Vi kommer till Pisa och träffar på ett par kaxiga herrar.
Det har varit mycket på radio, TV och tidningar om PISA den senaste tiden men det här är ett helt annat Pisa. Än en gång så handlar det om gränsdragning och krig.
Här slöts freden mellan Sverige, under kung Sigismund och Ryssland under tsar Fjodor, efter Nordiska tjugofemårskrigt den 18 maj 1595.
En intressant detalj är att dokumentet om den fredan aldrig ratificerades av någondera regent. Kung Sigismund befann sig i Polen och vägrade att befatta sig med svenska affärer. Tsar Fjodor dog 1597 utan att ha skrivit under och hans efterträdare, tsar Boris Godunov, skyllde på att Sigismund inte signerat dokumentet. Båda staterna genomförde dock sina skyldigheter.
Långt där inne i skogen finns en sten där bostävena SRS finns inristat, vilket står för Sigismund Rex Svecia.
Hade inte stigen varit så isig så hade vi nog tagit oss en promenad men att riskera stukade fötter där kändes inte mödan värt.
Jag försökte fota lite skägglav istället. Den fladdrade i vinden så det blev skägglav med rörelseoskärpa
På samma väg träffade vi på två kaxiga herrar. De hade tagit vägen som sitt revir och försökte övertyga varandra om vem som var starkast, vackrast och bäst. Visserligen är bilen ett bra gömsle men att fotografera genom en smutsig vindruta ger ingen vidare skärpa.
Bilen som säkerligen var ett större hot mot deras överlevnad upplevde de inte som något hot överhuvudtaget, men jag och min kamera var tydligen det största hotet för när jag klev ut ur bilen spatserade de iväg med högburet huvud.
Fast på andra sidan vägen tänkte de börja tuppfäktas igen. En bra skiljelinje hade de också.
Men så lätt blev de inte av med mig.
- Har inte du gett dig än, ser fasantuppen ut att säga.
Tupparna ledsnade på mig och gick till skogs. Jag gissar på att bråket fortsatte men där inne behöver de inte vara rädda för att bli överkörad.
Ha det så bra!
Hälsningar Lena
Tupparna var tjusiga och det var nog bra att de blev bortskrämde från vägen.
Återigen reste jag med dig på okänd mark och lite okänd historia lite kunde jag
otroligt nog.
Fortsätt ha det härligt
Gun-Inger