Vad mera?

Jag läser i bloggar och på andra sociala media saker som ligger precis där jag själv funderar och tänker. Tänker vi kollektivt? Hur kommer det sig att våra funderingar så ofta sammanfaller i tid? Oavsett vad ämnet är? Man vill ju gärna vara avantgardet. Först på plan liksom.
Om bildens betydelse. Om fotografi som prestation. Om fotografi som minnesbild. Om fotografi som massbild. Många tänker tydligen om samma saker som jag.

För ett tag sedan gick jag ut i ett Cervantesartat korståg mot väderkvarnarna. Jag, en Don Quiote. I polemik runt  gatufotografins dilemma. Om en genre som lever med stora problem både vad gäller kvalitet och fotografiskt uppsåt. Och upptäcker då  att många fler när samma tankar. Jag tänker att skriva om fototävlingar och prestationer. Och, jo visst. Nog är en bloggare där och frågan är genomlyst och färdig. Jag tänker runt fotot som minnesbild, och genomströmmas inte bloggarna av fina reflektioner  och bilder från en svunnen tid? Jo. Och borde man inte tycka att, men det där skulle ju jag skriva om! Men så icke. Det är bara en bekräftelse på att jag tänker nog ganska rätt ändå. Det är en trygghet i att veta att andra tycker liknande.

 Ska jag jobba lite med båten. Och skura golven med såpa. Jag kanske tar moppen ner till Linken och fotograferar Adam och Eva. Och raserar stenkumlen. Lyssnar på lövsångaren. Sveriges vanligaste fågel.

Mitt i maj. Det är lite svårt att förstå att vara här ute på ön nu. Min andra övecka. Att vara här så länge känns som inne i sommaren. Men det är lite svårt att fatta att naturen är inte där ännu. Även om jag ett årets första humleblomster ( då tänker jag alltid på Sune Jonsson). Gökärten. Mycket violer. Annars är det vitsippstid. Och jag ser att ett par års flit med trimmer, lie och räfsa gjort sin nytta. Att skapa mager mark för att få fram blomsteräng. Man kanske skulle kalka lite också? Ringduvan bor i tallen. Han låter illa. Fast det tycker inte han. Eller hon. Vi tycker olika.
Det blir Instagrambilder nu. Det är det vackra. Våren som precis slår över i försommar. Vi har en värmebölja nu. Det borde vi inte ha. Nåt regn är inte i sikte. Så det blir inte de engagerande, berättande bilderna med socialt patos och kommunikation. Det blir blommande kabbeleka. För nån j-la bildordning ska det ju va på en blogg.