Invigningen av Nadamfestivalen.
Äntligen är det dags för invigningen av festivalen, vi har tur som har våra sittplatser under tak, för regnet hänger verkligen i luften.
In tågar musikkår och soldater.
Det är pampigt värre när hela arenan fylls med folk och hästar.
Allt speakerljud är på mongoliska, så vi andra får gissa oss till vad som händer. Plötsligt rusar alla fotografer åt ett och samma håll, i alla fall de som förstår vad som ska hända.
Jag zoomar in platsen framför fotograferna och upptäcker att dit upp på scenen, har den mannen som jag strax utanför arenan höll på att springa omkull kommit. Då visste jag inte att det var mongoliets president som nästan snubblade över mig. Nu vet jag att mannen där nere i blå rock och hatt är presidenten. Han håller ett invigningstal.
In kommer en massa folk och jag får nästa en känsla av att vara på en OS-invigning när elden tänds. Klicka på länken här så kommer du till en liten filmsnutt. Elden tänds.
Flera drönare cirklar över arenan, tänk om jag fått ha med min där också. Men det är bara arrangörerna och TV-utsändningen som får det.
Det händer saker hela tiden och vi kan mest bara gissa oss till vad det är.
Det här förstår jag att det ska symbolisera den fermenterade hästmjölken. Hästmjölk hälls i sådana här skinnsäckar, varje gång någon går förbi den inne i Geren så drar man pinnen upp och ner några gånger. När den är klar har den samma konsistens som yougurt och är lika stark som öl.
Samtidigt paraderar olika figurer och skulpturer på löparbanan, de här under är bara en bråkdel av dem.
Det här är inte så svårt att förstå, utan det är berättelsen om renskötarfolken och deras liv.
En till filmsnutt här HÄR
Det händer saker hela tiden och mycket av det handlar om livet i Mongoliet, både nu och förr.
Varför de här dansar och skakar på trädet, vet jag inte men det mesta nere på arenan är både underhållande och fartfyllt.
Mera parader och det här ska nog vara från förr.
När det är dags för barnen att komma in så börjar det regna, en rejäl skur kommer. De som sitter utan tak får det rejält blött.
Men barnen är tuffa och genomför sitt program. De är utklädda till olika djur, de bruna är kameler.
Ut ur hästen kommer ett gäng med små brottare.
Som avslutas med att de använder de vuxna som dominobrickor. Effektfullt när de faller en efter en.
Nu är det dags för de olika yrkeskårerna att visa upp sig. Här följer några av dem.
Hela tiden är det musik, ibland även sångare. Då det är välkända mongoliska sånger så sjunger publiken med i.
När poppartisterna äntrar scenen så blir det riktigt fartfyllt.
Då dundrar ett gäng ryttare in i en väldig fart.
Förutom att rida fort så utför de konster på hästryggen.
Kameler måste ju vara med också.
Alla medaljprydda är ju för härliga, skulle vara intressant att veta vad de gjort för att få alla dessa medaljer.
Mödrarna får medaljer när de fött fyra barn, det vet jag.
När hela invigningscermonien är avslutad, då är det dags för brottarna att komma in. För nu börjar deras tävling och vi lämnar stadium för att åka iväg och äta lunch och se på hästkapplöpningen.
Mycket bilder blev det och ändå är det här bara en bråkdel av allt som var och hände. Det var verkligen en fantastisk upplevelse att få vara med på. Trots den rejäla regnskuren som kom så var ändå stämningen hög.
MvH
Johnny
Det var en känsla av att sitta på en OS-invigning.
Det var verkligen en invigning av klass, även vad jag kunde förstå en berättelse om Mongoliets historia.
Mycket bra.
Cook håller sig framme som dryck.
Ha det gott
Bob
Ja de där parasollerna retade jag mig på.
Måste ha varit en upplevelse av rang. Många fina bilder. Gillar bilden med alla paraplyer, den var lite extra i mitt tycke.
Daniel
Kommer man till Mongoliet så är det nästan ett måste att försöka pricka in den festivalen.
De är stolta över sin historia och läser den i skolan från första dag ända upp på universitetet.
Pompa var det verkligen.
Ja det var tur att jag inte lyckades lägga krokben för presidenten, hade nog inte blivit så populär där då.