Ännu lite mer om bildanalys och en glidning in i politik

200509

Redan. Lövsprickning. Häggmispeln blommar. Lövsångaren har kommit. Och visst drar morkullan över taknocken varje kväll. Och jag får kalibrera väderstrecken på tomten. Om vad som faktiskt är norr.

Om bildanalys i skolan. Det finns realiteter att ta hänsyn till. Att bildämnet fortfarande betraktas som ett praktiskt-estetiskt ämne. Och har en kursplan och bedömning som inte står i förhållande till timtilldelningen. Vad det blir är upp till den lokala bildläraren, den lokala skolledningen som har rätt att bolla lite med timtilldelningen. Kommunal nivå. Skolverket. Departementet. 
   Så det är därför jag hävdar att bildanalysen och den kompetens som behövs för detta ska spridas till fler lärarkategorier. Att en biologilärare faktiskt vågar ställa frågan utifrån ett bildanalytiskt synsätt, ”vad är det vi ser i den här bilden? Hur kan vi tolka den?”
   Jag har försökt. Och jag har arbetat med kollegor som verkligen haft den ödmjuka tanken att det här är något som behövs i skolan. Att man inte kan ta bildläsning för given. Att det behövs en ingång, verktyg och beredskap i att läsa och förstå bild.

Och hur var det då med bilden i det förra inlägget? Det handlade om att hitta bildens konnotationer och utifrån det bildens kontext. Hur gick det? Muskler, inga ansikten, färgade, träning, gemensamt. Vilken konnotation pekar det på? Om jag dessutom planterat en liten riktning tidigare i texten där jag berättar att jag tittar på Leonard Freeds bilder ”Black in white America”.

   Jag är nog inte helt fel ute om jag med den här bilden pekat ut en riktning mot segregation, ungdom, arbetarklass, skola, kanske rent av ungdomsfängelse, vem vet vart betraktarens bildtolkning tar sin ände.
  Men så är inte fallet. Vad bilden föreställer står skrivet i betraktarens öga. Men berättar jag vad bilden egentligen visar har mitt, sändarens kontext satt tolkningen på sin plats. Bilden föreställer en grupp nyanlända ungdomar som i svensk skola tränar sin fysik. Och de gör det med stor glädje och nit. Ett sånt bildpåstående kan förmodligen i vissa kretsar uppfattas som provokativt och inte förenligt med den samhällsbild som man helst vill förfäkta.

   En bild och läsningen av en bild är ett spel mellan sändare och mottagare, just den växelverkan som kallas kommunikation. Så en bild kan bli politisk i det att den hävdar en åsikt, låt vara subtilt. Frågan är hur alert mottagaren är, den som i vissa sammanhang är den som sätter ribban, gränsen för ett öppet samtal?

Nyss kom regnet och det gillar vi.

2020-05-10 21:46   nyanders

Kul det här med bildanalys, jag har aldrig tidigare tänkt i de termer som du använder. Men jag tolkade bilden rätt när du visade den i ett tidigare inlägg. Det som fick pusselbiten att falla på plats var det som finns i nästan alla svenska skolors gymnastikhallar, handbollsmålet som syns i höger bildkant.
//Anders

Svar från mombasa 2020-05-11 10:45

Bra där! Det blir mer än väl godkänt :-)
Att hitta alla tänkbara denotationer som kan bidra till tolkningen. Huruvida det finns handbollsmål i amerikanska ungdomsvårdskolor låter jag vara osagt, men jag tror inte det är särskilt vanligt. Om man nu överhuvudtaget spelar handboll.
Ha det gott
Gunnar S

2020-05-11 15:47   gorred

En bild säger mer än 1000 ord sägs det. Men de orden finns en oändlig variation på, där mycket, om inte allt är skrivet i betraktarens öga. Intressanta tankar.
//GöranR

PS. Kom att tänka på för flera år sedan, i en annan tid och med en annan politisk situation i Sverige så sades det: Carl Bildt säger mer än tusen ord. Jag tror inte att det är så stor skillnad egentligen, även om det var ironi....

Svar från mombasa 2020-05-11 18:51

Ja visst kan bilden det, men, då halkar man snabbt in på det där med redundans och entropi med bilder som säger väldigt lite av olika skäl. Det finns kanske för få denotationer för att bilden ska berätta, eller, vilket inte är helt ovanligt, bilden innehåller för många motstridigheter. Till exempel när bildens denotationer inte stämmer med bildens kontext, det som bilden förväntas berätta utifrån sändarens perspektiv.

Men jag tror att det är viktigt att man utgår ifrån mottagarens magkänsla, som förvisso kan utvecklas och förfinas om man uttrycker det så.
Ha det gott!
Gunnar S