Vidin
Vidin är vår näst sista hamn på resan och en av de äldsta städerna i Bulgarien. Den har en rik historia, men numera är det en avfolkningsbygd.
Vi får en brant landgång, men även jag lyckas ta mig upp där.
Som många ställen i de här trakterna har även Vidin en fästning. Baba Vida fästningen.
På sådan här historiska platser skulle det vara intressant om väggarna kunde tala och berätta sin historia. Fortet har även varit fängelse.
Det finns en legend som är knuten till den här fästningen. En bulgarisk kung som styrde över Vidin hade tre döttrar; Vida, Kula och Gamza. Före sin död delade han upp sitt rike mellan de tre döttrarna. Vida, den äldsta, fick Vidin och landområdena norrut till Karpaterna, Kula fick Zajecar och Timodalen och Bamza skulle styra över länderna västerut. Gamza och Kula gifte sig med alkoholiserade och krigiska adelsmän, Vida tyckte inte att deras liv var något att eftertrakta och avvisade alla äktenskapsförslag och förblev ogift och hon byggde sig en otillgänglig fästingen och tillbringade sitt liv där. En medeltida version av begreppet Iron Maiden/Järnjungfrun.
Finns en söt lekskulptur här som är älskad av alla barn i staden.
På håll tyckte jag att texten på den här byggnaden såg ut som ett stort E, men på nära håll såg jag att det var ett minnesmärke över kommunismens offer.
Vidin har även den längsta bron över Donau.
Dock en ganska lugn stad.
Hälsningar Lena
Vi hade fint väder under hela resan förutom en kort hagelstorm och åska.
Rävarna var tydligen barnens favoriter.
Fick fint solljus på bron på kvällen så den riktigt strålade.
Det där minnesmärket är nog det enda i sitt slag som jag sett.
En liten lugn stad såg det ut som.
MvH
Johnny
Tror att tiden då järnjunfrun regerade där hade varit intressant att få lyssna av.