På ålderns höst
Reste inte så långt denna gång, bara till Jakobsberg för att hälsa på min far som just nu är på sjukhus där. Höst nu och han, kan man säga är på sin ålders höst eftersom han fyller 94 år snart. Klart att kroppen inte hänger med på samma sätt som förr, men på huvudet är det inget fel och hänger med i tekninkens under gör han gärna.
Bilden tagen med mobilkamera, Nokia N95
Men besöket där fick mig lite ur balans, hur förvarar vi våra gamla när de inte kan ta vara på sig själv längre. Är det så som även jag ska bo om ett visst antal år? Tanken skrämmer mig. Min far behöver, tack och lov, inte vara där så länge utan får nog komma hem redan i morgon. Men alla har inte sån tur. Visst, personalen är trevliga och gör nog så gott de kan, men ändå. Så deprimerande miljö.
/Gunnar
Vi betalar mer skatt och fler skatter numera, ändå så räcker inte pengarna till sjukvård, åldringsvård och skola.
Backa 30 år så hade vi en väl fungerande sjukvård med läkare som t.o.m kom hem på sjukbesök. Nu får du sitta i timmar på akuten om du blir sjuk.
Även ta egna försäkringar för att få någon vård alls.
Vad finns det kvar om 20-30 när vi behöver åldringsvård?
Det är inte alla gamla som har anhöriga som kan hjälpa dem. Tänk vad det finns många äldre som sitter ensamna.
Mvh Annika
Som min far sa, "Alla våra vänner har dött" och då blir ensamheten så stor.
Han har tidvis även bott på servicehus och det var rätt bedrövligt.
Nu hoppas vi han kommer i form igen och kan bo hemma. Hemtjänsten är inte mycket att hurra för , men så länge mamma orkar och jag kan supporta funkar det i all fall.
Mina föräldrar bodde i servicehus, där allt fungerade bra i början. Men så kom besparingsivern och det mesta av den hjälp de behövde försvann samtidigt som de boende blev både äldre och sämmre.
Min far bor kvar i samma hus som nu inte längre är något servicehus, utan bara ett hus där äldre bor.