Dags att hjälpa vattenbuffelbonden att plöja åkern.

I dag går färden ut till en liten by som vår chaufför kommer ifrån. Hans onkel behöver lite hjälp med att få ordning på sin åker.

Onkel möter upp redan på bygatan och vi tågar iväg till åkern.

Bonden först och vi efter.

Barnbarnen är med också, lite uppspelta över att ha fått besök. De har ledigt från skolan den här veckan och kan hänga med farfar då.

Vattenbuffeln selas på, den är lite sprallig till att börja med. Verkar hellre vilja gå till vattensamlingen och plaska runt. De heter ju inte vattenbuffel av en slump, de här bufflarna älskar vatten.

Men allt kommer på plats och arbetet kan börja.

Så där, nu kör vi.

Visserligen drar buffeln, men det är tungt ändå att styra den där harven/plogen.

Här vill jag vara, verkar hon säga och plaskar ut i vattnet.

Rejäla sockertoppsberg runt omkring även här.

Lillkillen passar på att hjälpa farfar med att laga muren.

Hur var det nu med att hjälpa till med arbetet?

Jo, vi både fick och blev erbjudna att hjälpa till, men trots lite övertalningsförsök och även bedjande ögon hos vattenbuffeln så avstod vi. Leran var både djup och blöt och inte särskilt inbjudande att klafsa runt i. Bättre att proffsen sköter det arbetet.

Den här vattenbuffeln var dräktig och varmt var det också, så att få slippa ha amatörer i tömmarna var nog bara skönt för henne.

Belöningen efter hårt slit.

Å så få plaska och blöta ner sig ordentligt.

Dessutom få lite färskt gott att äta. Vi tackar och tar farväl av vattenbuffel,  bonde och barn.

Träffar på lite ortsbefolkning på vägen tillbaka till bilen.

En sådan härlig dag !

När jag vaknade den här dagen så anade jag inte att den skulle bli så innehållsrik och härlig. Visst, solen sken och fåglarna kvittrade men det verkar det göra mest hela tiden här. Den här dagen ska vi tillbringa på Lifloden.

Som vanligt är det lite svårt att klara av tidtabeller och liknande om man inte kan kinesiska. Siffror går bra men resten är lite problematiskt,  som tur är har hade vi Lele som kunde lotsa oss till rätt pir och rätt båt efter att vi tagit oss igenom säkerhetskontrollen .

Det såg lite kul ut då de flyttade om båtarna. Alla fyra satt ihop och styrde ut från kajen med hjälp av den inre båten, den som kommer in bakom för att lägga sig närmast kaj är vår båt. Sedan tuffade alla fem gemensamt in mot kaj. När sedan alla ska ombord så går man via en liten bräda mellan de olika båtarna för att komma till sin båt .

Små bambuflottar kör mellan de större båtarna för att leverera mat.

Solen skiner, kanske till och med lite för mycket för att få bra bilder, men efter att ha hittat våra platser och lyssnat på informationen, givetvis på kinesiska så går jag upp på övre däck för att kunna njuta av färden utan fönster emellan. Tar in landskapet med alla sockertoppsberg, lyssnar på de glada kineserna som också kommit upp hit och bara njuter av dagen och båtfärden. En sådan härlig dag.

Vi har nu ungefär fyra timmar framför oss på floden. 

Innan vi har kommit iväg så långt, dyker en fiskebåt upp, den ska leverera fisk från morgonens fångst.

Lifloden är känd för sin natursköna omgivning och är ett populärt turistmål för båtfärder. Floden flyter stilla fram och vi  åker i samma riktning som den. 

Stämningen, solen, vinden och alla dofter går ju inte att förmedla genom en bild, då får man ta till fantasin.

Ibland känner man sig lite liten då de höga bergen tornar upp sig nära floden.

Vi passerar byar där vardagslivet pågår som vanligt.

Folk plockar sniglar i floden.

Berg.

Fiskare.

Och fotograferar.

Vi kommer fram till en plats där det finns en stor grotta som man kan åka båt in i när det är mycket vatten i floden.

Det är ingen från vår båt som ska gå av, så vi stannar bara till en kort stund. En kvinna försöker sälja lite grönsaker till de båtar som stannar till.

En annan pustar ut i skuggan. Försäljningen vid de stora båtarna är inte så framgångsrik eftersom de serverar lunch ombord.

Bättre går det säker då de små båtarna kommer från andra hållet. Nu börjar vi möta dem.

De kommer nu i långa rader.

Vi fortsätter vår färd in bland dessa vackra berg som skiftar i blått i motljuset.

Det finns många grottor i det här området, en av dessa är den här som har lite högt upp till ingången.

För att komma till de blir man upphissad i en tunna.

Vi ser inte så mycket djur på vår färd, men de här vilda bergsgetterna får vi ändå syn på.

En ensam fågel sitter vid strandkanten.

Hoppsan, den hade visst hela gänget med sig.

I övrigt så är det ett så fascinerande landskap så det räcker med att titta på det.

Det är Lifloden norr om Yangshuo som är avbildad på den kinesiska 20-sedeln. Klart jag också måste ha den klassiska bilden med sedel och berg som alla kineser är uppe på övre däck för att få.

Den  sedeln kommer att få betydelse även för kvällens utflykt, återkommer till det senare.

En bild utan sedel också.

Det är en fotograf med ombord, han ägnar sig mest åt att fotografera passagerarna och att sälja bilder och böcker, men berättar också om ett berg som vi ska passera, som vanligt har kineserna sett olika figurer och djur i mönstret på berget. Han visar och berättar om dessa.

När vi kommer fram till det berget, hämtar Lele den bilden och försöker få mig att se figurerna. Den bilden fungerar även bra som solskydd.

Jag spanar och letar efter hästar och andra figurer i mönstret, men min fantasi räcker inte till.

Kan du hitta något?

Vi fortsätter 

Landskapet börjar ändra karaktär.

Högt uppe på bergen ser vi nu odlingar, där uppe odlas kumquat.

Några vattenbufflar badar i floden

Sedan tar det inte så lång tid innan vi är framme i Xingping, hoppar av vår båt och letar oss fram bland alla souvenirstånd till de gröna shuttlebussarna som ska ta oss till vår bil .

För vidare färd till vårt hotell. Som tur är bor vi en bra bit utanför stadens larm och i ett mer paradisiskt område.

Vad skulle vi till Agra och göra.

Alla som varit där vet nog vad målet för trippen till Agra var. Det finns ju en alldeles speciell sevärdhet just där, en som jag länge velat se och nu när chansen öppnade sig så tog jag den naturligtvis. Världsarv är det dessutom och det är inte så förvånande att detta vackra bygge blivit upptaget på den listan.

Det vi nu ska besöka är alltså Taj Mahal ett otroligt vackert mausoleum som mogulhärskaren Shah Jahan  lät uppföra över sin älsklingshustru Mumtaz Mahal.

Vi har först kört genom själva Agra och den bebyggelse där ortsbefolkningen bor, det är inte lika flott och välordnat i den delen av stan men så närmar vi oss floden Yamuna River och vår guide utbrister mycket förvånat "det är vatten i floden". Tydligen brukar det vara ont om vatten och stora sandbankar brukar vara i dager där folk håller på och tvättar kläder.

Nu är det vattenbufflarna som njuter av svalkan i floden.

När vi så kommer fram till dagens första mål så får vi veta att man inte får åka ända fram men har man svårt att gå så finns det små elbilar som kör dit eller så kan man ta en tur efter en kamel.

Vi är spänstiga så vi går. Vägen är kantad av försäljare.

Förbudsskylten verkar täcka in det mesta. Jag undrar lite smått varför man inte får ta med sig böcker dit in och även varför man inte får ha med sig filmkameran då det numera går att filma med de flesta kameror och mobiler.

Vårt vatten vi hade med oss fick vi lämna i bussen, det var förbjudet att ta med men när vi får våra biljetter så ingår det en flaska vatten (exakt likadan som vi har i bussen) och även ett par skoskydd.

Biljetten får vi inte behålla, när den ena delen är avriven vid ingången så samlas de andra delarna in. Undrar just varför, för de går ju inte att återanvända nu när de är iturivna.

Så nu är alla procedurer före säkerhetskontrollen avklarade så ställer vi oss i kön för att komma in. 

Många har tydligen cyklat hit.

Så äntligen är vi inne på området och ser det pampiga huset som är den stora porten till Taj Mahal. Det är byggt i röd sandsten.  Om de små kupolerna på taket sägs det att de representerar ett år vardera för de 22 år det tog att bygga Taj Mahal.  Bygget påbörjades 1632.

Vi är inte de enda västerländska turisterna här och med så många besökare som kommer hit, det är  2-3 miljoner besökare varje år, varav mer än 200 000 från utlandet, så borde vi inte väcka någon uppmärksamhet men ibland känns det som om vi blir lika uttittade som den mäktiga sevärdheten.

Vi överger platsen framför porten och går in på området och till trädgården som omger mausoleet.

Vi är inte direkt ensamma här.

Marmorkupolen som kröner graven är 35 meter hög och den är ungefär lika hög som byggnadens nedre del. Den del som ligger på toppen av kupolen ska symbolisera en lotusblomma och den förgyllda spiran kallas för Fial. Den var tidigare av guld men är nu av brons. Fialen toppas av en måne, vars spetsar pekar mot himlen, ett typiskt islamiskt motiv, men månens spetsar och fialens spets utgör även en treudd som påminner om en traditionell hinduisk Shivasymbol. Om du förstorar bilden så ser man att det på hela kupolen är en massa krokar. Vet inte vad de har för funktion men gissar på att det är något som används vid rengöring.

Många är det som poserar i den här ställningen, de vill fotograferas så att det ser ut som om de håller Taj Mahal i spiran.

Andra passar på att svalka sig lite.

Andra rättar till klädseln.

Mumtaz Mahal dog i samband med att hon födde sitt fjortonde barn och lär då ha bett sin make om tre saker varav det ena var att få ett vackert mausoleum byggt. Det löftet höll mogulhärskaren Shah Jahan  men inte det om att behandla sina fjorton barn lika.

Vi vandrar ner mot den vita byggnaden. Rengöring och målning av dammarna pågår.

Nu lockar det med ett besök uppe vid mausoleet.

Vi närmar oss byggnaden och ser den vackra dekorationen på lite närmare håll.

Innan vi får fortsätta så måste skoskydden sättas på här.

Efter en del trappor så är vi uppe vid själva Taj Mahal. En mycket liten besökare.

Där inne ska man vara tyst och man får inte fotografera heller men det där med tystnaden är det lite si och så med, för vakterna har visselpipa och det hojtas och ropas för fullt. Fotoförbudet är det inte så många som bryr sig om heller. Men det är mörkt där inne och jag avstår från att fotografera de två kistorna som ska symbolisera mogulen och hans favorithustrus grav. De riktiga gravarna lär ligga flera våningar under dessa.

Det är inte bara dammarna som underhålls utan själva mausoleet får då och då en ansiktslyftning.  Det går till så att en slags lera läggs på som en ansiktsmask.

Strax efter att Taj Mahal var färdigbyggt så av sattes mogulhärskaren Shah Jahan  av sin son och sattes i husarrest i Röda fortet. Hade han tur så fick han ett rum med utsikt mot floden och då borde han ha kunnat blicka ut över sitt bygge. Dit bort ska vi senare.

Vi strosar vidare i trädgården på området och tittar på lite folk och blir även uttittade själva.

Känns bra att vi var i farten så tidigt för om det var mycket folk här när vi kom så är det ändå mer nu.

Jag tar en sista bild innan vi lämnar området.