Sjunkande skepp

har vi sett då och då i vår lilla hamn. Såna här restaurangskepp är ganska sorgliga historier. Gamla nitade skrov, som i princip är uttjänta har fått överbyggnader, ofta i flera omgångar och utan  större insikter om hur fartyget egentligen borde se ut. Skrov från förra seklets början, överbyggnad från sent åttiotal toppat med verandadäck från tvåtusentalet. Att de förr eller senare sjunker är inte så konstigt.

Men det är inte så länge sedan man kunde se riktiga båtar här som gick spannmålstraden upp till kvarnarna vid ån. Det var Pavona, Sydfart och Larghetto  (ex. Östfart) som höll ut i det längsta. Sydfart var nog hon som la på haspen. Minns en grå oktobermorgon när hon tuffade söderut nerför ån. Hon gick på lätten och såg på något sätt märkvärdigt befriad ut.

Pavona seglar efter vad jag kan förstå fortfarande, välskött och Bristol fashioned  under nederländsk flagg.  Sydfart har tagits om hand av en intresseförening och är i goda händer. Hon lär vara Sveriges äldsta ännu seglande fraktfartyg. Östfart har haft  en mer brokig historia. Hon lär efter ett antal äventyr, konkurser, kvarstader med mera hamnat  nånstans i Afrika. Pavona

Och här lite grann om Sydfart

och slutligen lite grann om Larghetto

(Bildkvaliteten är inte riktigt på topp här. Scannade negativ  och bilderna togs aldrig i något direkt syfte att vara fotografiska mästerverk utan mer av kameran som skiss och kom-ihågblock . Jag använde bilderna till en serie teckningar som gick under titeln "Natt vid ån". men som skisser dög de i alla fall.)

2018-03-21 18:04   ehrsa

Trevligt med dessa bilder! De blir som historiska dokument från en tid som flytt..
Hälsn!

Svar från mombasa 2018-03-21 20:05

Hej och tack! Och ändå är dessa historiska dokument inte särskilt långt bort i tiden.

ehrsa 2018-03-21 22:06

Det är sant, det är inte så längesedan.. men tiden flyr verkligen iväg snabbt..
Hälsn!