Svart eller färg. Behövs det mer än en färgton?

Häromdagen bjöd knappast på färg. Grått skulle nog många sagt men sanningen var nog snarare ett antal nyanser av brunt. Men jag valde  svartvitt i stället och tänkte på hur olika svärta man kan få beroende på vilka pennor och mjukhetsgrader man väljer. Och papprets gräng, bulk och yta inte att förglömma. Liknande möjligheter finns i fotografiet, om än helt andra verktyg och förfaringssätt.

Bilden och kanske särskilt fotografiet är något av ett  kärl som kan fyllas med betraktarens minnen, associationer, tidigare erfarenheter och upplevelser. Där bildmakarens uppgift blir att orkestrera denna betraktarens väg in bilden. Men där tecknandet och måleriet redan från början anger att detta är något av handen skapat, så har fotografiet fortfarande sin roll av att vara det ställföreträdande ögat.

Landskapsbilder, naturbilder, stilleben, miljöer kan beundras för sina estetiska kvaliteter i det att de är tekniskt framstående, komponerade efter principer, utnyttjar särskilt omtyckta färgackord. De kan beundras tack vare sina förmågor att väcka de privata minnet, med andra ord, den privata kontexten. Bilden är en beskrivning, en anvisning till betraktaren, varsågod, skapa din upplevelse.

Men vad behövs för att en bildens riktning ska gå mot djupet? I riktning mot något som griper tag? Som griper tag mer än en privat kontext? Bilder som skapar gemensamma tolkningar, eller åtminstone konnotationer vi känner att vi delar med andra.
Kan det vara så att det behövs en blick, ett par ögon i bilden. Ögon som i stunden kanske inte tittar på oss, men som i vilket ögonblick som helst skulle kunna se. Jag ser dig. Du ser mig.
Jag bläddrar i Gunnar Smolianskys bok Barn. Ett mycket bra exempel på öga möter öga tycker jag.

2021-01-11 21:40   mombasa

Hej
Jag råkade radera din kommentar! Så tråkigt. Men visst var Smoliansky en fin fotograf och just med den där lite speciella känslan för det lilla formatet. Jag bläddrar då och då i Barn-boken. Den är väldigt tät.
Och visst är det så att har man stått med fingrarna i framkallningsskålarna så har man nog en viss känsla för det där svartvita. Men jag är ändå nöjd över den digitala utvecklingen.
Ha det gott!
Gunnar S

2021-01-11 22:45   jerrysoderberg

Hej Gunnar
En text jag tyckte om. En grafisk bild som skänker lugn.
Jag vet inte om alla förstår det där att känna igen sig i bilden.
En del bilder jag gör/vill göra är av den arten som jag drömmer mardrömmar om. En människas onda leende eller en plats jag är rädd för. Miljöer som väcker osäkerhet, som jag inte kan identifiera mig med. Sånna bilder är spännande men ger inga likes. Många ser dessa som fula....de har inget att referera till... Åter betraktarens värdering i bilden. Bilden är trots allt bara en bild.
Ha de gott och tack för trevlig läsning.
Jerry

Svar från mombasa 2021-01-13 14:52

Hej! Tack för din respons. Du pekar på en annan intressant sak med bildtolkningen, det där med vacker eller ful bild. Allt så klart i betraktarens eget öga. Och det att responsen idag oftast reduceras till ett like eller otolkbar tystnad. En hel del beror så klart på hur bilder idag publiceras, ibland sekundsnabbt, men ytterst sällan genom traditionella medier som trycksaker och annan massmedia. Arenan idag heter sociala medier, klickmaskiner. Och i den verkligheten där yta premieras hamnar de "fula" bilderna eller de som kräver en viss ansträngning av betraktaren i skymundan. Kanske inte här på FS där bildmedvetenheten sannolikt är anmärkningsvärt hög.
Men det är ändå gott att de här bildanalytiska diskussionerna dyker upp i olika bloggar här på FS.
Ha det gott
/Gunnar S