den gamla piktoralismen, den med rötter ända ner i artonhundratalet, i nationalromantiken, i oljetryckens reproduktionsvärld. Den oförargliga bilden. Här finns det säkert anledning att vara på sin vakt, det är i den här bildvärlden mycket av populism, värdekonservatism och kulturkonservatism simmar.

( Det roade mig att ta en bild från gårdagens vandring i ett orangeri och dra den genom ACR och Photoshop, dock utan att dra för mycket i alla nödvändiga spakar. Det går visserligen snabbare att göra det i Analog Efex pro men roligare att mixtra lite själv. Och spara proceduren som ett makro. Som kanske kan komma till användning nån gång. Men attans också att det inte finns ett riktigt mörkrum i närheten.)

Inlagt 2021-11-12 17:34 | Läst 1534 ggr. | Permalink
Intressant ämne!
Historia är viktigt!
/B
Svar från mombasa 2021-11-14 12:05
Hej. Ja visst är historia viktigt och det finns nog många trådar att snurra vidare på utifrån piktorialismen. Det får bli en sväng till Moderna nån gång i veckan.
/Gunnar S
Mycket intressant text och väldigt spännande bild.
Hälsningar Halina
Hej och tack. Just nypiktorialismen, om man får kalla den så är intressant att fundera runt. Den är ju så att säga väldigt mycket av de bilder vi omger oss med.
Bilden är tagen i Botaniska trädgårdens orangeri i Uppsala. Jag har sett nån liknande bild nån gång och det var nog den som dök upp i "sökaren" just då och där.
hällsningar Gunnar S