Donaukröken

Donaukröken sägs vara det vackraste partiet som Donau flyter igenom.

Floden har  här grävt en djup dal som åtskiljer Börzsönybergen i norr från Visegradbergen i söder. En U-formad sväng i floden har skapats och den kallas för Donaukröken eller Donaus knä.

Vi flyter sakta fram och sätter oss uppe på soldäck och passar på att beundra landskapet.

Vi är på väg mot staden Esztergom som ligger i Ungern. Det är en av de äldsta städerna i Ungern, den fanns redan på romartiden.

Esztergom var den förste krönte ungerske kungens, Stefan den heliges, födelseort och var Ungerns huvudstad på den tiden.

Vi närmar oss nu den pampiga basilikan i Esztergom. Den är Ungerns största kyrka. 

Statyn bredvid kyrkan föreställer kröningen av Stefan den helige.

Esztergom ligger på Donaus högra strand, med den slovakiska staden Sturovo på andra sidan.

Kupolen, som bildar en halvsfär, ligger i mitten och har 12 fönster. Den är 71,5 m hög inuti, vilket gör den till en av de högsta kupolerna i världen.

Bron över Donau förstördes under andra världskriget och återuppbyggdes inte förrän 2006. Bron heter Maria Valeria.

Det är lördag så många ungrare är ute vid stranden, många fiskar. 

Med jämna mellanrum kommer det skyltar utefter floden, de visar hur långt det är kvar till Svarta havet.

Vad den här konstiga byggnaden har varit, vet jag inte.

Visegrád är en liten stad i Ungern och med sitt strategiska läge vid Donaukröken har den en rik historia.  

Staden är känd för lämningarna av ett renässanspalats uppfört av den ungerske kungen Matthias Corvinus  samt ett medeltida citadell. 

Citadellet var anslutet till det nedre slottet med en dalbarriär, som sträckte sig hela vägen till Donau och slutade där i ett vakttorn. Den medeltida vägen från Esztergom till Buda ledde genom dalens stängningsmurar, som stängdes av porttornet i norr och en port i söder.

Under kung Matthias regeringstid totalrenoverades slottets palatsflyglar. Slottet har bevarat den heliga kronan med kröningsjuvelerna vid flera tillfällen genom århundradena.

En vågad berättelse om stöld är också kopplad till slottet: 1440 stal kammarjungfrun till änkan drottning Elisabeth av Luxemburg, fru John Kottaner den heliga kronan för att få Elisabeths nyfödda son krönt med den. Tillsammans med sina medhjälpare filade kammarjungfrun hänglåsen från dörren till skattkammaren i citadellets femkantiga torn och smugglade ut kronan ur slottet, fastsydd i en röd sammetskudde.

När vi har tröttnat att vara uppe på soldäck och beundra landskapet och allt annat vi flyter förbi, då bjuds det på vinprovning i loungen.

Vi får testa och få information om de viner som serveras ombord. Vi testar två vita, en rosé...

...och två röda.

Vinprovning

Nu ska det bli vinprovning, vi har styrt kosan mot Barossa valley och ska besöka några vingårdar. Här bor det inte så mycket folk, bara 32 innevånare per kvadratkilometer men det är desto fler vinfält.

Vi börjar på Chateau 1847 Yaldara.

Vi får en guidad rundvandring.

Hittar en dammig telefon.

Lite äldre årgångar av deras produktion.

Klart för provning.

Först ut är ett vitt vin. Pino gris, tätt följt av ett rosévin.

Tittar man djupt i glaset så blir man glad när vinerna är goda.

 Slottet kallades "Yaldara" efter det lokala aboriginala ordet som betyder "mousserande" och här får vi smaka på ett rött mousserande vin. Lite speciellt i sin smak, men det passade inte min smak ändå.

Här är alla viner vi fick testa och favoriten blev flaskan längst till vänster. Ett portvin som inte får kallas för portvin; här kallas det för Aged Tawny.

Nöjda och belåtna åker vi vidare. 

I Tanunda lunchar vi och jag testar fisken barramundi för första gången.

På resan så hade vi pratat om att ordet "hen" inte kommit till Australien, men här i  Tanunda börjar jag undra om det inte är där redan. Var tvungen att gå in i butiken och fråga och det visade sig att Daisy var butikens ägare och Hen hennes som Henry.

Men vinprovningen är inte över än, vi åker vidare till Seppeltsfield för mera information om vin och även provning. Infarten till den vingården är kantad  av dubbla rader planterade palmer.

Får en rundvandring och veta historien om stället.

Seppeltsfield är mest känd för Centennial Collection - en oersättlig Tawny. Gården är fortfarande den enda vingården i världen som släpper ut ett 100 år gammalt vin varje år, varje årgång från 1878 till nuvarande år.  Det får vi inte testa, men det går bra att få smaka en liten smutt av den för runt tusenlappen.