I köket möts världen

Jag har en god vän som förutom att han är en lysande accordeonist dessutom har att dras med en svårbehandlad blodcancer, så kallat myelom. Nu jobbar han med en skiva som handlar olika minnen, bland annat minnet av hans mor. Och i detta dyker också hans mormors sopprecept upp. Och nu tänker att vi är i Rovanemi mitten av femtiotal. Kålrot är en väsentlig ingrediens. Vi provlagar och uttalar oss om. Receptet ska finnas med i den booklet som kommer att hänga med skivan. Mat är viktig. Mat kan vara gemenskap. Mat är gränsöverskridande.
( Vem mer än jag hade inte  lite svårt att hålla sig för skratt när en partiledare härförleden hyllade pizza med rätt mycket kebab i en intervju, och i en annat sammanhang gafflade något om svenskhet, Ja, ni vet historien. Och se där! Blev det inte lite politik där också.)

2018-09-28 14:32   präntare

Snygg bild, trevligt kök sedan urminnes tider en naturlig plats för gemenskap. Hoppas kålrotssoppan smakade.
😁

Svar från mombasa 2018-09-28 17:48

Ja men visst. Köket är ofta gemenskap. Vi gjorde soppan eller grytan efter receptet vi fått. Kanske lite mindre kålrot, och kanske något lök, väl medvetna om att vi då kanske frångår det nordfinska till förmån för ett mera franskt bondkök. Metoden är oavsett en ”pot a feu”. Ha det gott!