Om bildjournalistik och dokumenterande bilder
Men först lite grann om dagsformen. Nordväst och snorkallt. De vita prickarna man möjligen kan se i det blå är en en av många alfågelflockar som nu flockas i Svartlögafjärden. Alfågelsången hörs inte eftersom vinden blåser bort den. Men det är rätt gott ändå. Och såg och hörde jag inte årets första tranor passera förbi, med halsarna sträckta mot norr. Lite fjäril och blåsippa blir det också. Och nog rör det sig i myrstacken också. Men nu skulle det inte handla om det.
Eugene Richards, är han bekant? Jag läser, bläddrar i hans bok Below the line-Living Poor in America. Svart vitt, dokumentärt med ett kontext där texten (Christiane Bird) leder berättelsen framåt och bilderna ackompagnerar. Alldeles oavsett, det här är amerikansk journalistik från 1980-talet, om ett fattig-amerika som uppenbarligen är bestående. I ett land som nu styrs av en pajas. Och en fullständigt ickefungerande ”social welfare”. En bok som för tankarna till Jacob Holsts Amerikabilder och lite grann också till Leonard Freeds Black in white America.
” Gene Richards lineage of photographic tradition is an amalgam of Lewis W Hine, Dorothea Lange, W Eugene Smith, and Robert Frank. Richards endurance, empathy, sympathy, and a genereus measure of integrity.
Cornell Capa.
Det är många som lyckats välja en coronaexil här på ön. Den lokala butiken gör nog en hacka. Det missunnar jag inte henne. Allorna samlas på fjärden. Gudingarna är först,beredda innan ådorna kommer. Jag väntar på rödhaken, tjäderklockan. Det mesta rullar på som det brukar.
(Jag var faktiskt tvungen att skruva ner det blå i bilden. Jo, så är det.)
Hälsn!